Inför 2014 - var pessimistisk och bli lycklig

Har man inga förväntningar så kan man bli positivt överraskad även av det lilla. Positiva överraskningar sätter nämligen fart på endorfinerna så man mår bra. Är man optimist blir man besviken och de lyckliga endorfinerna tvingas i ide. Var pessimistisk och bli lycklig!

Således är jag övertygad om följande inför kommande stackars år: våren blir inställd, sommaren blir ett magplask, hösten ett dimmigt helvete och vintern fylld av snökaos. Lägg till detta en evighetslång stafett med Melodifestivalen och att Mats Knutsson fortsätter som orakel i teve.

Ser ni något ljus i den tunneln? Nej, tänkte just det…

Ytterligare elände finns i tunneln. Regeringen efter valet blir befriad från moderater men eftersom dessa lyckats förflytta mitten till höger så blir det en en moderatinspirerad politik - tragikomiskt administrerad av S, FP och MP - även utan moderater. Reinfeldt kan därmed, nöjd med sina år som statsminister, bli konsultkompis med Göran Persson. Och Anders Borg kan låta hästsvansen växa ut på det sätt som anstår en person som bebor en gammal MC-klubb i Flenstrakten.

Vill ni veta mer om politikens 2014 så fabulerar jag kring detta i årets sista krönika i Helsingborgs Dagblad.

Tack för årets glada, ilskna, bittra, elaka, vänliga, kloka, korkade och godmodiga kommentarer på bloggen.

Gott nytt år! 

Nyårsfundering 3: Tänk om ordet ekonomi skulle få betyda vad det betyder...

Ordet ekonomi betyder hushållning. Eller om man så vill: läran om hushållning med knappa resurser. Hur skulle det låta om vi ersatte ordet ekonomi med dess rätta betydelse i olika texter. Jo, så här:

Tillväxten i hushållningen med knappa resurser beräknas av de flesta bedömare bli cirka 2,5 procent... Den svenska hushållningen har under de senaste åren hållits uppe av hushållens konsumtion... Nu väntas en vändning av våra viktigaste exportmarknader, vilket ger fart åt hushållningen även här. Johan Schück, samhällsekonomisk krönikör i DN.


År med ett riksdagsval är ofta goda hushållningsår. Lilian Almroth, chef för DN:s ekonomiredaktion.

Vissa ljuspunkter kan skönjas. Hushållningen växte under tredje kvartalet med över 4 procent, en synnerligen respektabel nivå efter flera år av ­hackande återhämtning efter finanskrisen. Huvudledare DN

Jag tror att det är viktigt för oss att valet kommer att handla om jobb och hushållning, att vi är väl förberedda på att svara på frågorna. Fredrik Reinfeldt i DN.

Internationella valutafonden (IMF) förutspår en snabbare tillväxttakt för den amerikanska hushållningen nästa år. Positiva hushållningsdata och tecken på kompromisser i kongressen tyder på det. IMF-chefen Christine Lagarde.

Med statsskulder på 176 procent av BNP i år, 27 procent arbetslöshet och en hushållning som krymper med 4 procent i år rycker ett nytt krispaket för Grekland allt närmare... SvD Näringsliv

Så sent som 2010 växte Brasiliens hushållning med knappa resurser med 7,5 procent. 2013 väntas den landa runt 2,5, upp från 0,9 procent 2012...  Uthålligheten för den nuvarande återhämtningen i Kinas hushållning är svår att bedöma och nedåtriskerna för landets hushållning nästa år bör inte underskattas.SvD Näringsliv

Tydligt samband mellan psykiskt ohälsa och otrygg hushållning. Newsdesk

 Den privata sektorn har varit hushållningens tillväxtmotor. Policy för ekonomisk tillväxt, Regeringskansliet

Med tydliga ramverk, regleringar och stabila institutioner kan hushållningen med knappa resurser växa utan att inflationen drar iväg eller underskott byggs upp... De som hävdar att ekologi och hushållning står i motsatsförhållande till varandra lever kvar i det förflutna. Moderaterna ska alltid vara sin tids bästa miljöparti. Moderaternas idéprogram

Omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling är en stark drivkraft för tillväxten av hushållningen med jordens begränsade resurser... Globaliseringen och den allt intensivare handeln har lett till att exporten av varor och tjänster fått en kraftigt ökad betydelse för den svenska hushållningen med jordens knappa resurser...  Frihandel är ett av de viktigaste instrumenten före att främja en global hushållningsutveckling. Socialdemokraternas partiprogram

Tidigare nyårsfunderingar finns att avnjuta - nåja... - här:
Nyårsfundering 1.
Nyårsfundering 2.

