Ojnareskogen och vad vi borde försvara oss mot

Skyddad natur

När jag besöker Gotland, vilket sker någon gång per år, så stänger jag instinktivt av duschen fortare än vanligt. Det är ont om vatten på ön. Och det som finns bör de fastboende ha första tjing på.

Visserligen hävdar SGU (Statens Geologiska Undersökning) att det finns gott om vatten på Gotland, men det tror jag faktiskt inte så mycket på. Det ÄR vattenbrist under sommaren. Men tydligen tillräckligt för att Nordkalk skall få "utvinna" kalk i ett brott dubbelt så stort som Visby innerstad. Till brottet, menar många, kommer grundvatten att strömma genom de sprickbildningar som finns. 

Miljödomstolen då? Jodå, den har godkänt hela projektet trots att det finns rödlistade arter där skogen nu skövlas för att förbereda jakten på kalk. Miljödomstolen kunde inte annat. Vår fina regering har nämligen fått riksdagen med sig på att stryka den paragraf som gjort det möjligt att stoppa verksamheten.Vänsterpartiet var det enda parti som tycks ha fattat vad konsekvenserna skulle bli. Tidigare fanns ett stopp mot exploatering av täkter med höga skyddsvärden. När Nordkalk först ansökte om kalkbrott fick man därför avslag av miljödomstolen. Men så föreslog således den centerpartistiska miljöministern att lagen skulle ändras. Till och med MP trodde på hans retorik.

Nu hade det väl kanske inte gjort så mycket vad MP sagt, för S har ju som regel sett naturskydd som ett hinder för jobb. Vilket ju också Stefan Löfven gång på gång försäkrat: "Jobben kommer först". Vilket den stackars vice ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden på Gotland - socialdemokraten Lisa Kalström - nervöst slår fast i Studio Ett. Det är tveklöst så att jobben kommer före miljön, får vi höra. Kanske kan hon bli miljöminister i en regering ledd av Löfven?

I området, som nu skall rensas från otillbörliga arter och annat olönsamt bjäfs  som ligger i vägen för tillväxt och jobb, finns ett par hundra arter som ligger risigt till. Ett antal av dessa kommer att stryka med. Och kan vi bära oss åt, så kan väl Brasilien få bära sig åt. Jobben kommer först.

Domen som gett Nordkalk fritt jaktrum har överklagats av Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen. Och nutidens trädkramare bärs bort av polis när de kräver att Nordkalk skall invänta Högsta domstolens utslag åtminstone.

Får Nordkalk som de vill så är kalken slut om 25 år. Kanske vattenbristen är akut på stora delar av ön. Trots att det funnits färre arter som slurpat i sig vatten. Inte ens ett militärt förband på ön hade kunnat skydda Gotland från övergreppet. Trots att angriparen är på väg att spränga, mala ner och lämna en jättekrater efter sig.

All heder åt de som tar sig tid och ork att öppet motsätta sig skövlingen utan att använda våld. Våldet står den andra sidan för. Våldet mot naturen. Våldet för jobben och tillväxten. Det desperata våldet för att fortast möjligt nå slutet på återvändsgränden. Ojnareskogen ligger en bit på vägen.

Carl Schlyter, miljöpartist i EU-parlamentet,  lyfte igår genom ett brev till EU:s miljökommissionär Janez Potocnik - meddelar DN.  Demonstrationer har nått klungliga huvudstaden, meddelar SvD.  En namnlista finns att skriva på - riktad till EU.s miljökommisionär. Allt är missförstånd, hävdar Nordkalk.


Kommentarsfunktion: Efter önskemål från flera kommentatorer har kravet på att "tala om att man inte är en robot" tagits bort. Flera anser att det blivit allt svårare att se vilka bokstäver och siffror man skall skriva. Istället krävs nu att man har ett konto och därmed inte kan vara "anonym" på det tidigare sättet. Den här modellen prövas i första hand någon vecka för att därefter utvärderas.

Alliansen tänker i banor... men sedan då?

Omsorg om järnväg borde dock kommit tidigare

Så har då regeringen, redan två år före valet, presenterat det ganska många visste skulle komma: en investeringsplan för viss omsorg om järnvägen.

