måndag 16 maj 2016

Så resonerade De gröna 1988... Grön mångfald v/s den rödblå planekonomin



Maktfrågor - såväl vad gäller ekonomisk makt som individens makt - är inte något man talar så mycket om i dagens MP. Konflikten mellan grön mångfald och kapitalistisk planekonomi har jag inte hört något om på mer än tio år. Här ett utdrag från en debattartikel jag skrev den 1 oktober 1988 i SvD - MP hade just kommit in i Sveriges riksdag som första nya parti på 70 år...  


"Miljöpartiet de grönas framgång i årets val har fått till följd att allt fler inser att det finns en ny dimension i politiken – den grå-gröna dimensionen

Den gamla skalan rätt-blått finns naturligtvis kvar – men innebörden av det sakpolitiska innehållet är grumligt. De röda står för förstatligande och/eller fondanonymitet. De blå står för bolagisering och transnationell anonymitet. 

Båda står således för tanken att avståndet mellan konsument och producent skall vidgas, att ägandet skall vara diffust och att den ansvarslösa anonyma ägarstrukturen skall förstärkas.

De gröna står för något helt annat. Självägda företag, självförvaltning, brukarinflytande, en marknad där konsument och producent har ett samförhållande.

Exempel på sakpolitiska ställningstaganden för att gynna denna mångfaldens utveckling är att anställda – inte facket, utan jobbare, tjänstemän och lokal företagsledning – alltid skall ha förköpsrätt till sitt företag då detta säljs. Precis på samma sätt som kommuner har förköpsrätt då fastigheter säljs. Mångfalden i näringslivet är nödvändig om konsumentinflytandet, det personliga ansvaret och demokratin skall överleva.

Den röda filosofin, som går ut på att alla skall äga anonymt genom förstatliganden, och den blå filosofin, som går ut på att alla bör äga minst en aktie utan reellt inflytande och utan personligt ansvar i t ex Volvo eller Electrolux, bygger på skendemokrati. Dessutom: Vad är den reella skillnaden för individen när det gäller så grundläggande faktorer i demokratin som personligt ansvar och inflytande över bolagen?

I båda systemen är slutpunkten planekonomi! Den röda planekonomin där besluten tas i centralkommittéer eller politbyråer. Den blå planekonomin där allt fler beslut tas i allt färre styrelserum hos allt större multinationella företag. Var det verkligen detta liberalismens företrädare menade? Är det verkligen detta som är ”en fungerande marknad”? Sannerligen inte!
 
Mångfalden är en central grön fråga – den enfald som den blåröda alliansens rörelse leder till är en fara för demokratin.

(-)

De gröna står också för mångfald inom familjepolitiken: utökad föräldraförsäkring skall kombineras med  rätten att bli kommunal dagbarnvårdare för eget barn. Föräldrakooperativ, arbetskooperativ, brukarinflytande är centrala delar i grön familjepolitik.

(-)

Fördelningspolitiken: Här står tre partier – ett grönt , ett borgerligt (c) och ett socialistiskt (vpk) för samma grundvärderingar: höjt grundavdrag, momsen bort på mat, utjämning mellan fattiga och rika kommuner. Traditionellt kan man säga att de tre partierna står till vänster i fördelningspolitiken – betydligt mer till vänster än socialdemokraterna. I den nya dimensionen skulle jag hellre vilja påstå att de tre partierna för en grön fördelningspolitik medan moderaterna, folkpartiet och socialdemokraterna står för en grå linje. För mig är nämligen grön politik: ekologisk grundsyn, kraftig fördelningspolitik, makten över sitt liv, solidariska globala förbindelser."

(Hela artikeln finns här).