Stackars Centern...

Från Torbjörn, via Maud till förfallet.

Jaha, så har då Annie Lööf avslöjat att hon anser att Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund driver alltför mycket vänsterpolitik... Att riskkapitalbolag inom skola och omsorg är helt OK... och att hon inte anser att ägarna (staten) skall bestämma över huruvida Vattenfall investerar i kärnkraft och fossila bränslen. 

Men vad annat kan man vänta av en partiledare som har Ayn Rand - som förordade en nattväktarstat -  till favoritförfattare, Thatcher som politiskt föredöme och släppt fram glin i Stureplanscentern som partiprogrammakare.

Jag håller fullständigt med den före detta centerriksdagsledamoten som jag träffade på tåg norrut för några månader sedan: hoppas partiet åker ur riksdagen, Lööf tvingas bort så Centerpartiet kan ta tag i sina ideologiska rötter och börja på ny kula istället för att inta platsen som det mest nyliberala partiet i riksdagen. Hur vore det med regionalpolitik och energipolitik istället för nyliberalism och marknadsfundamentalism?


Apropå energi... DN berättar idag att 80 arbetare fått lämna en gasplattform på Nordjön och att därmed produktionen fått ställas in. Men ordet "produktion" betyder tillverkning eller alstring. Och det är mycket bekymmersamt när journalister, ekonomer och politiker inte inser att produktion av olja och gas inte sker på några plattformar. Produktion (tillverkning, alstring) sker en bra bit under havsbotten. Genom ordval skapar man föreställningen att vi blir rikare ju mer naturresurser vi pumpar upp, trots att vi i själva verket blir fattigare och fattigare när vi tär på planetens kapital istället för att nyttja dess ränta.

För övrigt rekommenderas Vinterprogrammet med Fredrik Lindström - som för övrigt är en av författarna i boken Att svära i kyrkan, som nu kommit ut i en andra upplaga.

Boken finns att köpa på t ex Bokus. Signerade ex kan beställas för 100 kronor (inkl frakt) från ProVoka.

Annons

Dagens ordinarie blogginlägg hittar du här.

Idag är en annons införd i SvD. Jag finner skäl att låta texten finnas även här. 

Vad vet DU om myterna om ”massinvandring”?

Den 8 december publicerade Dagens Nyheter en bokannons som innehöll missvisande siffror och insinuationer som syftar till att antyda att ”massinvandring” är orsak till sociala problem i Sverige. Vi som står bakom den här annonsen och de 80 övriga sponsorerna anser att det är viktigt att bemöta falska påståenden med korrekta fakta.

”Sverige har sedan millennieskiftet fram till oktober 2013 beviljat drygt 1,1 miljoner invandrare uppehållstillstånd. År 2012 beviljade Sverige 111 000 uppehållstillstånd.”

Siffrorna är intetsägande eftersom nettoinvandringen är hälften; på två invandrade personer så utvandrar en. Siffrorna innefattar även beviljade uppehållsrätter. Hemvändande svenskar var den enskilt största gruppen. Drygt 210 000 kom från EU- och EES-länder. Övriga uppehållstillstånd har beviljats exempelvis för studier, gästarbete, gästforskare, artistarbete, praktikplats, adoptivbarn, asylsökande, anhöriga, samt övriga grupper. Människor har samma värde oavsett om de lämnar eller ankommer till ett land!

”Under syriska inbördeskriget har Sverige beviljat 16 400 syrier asyl.” 

Över 100 000 människor har dödats i inbördeskriget. Barn torteras och tusentals barn har dött av prickskyttar och granater. Över 2,1 miljoner människor, varav hälften barn, befinner sig på flykt i Syriens grannländer. Sverige kan ge skydd åt fler!