Till min oförställda glädje gick man inte på MP:s linje om så kallade höghastighetståg utan sansade sig och satsade på mer konventionell räls där framtida tågset kan vandra fram med en hygglig bit över 25 mil i timmen. Detta säger jag trots att jag läst den utmärkta pläderingen för höghastighetståg i den lilla skriften Bättre med tåg av Hans Sternlycke.

Till och med DN har snappat det där med höghastighetsbanors oförmåga att ta hänsyn till lokala natur- och miljövärden. Dessutom: vi bör snarare bygga samhället för minskade transport- och resebehov än ökade. Till råga på allt: i ett gott samhälle har man inte så förbannat bråttom!

Nu handlar regeringens planer egentligen inte om så mycket pengar som kanske många tror. De 55 miljarder man talar om är utspridda på många år.

Drift och underhåll skall bara - jo, det är bara i dessa sammanhang - tillföras 1,7 miljarder årligen. Från och med 2014, till och med 2025. Som om denna regering kan besluta om något som ligger utanför denna mandatperiod... För övrigt menar Trafikverket att den dubbla summan behövs för att komma tillrätta med de problem som uppstått efter årtiondens försummande.

Nybyggen som Ostlänken skall starta 2017 och hålla på i drygt 10 år. Det är alltså en ganska liten summa det handlar om årligen. Det är denna som MP ogillar eftersom man vill ha tåg som går några mil snabbare i timmen än vad som nu planeras.

Det finns dock ett litet aber med regeringens planer: Allt skall ske om statens finanser så tillåter. Och vad statens finanser tillåter beror bland annat på vilka skatter som betalas in. Observera att de årliga satsningarna på järnvägen är mindre än en bråkdel av de skattesänkning som Alliansen genomfört.

När det kniper handlar det således om prioriteringar mellan sänkta skatter för ökad konsumtion eller investeringar i en hållbar framtid. Inom ramen för investeringar finns också prioriteringar mellan investeringar i järnväg och väg - en liten fågel, med hygglig insyn, viskade igår i mitt öra att miljövännerna kanske inte blir så glada när de kommer att se hur stor satsningen på bilismens blir i höstens budgetpapper...

Märkas skall också att regeringens budgetprognos inte är ett dyft trovärdig - och planer för den framtid som ligger bortom denna regerings maktinnehav grundas ju på finansdepartementets föga trovärdiga budgetprognosen. Dessutom har vare sig regering eller opposition analyserat vad en som händer i den globala, och därmed också nationella, ekonomin när eran av billiga olja är på väg att ta slut och när tillväxten bara kan upprätthållas med lånade pengar. Vi vet tyvärr mycket lite om hur världen ser ut om tio år. Och, vad värre, regering och opposition verkar inte speciellt road av att fundera över saken.

Tyvärr finns också ett annat problem, vilket SEKO pekar på idag och som jag verkligen håller med om: den avreglerade, för att inte säga kaotiska, modellen för upphandling av underhåll och drift av järnvägen riskerar att pengar hamnar i fickor som är mer intresserade av vinsten än av järnvägen. Oppositionen har krävt förändringar, frågan är om sossarna är villiga att gå tillräckligt långt i avprivatisering och avfragmentering eller om man skall löfvena även här.

Slutsats: kampen för järnvägen är allt annat än vunnen än. Men för ett avdankat språkrör är det ju lite kul att järnvägens fiender - jo, under åren i politiken mötte jag åtskilliga borgerliga politiker som ironiserade över järnvägen - känt sig manade att fundera i banor.



Kommentarsfunktion: Efter önskemål från flera kommentatorer har kravet på att "tala om att man inte är en robot" tagits bort. Flera anser att det blivit allt svårare att se vilka bokstäver och siffror man skall skriva. Istället krävs nu att man har ett konto och därmed inte kan vara "anonym" på det tidigare sättet. Den här modellen prövas i första hand någon vecka för att därefter utvärderas.

Här ska ingen marknad råda...

Hon är riksdagen.

När jag la mig igår kväll så hade jag feber. När jag vaknade nu på morgonen, lätt yrslig, var första känslan att jag haft feberstirriga drömmar om galna politiker. När jag slog upp tidningen fann jag att det inte varit mardrömmar, det var gårdagens nyheter. 

