söndag 28 augusti 2016

Med näsan över procentspärren... Och om att tigga

I senaste opinionsmätningen hade MP 4 procent. Det känns ju darrigt. Men jag minns en tid när 4 procent var det vi längtade till. Vi bildade MP 1981. Men först 1987 hamnade vi mer stadigt över fyra procent och det var en lycka vi bara kunnat drömma om. Året därpå kom vi som första nya parti på 70 år in i riksdagen.
DN:s förstasida. På väg ner är det ett hot, på väg upp är det en möjlighet.

I senaste inledaren, Fria Tidningen, skriver jag:
Löften om det goda EU, de mänskliga rättigheternas union, där välfärden skulle blomstra när kapital skulle få gå på tillväxtjakt varhelst det ville, när arbetsmarknaden skulle bli så mycket större så att arbetskraften skulle kunna flyttas som pjäser på ett spelbord, när tjänsterna skulle avregleras och när varor skulle få flöda fritt i en union som skulle skimra av smör och honung...
I själva verket gick det åt helvete.
Och människor som tigger påminner om att det gick åt helvete. Så det är väl inte att undra på att politiker – som lovat allt det där goda bara kapital, varor, tjänster och arbetskraft får flöda fritt – önskar sig förbud mot tiggeri. Förbjuda den scen där verkligheten spelas upp och istället få leva fullt ut i en värld av kulisser. Där vi, som lever goda liv, slipper se eländet som bara ger oss dåligt samvete när vi ska konsumera oss till ökad tillväxt som hamnar hos dem som redan har.
Forts här.