”Av dem som beviljas asyl beräknas 70 % vara arbetslösa ännu efter två år. Anhöriginvandringen handlar mest om att ta hit en partner från det forna hemlandet. En tredjedel av dessa blir helt beroende av försörjningsstöd.”

Två tredjedelar av de som invandrat är självförsörjande efter 7 år! En strålande ekonomisk affär för Sverige som inte behövt försörja dessa personer under de uppåt 20 år det annars tar innan inrikes födda blir självförsörjande. Enligt OECD så är nettovinsten drygt 26 000 kronor per år och hushåll. Tyvärr kan den ekonomiska vinsten på invandring delvis förklaras av att de som invandrat är utestängda från de övriga bidrags- och ersättningssystem som övriga befolkningen får. 
 
”Utrikesfödda uppbär upp 60 % av landets försörjningsstöd.”

Nej! Definitionen ”utrikesfödda hushåll” (som används i statistiken) innebär att minst en person är utrikesfödd, vilket kan innebära att en majoritet i hushållet är inrikes födda. Påståendet säger heller inget om hur mycket (ofta högre) bidrag och ersättningar som betalas ut till inrikes födda personer via de övriga bidrags- och ersättningssystem som allt för många utrikes födda är utestängda från.

”1990 hade Sverige tre utanförskapsområden (mer än hälften av de vuxna saknade arbete). 2006 var de 156 till antalet.”

För att inte tala om hur många utanförskapsområden vi hade i Sverige i slutet av 1800-talet när människor flydde Sverige! Inte heller då var fattigdom och arbetslöshet invandrades fel. De sociala problemen beror på svensk politik och ekonomi, inte migration. Det Sverige behöver är bl.a. långsiktigt hållbar socialpolitik, bostadspolitik, arbetsmarknadspolitik och kraftigt arbete mot diskriminering.

”64 procent av Sveriges befolkning anser inte att media berättar sanningen om samhällsproblem förknippade med invandringen.”

Det betyder inte att de svarande anser att invandringen är ett problem, 63 procent anser nämligen inte att invandring är ett problem. Däremot har 77 procent lågt förtroende för journalister.

Källor: SCB, Migrationsverket, OECD, Socialstyrelsen, SOM-institutet.

Veronica Svärd, doktorand i socialt arbete, bloggare och riksdagskandidat för Feministiskt initiativ
Elisabeth Ohlson Wallin, fotograf, konstnär och debattör
Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ

Nyårsfundering 2: Vem vågar bryta arbetstidsnormen?

Femton år efter 40-timmarveckans införande krävde MP sänkt normalarbetstid... Men nu?

För 40 år sedan, det vill säga 1973, beslutar den illustra församlingen på den Helige Andens Holme att den lagstadgade normalarbetstiden skall vara 40 timmar per vecka.

Nästan ett halvt sekel har förflutit. Varje årtionde som gått sedan 40-timmarsnormen sjösattes har inneburit förändringar. Stora förändringar. Större än genom hela mänsklighetens historia, om vi bortser från följderna av krig och pest. Det är, för att uttrycka det lätt poetiskt, ett helt nytt tidevarv vi lever i. Samhället såg verkligen ut på ett helt annat sätt 1973 än det gör idag. 

• Sverige stod för tio procent av världens fartygsproduktion. 
• De fanns inga persondatorer. 
• 20 000 bönder hade just demonstrerat i Jönköping för bättre villkor.
• Vänsterpartister kallade sig stolt för kommunister. 
• Miljöpartiet var inte påtänkt.
• Gröna vågen gick över Sverige, USA lämnade Vietnam och… 
• ... riksdagen införde 40-timmarsveckan. Som skulle visa sig vara ett beslut gjutet i betong.

Samhället har förändrats. Men för dem som vidhåller tanken om lönearbetet som något av det viktigaste i samhället är argumenten ofta underställda oförmåga att förstå innebörden av att samhället förändrats. Det spelar ingen roll att vi har nått ett samhälle där målet för snart sagt varje investerad miljard är att rationalisera bort arbete. Att hela systemet styr mot att vi automatiserar, datoriserar, robotiserar, effektiviserar. Vi gör det för att minska mängden arbete. Vi skall producera alltmer med färre arbetade timmar. Ändå håller vi kvar vid 40-timmarsnormen.