Den svenska borgerliga regeringen har nämligen beslutat - innan ens första muttern är fastskruvad och innan ens Saab inlett bortförklaringarna till varför allt blir dyrare än man utmålat - att Schweiz skall få köpa nya jakt-attack- och stridsplan för en fast summa pengar.

Regeringen kanske har frågat stjärnorna eftersom de vet kostnaden för de plan vars första mutter inte är dragen. SvD ledarsida har förmodligen också funnit svar i astrologins underbara värld för därifrån utropade man redan igår - innan första muttern är skruvad - att det nya planet är "bra och kostnadseffektivt".

Flum, är bara förnamnet.

Det var alltså inte en mardröm, det var inte ens en sketch med John Cleese. Det är Reinfeldt, Lööw och Borg. I kulissen står Stefan Löfven och nickar uppmuntrande. Den gamle metallbasen gillar ju svensk vapenexport - har till och med lobbat för den tillsammans med etikens självutnämnde frontfigur: Alf Svensson. Löfven själv meddelade under lobbygalan för vapenexport att "detta är framtiden".

Bästa bloggläsare: den regering som ligger i global framfront när det gäller att marknadsutsätta skolor, sjukvård och äldrevård, så att vi alla kan generera vinster till riskkapitalbolag, är villig att frångå alla sina principer när det gäller nya militära excesser. Här ska ingen marknad råda. Ty JAS-plan är fan så mycket viktigare än ungar och gamlingar, lär tongångarna gå i Rosenbad i samband med fredagens after-week-punch.

Svenska skattebetalare kommer således med all säkerhet att få subventionera de flygplan som Schweiz avser att inhandla. Eller som Mikael Holmström idag skriver: "Paradoxalt nog vet vi svenskar i dag mer om ekonomin för de 22 schweiziska planen än om de 40 - 60 plan som Sverige själv skall köpa...".

Det är inte heller John Cleese som hävdar att "detta tjänar svenska skattebetalare på". Det är den svenska moderata försvarsministern som gör detta magnifika uttalande. Nu är vi uppenbarligen inne på kapitlet "Fördummande politik" i historien om svensk nutidshistoria. Ibland önskar man att man drömt.

Enda trösten är väl att nya JAS kan krascha hela den militära verksamheten. För, som den ser ut, är den mer av ångestdämpande terapi för vilsna politiker i en förändrad värld, än något som med bästa vilja i världen kan beskrivas som trovärdig.


PS! Sverige är de här veckorna värd för årets näst största militära flygövning i Europa ”Nordic Air Meet”. Vi ligger i fronten så att säga. I övningen deltar sju länder och 65 stridsflygplan från USA, Danmark, Finland, Schweiz, Storbritannien och Sverige. Nordic Air Meet är en i den långa rad av krigsförberedelser som har genomförts på det militära området NEAT (North European Aerospace Testrange) i Norrbotten de senaste tio åren.

Förresten greps tre fredsaktivister från det antimilitaristiska nätverket Ofog i natt när de protesterade mot verksamheten. Ingen har däremot gripit försvarsministern för korkat uttalande.


PS2! Efter önskemål från flera kommentatorer har kravet på att "tala om att man inte är en robot" tagits bort. Flera anser att det blivit allt svårare att se vilka bokstäver och siffror man skall skriva. Istället krävs nu att man har ett konto och därmed inte kan vara "anonym" på det tidigare sättet. Den här modellen prövas i första hand någon vecka för att därefter utvärderas.

Sött, bittert och surt i nyhetsflödet

Godmorgon, eller nåt annat tidsbundet som passar bättre.  
 
Dagens söta - i betydelsen gulliga - nyhet gäller Marknaden, ni vet den där, som av dess mer fundamentalistiska vänner, anses vara både rättvisande och självreglerande. Nu har Vattenfall, ägt av svenska staten, mifflat sig fria från ansvar för eventuell kärnkraftsolycka i Tyskland. Svenska skattebetalare tar hand om eventuella vinster så länge det flyter på, och tyska får stå för kostnaderna när det smäller.

Det är gulligt och ligger helt i fas med de privata bolagens försök att undfly ansvar i en anonymiserad globaliserad kapitalism där det gäller att sno så mycket digitala pengar som möjligt till egna konton för att sedan dra med ett ursäktande leende när det börjar stinka. Det svenska statliga Vattenfall är att gratulera till fortsatt sliskigt beteende. Ett gott föredöme för det globaliserade tillväxtsamhällets främsta styrka: ansvarslöshet.

