Av detta kan man lära två saker:
A) Trots MP:s medverkan i riksdagen finns det inget parti som driver en annan linje än upprustning, krigsretorik och ökande andel av BNP till militären.
B) Man skall vara försiktig med vilka man äter tårta, och framför allt varför man äter tårta.
För de som anser att det behövs en kraft i riksdagen som aktivt driver såväl tanken om gemensam säkerhet, i dess ursprungliga betydelse, som vikten av praktiskt globalt motstånd mot militär upprustning finns inget alternativ. Vi har hamnat i en spiral där krigsretorik är en del av normaliteten.
- Vi borde tala om nedrustning, men vi talar om upprustning.
- Vi borde agera för minskade konfliktytor, men vi bygger själva upp sådana genom värdlandavtalet.
- Vi borde tala om konsten att skapa fred. Men vi talar om krig som en konst. En självgående spiral som kan sluta i katastrof.