Lägg till det att vi scannar våra livsmedel själva, betalar våra räkningar via nåt som kallas dator och köper våra resor själva över nåt som kallas nätet. Scanna. Dator. Nätet. Vadå scanna, dator och nätet? Hade man frågat sig 1973 om man fått höra orden.

Vi frigör tid. Medvetet. Med teknikens hjälp. Likt förbannat ältar politikerna att den viktigaste frågan är att skapa arbete.

Skapa arbete. Smaka på orden. Meditera. Och bli gärna förbannad.

Om det finns något etablerat parti som idag förstår innebörden av historia, nutid och framtid - och dessutom förstår innebörden av begrepp som  människa och utveckling - så kommer det partiet att supervalåret 2014 våga bryta rådande föreställningar och på allvar ifrågasätta idén om 40-timmarsnormen.

Jag är rädd för att det inte blir det parti som en gång byggt avgörande delar av sin ideologi på att livet är större än lönearbete - i konflikt med både vänster och höger. Jag är rädd för att det parti, jag en gång varit med att utveckla, fastnat i andra partiers hjulspår. Men ännu har man chansen att bli de där stigfinnarna som partiets program talat om så länge. Annars kommer MP att få se sig frånsprunget i en av de frågor som motiverat dess tillkomst.

Mer om arbete, lönearbete, arbetslinje och målet att skapa arbete finns att läsa i den första svenska antologin om arbetskritik - idéhistoriskt, ekonomiskt, sociologiskt, filosofiskt och politiskt - finns att läsa i After Work - farväl till arbetslinjen. (Slutsålda hos ProVoka - finns ännu kvar hos t ex Bokus).

Nyårsfundering 1: Vem vågar bryta jakten på bidragsberoende skulddriven tillväxt?

Jaha, så har då siffrorna kommit. Hushållens skulder ökar. Under 2012 betalade man 108 miljarder kronor i ränta. Hushållen får hjälp av staten att betala dessa räntor. Statens utgifter för dessa räntebidrag uppgick till 32 miljarder kronor. Det är en dramatisk ökning - en ökning med 40 procent sedan millennieskiftet.

Riksbankens senaste räntebesked lär innebära att bankerna kan skapa och låna ut ännu mer pengar till hushållen - med trolig följd att räntebidragen/avdragen nästkommande år kommer att vara ännu större. Några måste betala.

Eftersom låginkomsttagare i Sverige betalar förhållandevis mycket skatt, så vet vi vilka som drabbas hårdast.  Tidigare fanns någon sorts balans mellan statens utgifter för ränteavdrag och fastighetsskatten, meddelas lakoniskt av före detta ordföranden i Finanspolitiska rådet, Lars Jonung. Jo, så var det.

Den skulddrivna jakten på tillväxt kommer således att fortsätta, men kraftiga statliga bidrag som understöd. Vem är det som lurar vem? Blir vi inte alla lurade in i ett system som snurrar allt fortare och som till slut helt enkelt måste krascha...? Vilket politiskt parti vågar under 2014 ta på sig bördan att föreslå nödvändig förändringar?


När MP redan 1988 krävde att ränteavdragen skulle börja avvecklas - med 1 procentenhet per år - ansågs det av de då etablerade partierna vara en hemsk tanke. Hade man följt vårt krav hade vi idag varit befriade från avdragssystemet, samtidigt som förmodligen bostadspriserna varit lägre. Idag verkar MP vara mindre intresserat att driva frågan.

Det parti som under 2014 vågar driva krav på en försiktig och stegvis avveckling av räntebidragen visar såväl mod som nödvändigt ekonomiskt ansvarstagande. Frågan är om det blir MP eller något annat parti. Tyvärr anar jag att det kan bli det sistnämnda.

Jultalet

Edward Snowdens jultal: klicka här.

Limoncello

Dessa milstenar
som gett sig ut på vandring.
Hör skogsduvans röst.
Tomas Tranströmer

Teatrarna töms. Det är midnatt.
Bokstäverna flammar på fasaderna.
De obesvarade brevens gåta
sjunker genom det kalla glittret.

Tomas Tranströmer

Två sanningar närmar sig varann,

en kommer inifrån,

en kommer utifrån,

och där de möts har man en chans att få se sig själv.