Dagens lätt bittra nyhet är av mer personlig art. Jag delar nästan helt åsikt med en ledare skriven av Claes Arvidsson i SvD. Jag vet inte för vem det är mest bittert, för Claes eller mig.

Hur som helst: Häromdagen beskrev jag regeringens hyss, vad gäller retoriken kring investeringar i nya jakt-attack- och stridsplan, som rena rama simsalabim. För en spottstyver skall man få nya plan för 90 miljarder utan att övriga delar av försvaret krackelerar. Arvidsson meddelar något liknande idag.

Min uppfattning är att det militära försvar vi har, och än mer kommer att få med de nya planen, vare sig är hackat eller malet. Det är ett skämt, en terapi för politiker. Det är bortkastade pengar. Det fyller minimal funktion. Den hotbild som målas upp anpassas till budgeten.

Det finns bara två intellektuellt  hedervärda modeller för framtiden: Antingen säger man att vi skall ha ett militärt försvar som uppfyller det man säger att det skall uppfylla och då närmar sig snart den militära budgeten det dubbla jämfört med idag. Jag tycker det är dumt, men det är i alla fall hederligt. Eller också inriktar man sig på att lägger ner hela verksamheten och bygga upp räddnings- och kristjänst för både nationella och internationella uppdrag. Symboliskt och sakligt innebär det bland annat att man investerar i räddningshelikoptrar istället för jakt- attack- och stridsplan. Eftersom det det är brist i världen på det förstnämnda medan de sistnämnda redan finns till förbannelse i världen så är det ett ganska rationellt byte av strategi.

Världen har överflöd av ammunition, vapen och militär men underskott på medicin, sjukvårdsutrustning och läkare. Rent marknadstänkande borde infinna sig hos de som vanligtvis tänker i marknad: av vad finns efterfrågan? Och, nota bene, det är inte mindre macho - om man nu är ute efter det - att delta i sjukvårds- och räddningsinsatser vid kriser och kaos än att sitta i ett JAS-plan och skjuta av missiler vars effekt i form av bränt kött man slipper känna doften av.

Dagens lätt sura nyhet - förlåt men jag kan inte låta bli att återkomma till det eftersom jag fått mejl av en doktorand som är lätt upprörd - är att Dagens Eko (som är ett helt lysande nyhetsorgan i vanliga fall) nu lägger ner god kraft på att beskriva myndigheters oförmåga att känna till reglerna för moms trots att man själv systematiskt och, enligt Skatteverket helt olagligt, försökt komma undan att betala den högre momssats som gäller.

Det känns surt att behöva påpeka det, men jag har fått mejl från en doktorand som meddelat att hon inte fått svar från SR på frågan om man numera slutat uppmana sina frilansare att skriva lägre momssats än vad lagen kräver - eller om man ärligt, i sann public-serviceanda, upplyser frilansarna om vad som skall gälla. Om det stämmer att SR inte svarat på förfrågan från doktoranden kan således vem som helt som får kritiska frågor från Ekot hänvisa till att man gör som SR själv gör: låter bli att svara. Det är surt. För jag gillar Ekoredaktionen, public service och Sveriges Radio.

För övrigt meddelas att MP i Stockholm har modet att vara ärligt i klimatfrågan. Det kan säkert kosta på. Man vill nämligen ta konsekvenserna av att köttkonsumtionen ökar alltmer och att just detta bidrar alltmer till det klimathaveri som just nu FN:s klimatpanel internt försöker formulera efter att det visat sig att det är värre ställt än man tidigare sagt - rapport kommer 2013. Därför kräver man en köttfri dag i veckan i alla Stockholms skolor och boenden. Man lär inte vinna röster på det. Men någon måste ju till slut vara ärlig också i huvudstaden. Sossarna lär säkert se chansen att plädera för kött-sju-dar-i- veckan som komplement till byggande av förbifarten. (Nej, jag är inte fullblodsvegetarian så jag talar inte i egen sak annat än att jag fegar ur när det gäller att förespråka idén om att en riktig karl skiter i klimatet).

Alkolås på mobiler

Politiker bör skaffa sig alkolås på sina mobiler. I fyllan och villan kan de twittra ut vad som helst till omvärlden, särskilt sårbara i detta avseende tycks moderater och sverigedemokrater vara. 

Moderaten Böhlmark, som kallar Nalin Pekul för "klappturk", är inte första moderaten som låter tanken vandra genom alltför många glas innan den når den alltid lika villiga twittertummen.

Å andra sidan kanske det är så att när man inte tänker på vad man twittrar, så twittrar man vad man tänker. 

Löfvens tal, i min hembygds Vasaparken, kommenterar jag nog imorgon. Men rubriken är redan given: Han kom, hans sågs, han segade.

Mer eller mindre till militären

I försvarsdebatten har regeringen lanserat en starter, det vill säga ett lågt bud långt under vad man vet att slutnotan kommer att bli. Det gäller nya jakt-attack- och stridsplan. Med den roande låga merkostnaden för försvaret på ett par hundra miljoner årligen låtsas man att man anser sig kunna få fram ett antal nya plan för sammanlagt 90 miljarder kronor utan att andra försvarsgrenar krackelerar helt.

Det finns - påstår jag efter ett antal år i riksdagens försvarsutskott, Sveriges krigsdelegation samt som förhandlare med regeringar om budget - något djupt patetiskt över svensk försvarsdebatt och, åtminstone under de år jag hade viss insyn,  något djupt inkompetent inom den svenska försvarsmakten - inte minst när det gäller budgethantering. Svarta hål var standard, att få ut ekonomiska basfakta ur försvarsmakten var i det närmaste omöjligt, förvirringen verkade ofta total, nonchalant och, som sagt, inkompetent.

Det värsta i hela försvarsdebatten är emellertid att hotbilden mot Sverige anpassas till budgetläge. Det finns, enligt min uppfattning, två hederliga linjer i försvarsdebatten. Båda linjerna bär på insikten om att dagens militära försvar inte fyller den funktion som det offentligt påstås göra.

Den ena av linjerna vill därför satsa mer pengar, däremot tycks man inte våga berätta vad ett militärt försvar som skulle kunna ens i teorin uppfylla någon trovärdig funktion skulle kosta. Det handlar nämligen inte om fåtalet miljarder, utan snarare bortåt dubbelt så mycket som idag. Jag delar inte denna linjes uppfattning, men respekterar den eftersom den är hederlig.

Den andra linjen innebär att man har som mål att lägga ner det militära försvaret och frigör pengar för att minska samhällets sårbarhet, bygga upp fungerande räddningstjänst och internationellt arbetande sjukvårds- och räddningsfunktioner. Världen lider nämligen inte brist på stridsflyg, ammunition, militära befäl och soldater - världen lider brist på läkare, mediciner, vaccin, räddningshelikoptrar och civil krishantering.

Dagens modell är vare sig hackad eller malen, den innebär att man kastar bort pengar i någon sorts politisk terapi.

En borg som krackelerar

Enorma skattesänkningar, sedan glada nyinvesteringar lagom till valet. Pepprat med tal om ökad tillväxt, urstarka finanser (i ett land där hushållens skulder är gigantiska). Det är Anders Borg som talat.

Och jag tänker, med en bekymrad rynka mellan ögonen, på hur Internationella Valutafonden (IMF) i juli 2008  påstod att Islands ekonomiska förutsättningar och framtid var avundsvärda. Tre månader senare var Island bankrutt.

Jag förutspår att den svenska borgen kommer att krackelera i takt med att oljepriserna kommer att öka och det inte längre går att upprätthålla den globala ekonomin genom att ta nya lån för att betala de gamla. Plus ränta.

Samma problem där som här...

Miljöpartiets största fiende under många år var opinionsinstituten som vägrade att ta med partiet i opinionsundersökningarna. Det tog låg tid, och mycket påstötningar, och så höga siffror i kolumnen "annat parti" att det inte längre gick att negligera MP. När partiet väl kom med i listan över namngivna partier man kunde rösta på rakade det snabbt upp till stadigt över fyra procent. I USA har de gröna samma problem.