Tomas Tranströmer

Den här kvinnan köper och köper saker
för att kasta i gapet på tomrummet
som smyger bakom henne. 

Tomas Tranströmer

För övrigt ber jag att få lägga till protokollet att framtiden kommer smygande bakifrån.

Trevlig helg!

Ännu har inte isen lagt sig. Akvarell: Lena Rosén Schlaug.

Hoppas ni, bästa läsare av bloggen, får en fin helg. 
Eller åtminstone en dräglig sådan. 

Ögonblicksskiss: Lena Rosén Schlaug

För övrigt kan jag inte låta bli att lägga in en låtlista som snurrar just nu i denna nattliga timme:

Julbetraktelse 4: Åldern tog hästen, och ensamheten tog bonden

Akvarell: Lena Rosén Schlaug

Stor demonstration i Kärrtorp. Värdigt. Icke-våld. Det civila samhällets protest mot rasism, nazism och våld. Vackert.

För övrigt har snön ännu inte lagt sig över de vilda skogarna i gränstrakterna mellan Sörmland och Östergötland. Isen försökte lägga sig, men misslyckades. En kanotfärd var möjlig i morse, någon lom syntes inte till. Inte någon bred häst heller. För det är ont om hästar som drar timmer.

Jag minns en vinter när jag – under en jakt på julgran - mötte en riktig, bred häst med lugg i pannan. Bakom hästen dinglade några stockar. Det är inte så brukligt nuförtiden att breda hästar med lugg i pannan drar stock genom skogarna. Det är inte brukligt att någon häst överhuvudtaget drar stock genom skogarna. Men den här hästen gjorde det.

Det gick en man bakom med tömmar i händerna. Det går bra det här, sa han när jag frågade. Han var nyss fyllda sextiofyra, sa han. Han var på väg mot skogsvägen. Där skulle han lämpa av stockarna för att sedan lassa upp dom på en vagn och köra dem vidare till stora vägen. Även vagnen skulle dras av hästen, berättade han. Men det skulle få bli i morgon.

– Jag drar in tjugo löskubik på en dag, sa han. Och lade till: I juletider får skotaren står på gården. Den står på gården och den kostade en förmögenhet. 

Hästen har sin begränsning, berättade han och muttrade något om att man som skogsbrukare ska sitta och ”skaka i en jävla hytt och göra spår i skogen för varenda pinne som skall hämtas”. Och ensamt är det. Ensamt.

– Men det säger jag dig. Mig lurar dom inte längre. Hästen är bra. När jag kommer hem är jag trött. Men jag är banne mig inte tom. Hur kostnadskalkylerar man tomheten? Men den är minst lika tung som räntan. Vi har blivit lurade, förstår du. Lurade. Tala om det för världen du! Du som sitter och blarrar i teve titt som tätt. Tala om det. Tala om att plånboken, hur stinn den än är, bara kan fylla fickan. Inte bröstet.

Han berättade att hästen hette Brunte därför att en bred, trygg häst med ljus lugg i pannan skall heta just Brunte.

– Vi förstår varandra, Brunte och jag. Inte förstår John Deere och jag varandra.

Nu är både bonden och hästen döda. Inte för att vargen tog dem, utan för att åldern tog hästen och ensamheten tog bonden.

Julbetraktelse 3: I vår kommer slyet...

Akvarell: Lena Rosén Schlaug

Snön hade lagt sig. Gick genom skogen. Ville se huset där den släckta adventsljusstaken aldrig tagits bort från fönstret.

Det blir kanske så. Gammal, ensam, sträv som vägrar flytta in till vare sig kommunens eller marknadens äldreboende. Vad ska den gamle göra där? Sitta i ett rum? Gå i en korridor? Titta på Bonde söker fru? Han har varit fri hela livet, skött sig själv.

Jag ville bara kolla adventsljusstaken. Se att den tänts. Det hade den. Kanske skulle det kunna bli en sommar till för den gamle att ta strid mot slyet som anfaller från skogen.

Den advent när inte ljusstaken lyser i det lilla huset i skogen så vet man att slyet har segrat. Just den advent har kommit i år.