För att Jill Stein skall vara med i debatterna mellan presidentkandidaterna kräver Commission on Presidential Debates (CPD) att hon skall ha minst 15 procent av rösterna i fem olika opinionsmätningar. Men i dessa inkluderas inte Jill Stein...Behöver jag säga att det är republikaner och demokrater som styr CPD...

Man kan förstås gå in på Gallups Facebooksida och undra hur demokratin i USA fungerar. Fler tips finns på Jill Steins hemsida. 

Och så hoppas jag slippa se i någon blaska att Miljöpartiets riksdagsledamöter gör som inför förra presidentvalet: säga att de skulle rösta på någon annan (Obama) än De grönas presidentkandidat, som tillika var den första svarta kvinna som kandiderade till president. Tyvärr blev det som jag skrev i oktober 2008: "Obama bäddar för den stora besvikelsen".

Panel om massmördare och samhällsförminskare

Ganska tätt har det blivit i sommar med extra nyhetspaneler för min del. På väg  dit nu, det lär bli den ordinarie uppsättningen med Ursula och Towe. Sosse och moderat, men ganska lyhörda och ibland kritiska mot sina partier.
 Med samhällsförminskare menar jag sådana som vill att samhälle, utbildning och individens frihet skall underställas "Näringslivets" önskemål.

Och vilket samhälle vill sossarna ha?

Jag läser Magdalena Anderssons artikel i DN idag. Hon är ekonomisk-politisk talesperson för Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Ibland undrar jag. Hur det är ställt. Vilka värderingar som ligger till grund för deras politik. Socialdemokraterna. Ett parti vars företrädare inte borde ha fastnat i ekonomismens garn.

Hon skriver: "Investeringar i bra barnomsorg innebär att föräldrar kan koncentrera sig på jobbet. Investeringar i äldreomsorg, att färre tvingas gå ner i tid för att ta hand om sina gamla."

Är det rimligt att föräldrar skall "koncentrera sig på jobbet" och barnen ses som en belastning, något som är i vägen för samhällets jakt på mer av ekonomisk tillväxt? Min uppfattning är att föräldrar inte skall koncentrera sig på jobbet, utan att störst koncentration skall ägnas barnen. Det är förstås inte rationellt ur ett tillväxtperspektiv, men det är  djupt rationellt ur ett mänskligt perspektiv.

Det är ynkligt och förödande när en socialdemokratisk talesperson som Magdalena Anderssons underblåser ekonomismens värderingar på det här sättet. Hon reducerar människan till en ekonomisk varelse, vars främsta uppgift är att vara kugge i ett ekonomiskt hjul som skall snurra allt fortare. Föräldrar ska koncentrera sig på jobbet. Barnen är i vägen. Och så utropar hon: "Jobben går först!" Så fan heller! Det är som om socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson vill begrava det civila och sociala samhället.

Och så synen på de gamla som är i vägen, en belastning. Visst ska vi ha bra äldreomsorg, inte tu tal om annat. Men det skall inte motiveras med att de äldre, som snarast har för lite kontakt med sina barn, är i vägen när ekonomismen klampar fram i jakten på "rationalitet".


Dessutom undrar jag: Hur kan man som ekonomisk-politisk talesperson för Sveriges största parti skriva en lång artikel utan att ens diskutera det faktum att svenska hushåll är skuldsatta upp över öronen. Särskilt i en artikel med rubriken "Viktigt med hög beredskap inför eventuellt eurohaveri". Är socialdemokraterna blinda? Visserligen är statens skulder närmast försumbara, men vad hjälper det när hushållen är skuldsatta upp över öronen när eurokrisen slår ut i full blomning? Hur ser Magdalena Andersson på att Sverige upprätthåller tillväxten med lånade pengar? Hur länge skall det pågå?

Magdalena Andersson lyckades inte ens få in ordet klimat i artikeln - än mindre att på minsta sätt problematisera det faktum att den konsumtion vi ägnar oss åt för att hålla igång ekonomin leder till att vi inte minskar vår påverkan på klimatet. Att vi lever och konsumerar på ett sätt som bidrar till de globala problem som klimat- och miljökrisen allt mer utgör. Hon berättar istället att målet är full sysselsättning - men givetvis utan att försöka analysera hur det skall gå till när samtidigt målet för samhället - inom alla sektorer - är att effektivisera, automatisera, robotisera och datorisera. Hur ska man kunna uppnå full sysselsättning om man samtidigt håller fast vid en arbetstidsnorm som beslutades om i en helt annat tid?