Men vem bryr sig? Huset kommer att förfalla. Ingen vill ha ett sånt hus. Inte idag. Visserligen är det bostadsbrist, men de urbana vet inte hur man tänder eld i en kamin, slår en äng eller ens hur man överlever utan gatljus och mobiltäckning. Han tycktes mig rik, den gamle. Och ljuset kändes fint i fönstret.

I vår kommer slyet.

Julbetraktelse 2: miljöpartisternas julfest är inte lätt att hitta...

Mörkret lägras kring det stora huset på Helgeandsholmen i Stockholm. Svanarna på Strömmen fryser. Men i det stora huset är det varmt och gott. Där firas juletidens ankomst, såsom traditionen påbjuder.

Utskottens julfester har varit i full gång ett tag – med betoning på full. De har nämligen fungerat som glammigt förspel till partiernas egna julfester. Dessa pågår nu i nostalgins tecken. 

Ledamöter har, under inverkan av doft och smak från gammeldags glögg, känt sug efter det som varit, det som en gång fått dem att engagera sig innan schlingmanism, maudism och lövfenism lagt en våt trasa över ideologer och värderingar.

Kanske har det varit värst för Centerpartiet. Så inte är det konstigt att de längtar bort ibland. Till tider då decentralisering stod högt i kurs, kärnkraften skulle avvecklas och Fälldin lämnat fåren därhemma för att ta sig an fåren i riksdagsgruppen. Tjugofem procent i valen!

Låt oss knyta ihop våra traditioner, med våra nya ambitioner, skaldar Eskil milt medan han tuggar på en grisfot.

Där har vi det! ropar Annie och det strålar ur hennes ögon. Vi decentraliserar kärnavfallet så varenda svensk får sin egen del.

Jimmie Åkesson - och den skara som är kvar i hans riksdagsgrupp efter diverse utrensningar – passerar just Centerns julfest. Han kikar in, nickar bifall när han hör de ljuvliga orden om att varenda svensk ska få ta del av något. Så skall det låta. Så går den lilla gruppen vidare, på väg mot närmsta byggarbetsplats där man avser att fira med några järn.

Miljöpartisternas julfest är inte lätt att hitta, gruppen har skingrats för vinden i jakt efter statsrådsposter. En del har smugit till sossarnas fest, andra letar febrilt efter moderaternas, men ett litet tappert gäng bläddrar i gamla partiprogram och stönar fram ett kväde:

"Ack, förr var det fint att va grön,
med friår och medborgarlön,
nu är det skit med det mesta,
men då tog vi kamp för miljön."

I Folkpartiets korridor sitter tårögda ledamöter, utestängda från fest på grund av för sen ankomst. Saliga äro de saktmodiga, tröstar Alf Svensson på väg till kristdemokraternas julfest som hålls bakom lykta dörrar med Göran Skytte som tomte.

Moderaternas julfest började i moll. Opinionssiffrorna är ju lika tunna som statsministerns skalp. Men stämningen ökade i takt med att glöggen värmde och partisekreteraren somnade. Nu hörs den nya kampsången ljuda över Helgeandsholmen.. fortsättning följer här.

Julbetraktelse 1: In vino veritas

Snart slocknar flitens lampor i det stora huset på Helgeandsholmen i Stockholm. Riksdagsledamöter får åka hem, och inför sina nära och kära låtsats att de utverkat stordåd. Vilket, om sanningen skall fram, ofta kokar ner till att de lyckats ändra någon bisats i något betänkande. Eller hållit det där talet i riksdagens plenisal som nästan ingen hörde. 

Att vara riksdagsledamot är välbetalt men inte så glamoröst. Många är de kommunalråd som haft makt och inflytande i sin kommun men som nu stillsamt dumpats som andre suppleant i trafikutskott eller justitieutskott. Eller, vad värre om man är moderat: i kulturutskottet.

Vägen från att vara Någon till att bli Ingen Alls är tung. Och gudarna skall veta att det inte är lätt att komma hem och berätta hur det är. Att man är underställd statsråd, partiledning, gruppledning, förhandlingsgrupper, partiets sakpolitiska talesperson och - om man är centerpartist – Stureplanscenterns tonårsmaffia.

Så gissa att julhelgen ses an med tillfredsställelse. Man får komma hem, vara Någon och får möjlighet att göra julklappar av alla de ljuslyktor, pärlplattor och odefinierbara saker man fått som minne av besök på företag, dagis och små kommuner utan självaktning. Av denna anledning lyssnar man noga i adventstider när talmannen svingar sitt hot om försenad hemresa om det talas för mycket eller krävs voteringar i tid och otid. Det finns sannerligen gräns för vad yttrandefrihet och demokrati får kosta.

Det kan hända att man har viss huvudvärk när man väl anträder sin hemresa inför den stundande helgen. När advent inträder händer nämligen något i det stora huset på Helgeandsholmen. Doft av glögg, och ljud av uppsluppna fnissanden, lägger sig som en försonande dimma över det som varit. Det är julfest i utskott, julfest i riksdagsgrupper, julfest på länsbänkar och julfest i de olika föreningar som bildats av ledamöter som känt trängande behov av att samlas kring frågor rörande andjakt, feministiskt självförsvar, konungens bevarande eller ekologiskt hållbar korvgrillning. 

Till detta kommer riksdagsjournalisternas traditionsenliga inbjudan till julglögg med tilltugg. Just denna glögg är stundom rejält spetsad. I akt och mening att få politiker att lätta på trycket, säga för mycket och skapa en nyhet. In vino veritas - i vinet finns sanningen. Det berättas att de gamla grekerna såg till att de som skulle förhöras vid rättegångar var berusade. Man ansåg att den som var lagom full var sig kunde ljuga eller dölja något. Partiledningarna borde nog införa alkoholförbud för säkerhets skull, annars kan det börja läcka lite varstans.

  

Juletiden är också i övrigt populär i riksdagen. Den helt överväldigande majoriteten av de ärade ledamöterna älskar jul och de krav denna ställer på medborgarna. Anders Borg myser. Det är ju nu vi skall ära Jesusbarnet genom att besöka konsumtionstemplen, ge en tionde till HM, försätta oss i skuld och bedja om fortsatt ekonomisk tillväxt på det att vi skall vandra på gyllene gator till en allt varmare värld.

Klubb Gripen skall växa. Brasilien avser att köpa JAS. Som det ser ut. Problem för de jublande är att människor - som har behov av skolor, sjukvård och fattigdomsbekämpning - nu får kostnader för militär upprustning vid sidan av kostnaderna för fotbolls-VM. Det är allt annat än säkert att president Dilma Rousseff klarar hem detta. Mitt tips är att, om affären drivs igenom, även "svenska skattebetalare" lär åka på en rejäl kostnad i form av informell subvention av hela affären. För övrigt är det en trend att avslöja anonyma försvarsbloggar - Ofog har nu berättat det man vetat en tid: en JAS-Gripenpilot ligger bakom den anonyma lobbybloggen Wisemans Wisdoms (som vid några tillfällen, på ett mindre smickrande sätt, uppmärksammat min ynka blogg). Piloten, tillika majoren, talar ut i SvD.

Jultalen

Julpinglor.

Partiledarna har hållit sina jultal, alla ville väl, alla var lite så där lagom personliga och alla önskade oss alla en god jul. En skickade julkort till förtjänta människor, en annan berättade om sin första kärlek och en tredje tyckte synd om tiggare.

Det var ett tal som stack ut, ett som hade modet att faktiskt provocera och handla om det där som ingen längre talar om, det där som nästan ingen partiledare vågar säga eftersom det är val nästa år: tro inte på evig tillväxt, vi kan inte konsumera som vi gör, vi må tänka om när det gäller vår livsstil.

Här finns det talet, och det kanske överraskar en och annan.

Tao Hsiau blev definitivt utshoppad

Tao Hsiao i staden Xuzhou  fick nog av konsumtionssamhället. Hans flickvän vägrade sluta julhandla. Efter fem timmars köporgie utbrast han: "Du har redan mer skor än du kan bära under hela ditt liv!" Hon skällde tillbaka att han förstörde hennes jul. 

Herr Tao hoppade ut från sjunde våningen i varuhuset och fick dö mitt i julskyltningen. 

Detta berättar Ola Wong i sin kolumn i SvD. Han avslutar med önskan att vi skall hitta en mer hållbar utväg ur köpfesten än självmord. (Kolumnen innehåller för övrigt en tänkvärd analys av hur ekonomin fungerar, något som skulle kunna vara till nytta för tidningens ledarskribenter att filosofera över).

Ämnet föranleder mig att lägga in en debattartikel som jag haft i Aftonbladet:

 

Birger Schlaug har nått det totala konsumtionssammanbrottet.

Jag är utshoppad 

Jag är utshoppad. Totalt utshoppad. Jag drabbades redan för tolv år sedan av en del smärre symptom. Men lyckades trots detta leva ett ganska normalt liv. Men nu är det slut. Jag känner utanförskapets kalla vinddrag varhelst jag går … 

Vi blir alltfler som drabbats och de senaste rönen visar att vi drabbats av det så kallade Utshoppningssyndromet. Detta består av:

•   känslomässig utmattning inför köpbudskap

•   okänslighet inför modenycker

•   och låg prestationsförmåga när det gäller konsumtion.

Det absoluta förfallet infaller då man inte ens känner trängande behov att inhandla en ny platt-tv. Då har man nått det totala konsumtionssammanbrottet.

Vi som drabbats av konsumtionssammanbrott har ofta råkat ut för en rad kognitiva begränsningar som upplevs som starkt hämmande. Vi klagar på störningar i minnesfunktionen – har svårt att lägga reklam på minnet, än svårare att ta del av det sinnliga i reklambudskapen. Det hela börjar med att man tvångsmässigt zappar bort från tv-reklam, klottrar ”Reklam – Nej tack” på sin brevlåda och ber telefonförsäljaren dra åt helvete.

Man känner dessutom otacksamhet när man får fina gåvor inlagda i den adresserade reklamen – fina gåvor i form av en liten blyertspenna, en liten pappershatt eller en serpentin att förgylla festliga tillfällen med.

Smittorisken uppmärksammas intensivt av både stat och näringsliv. Stora insatser görs för att förhindra en epidemi. Staten talar om att med alla medel stoppa utanförskapet och återföra oss vilsna själar till sunda livsmönster. Näringslivet sponsrar med en informationskampanj som detta år beräknas gå på drygt 50 miljarder kronor, tio miljarder mer än det militära försvaret kostar, för att vi skall bli friska och återfå vår konsumtionshälsa. Man upplever det som en rimlig insats för att få tillbaka oss stackars satar som inte förstår lyckan i att tillbringa semestrar och annan fri tid i de konsumtionstempel man byggt för vår frälsnings skull.

Forskare menar att långvariga och upprepade besvikelser över att den ”nyinköpta saken” inte gav någon långvarig lycka kan resultera i utshoppning. Men också att mer personliga brister – i form av inre trygghet, djupare värderingar och tillfredsställelse med det man har – kan bidra till att sjukdomen bryter ut. För en del är den yttre situationen så pass hotfull och orubblig att ingen förändring känns möjlig trots övermänskliga ansträngningar att lägga onödiga Saker i shoppingvagnen.

Många drabbade upplever en ökad känslighet i olika sinnen och upplever att konsumtion av allehanda ting är skadligt för miljön. Allvarligast är det när man i sitt inre får vrångbilder av att konsumtion har samband med klimatförändringar. Som om man inte begrep att det räckte med att dricka ekologiskt kaffe för att rädda världen. Personligen sitter jag matt och oengagerad utanför köptemplen, mer intresserad av att mata duvorna än att gå in och låta mig frälsas av den nya tidens prästerskap.

Jag erkänner fullt ut att jag missbrukar min tid, att jag känner mig köptom inombords och inte orkar ge mer i konsumtionsarbetet. Att jag är en otacksam medborgare som inte förstår att samhället värnar om min själ. Att lyckan finns i det varma, goda ekonomiska hjul som bara kan snurra om vi konsumerar mera. Jag har inte ens förstånd nog att pillra i mig ett överdåd av läkemedel för att må bra, trots att detta skulle medföra god avkastning för läkemedelsföretagen, och därmed god avkastning på våra pensionsfonder.

Jag känner mig som ett asocialt element. Och det värsta är att jag mår så förbannat bra. Förlåt mig.