Är det Magdalena Anderssons världsbild som utgör alternativet till Andres Borgs är det bara att beklaga. 

Avhoppad statsvetare: "Ekonomisk tillväxt är målet för all forskning..."

"Miljöforskarens roll blir att visa hur hållbar utveckling kan stärka ekonomisk tillväxt... I detta hårdnade tankeklimat blev det en hädelse att problematisera tillväxtmålet... Penningstinna forskningsråd kunde ösa tiotals miljoner kronor över projekt som bekräftade det man ville höra... Omställning innebär förändring. Forskning om omställning kräver därför högt i tak - en öppenhet att utmana etablerade sanningar, att lansera nya perspektiv. Helt fel enligt dagens forskningspolitik  där ekonomisk tillväxt är målet för all forskning... Jag gick i exil från akademin."

Citaten från boken Omställningens tid, av Björn Forsberg. Det är något djupt problematiskt om politik inte får ifrågasättas inom akademin. I forna Östtyskland och Sovjetunionen fick inte kommunismen kritiskt granskas i vare sig akademi eller politik. Är det något liknande när det gäller ekonomisk tillväxt i den svenska akademien och politiken?

Avveckla ekonomers företräde

Lars Calmfors redovisar idag i DN sin syn på nationalekonomers brister utan att säga det mest avgörande: inom ekonomikåren  dominerar såväl en naiv, rent av obegåvad, syn på vad ett samhälle är som en sanslöst brist på kunskap om naturen, naturlagarna och de planetära processerna. 

Den nationalekonomiska disciplinen har tillåtits att blåsa upp sig själv till sådan dignitet att man kan få intryck av att naturlagarna skall anpassa sig efter ekonomiska teorier och att människan i stort reduceras till en ekonomisk varelse vars uppdrag är att få ett teoretiskt systembygge att fungera. Må detta vara en parentes i människans historia. Den status som i det offentliga samtalet ges till nationalekonomer är djupt missvisande för den bristande kompetens om samhälle och människa de i allmänhet besitter.

Calmfors menar nu, i sin artikel, att ekonomerna borde varnat för de finansiella riskerna redan för fem år sedan. Men det var ju inte bara det att man inte varnade, man agerade ju som duktiga idioter i det som ledde fram till finanskris, skuldberg - och som öppnat för att kapitalismen fått utrymme att vara alltför kreativ för sitt eget bästa.

Calmfors skriver: "Finansmarknadernas risktagande var vida större än vad de flesta ekonomer hade kunnat föreställa sig." Det är på gränsen till det ofattbara att ekonomer inte förstått hur marknaden fungerar i en tid när dess aktörer själva beskriver sig som spelare. Det människor med utbildning i andra discipliner sett länge, tycks vara en blockerad verklighet för de nationalekonomer som anses som tunga i debatten.

Calmfors skriver vidare, som uppvaknad ur dvala: "Större kunskaper i doktrinhistoria hade förmodligen också hjälpt ekonomkåren till mer skepsis gentemot för tillfället dominerande synsätt." Godmorgon!

Calmfors har naturligtvis rätt när han skriver att statsvetarna borde delta mer i diskussionen om eurokrisen. Men Calmfors missar att filosofer, psykologer, naturvetare, idéhistoriker och andra borde deltagit - eller tillåtits delta utan att mästras som mindre vetande av den upphöjda ekonomkåren. Det är bara genom att eliminera ekonomers företräde i samhällsdebatten vi kan skapa ett samhälle och en framtid där människan betraktas som det hon är: en biologisk, social och kulturell varelse. Inte i första hand en ekonomisk varelse vars uppdrag är att vara kugge i ett system som för länge sedan lämnat den reella verkligheten.

Calmfors avslutar sin kolumn med att uttrycka önskemål om att andra samhällsvetare skaffar sig sådana kunskaper i ekonomi att de vågar delta mer i diskussionen om till exempel eurokrisen och då kan tillföra fler aspekter. Det bör också hjälpa "oss ekonomer att bli mer medvetna om begränsningarna i våra analysmodeller". Det låter utmärkt, men jag anar likt förbannat att Calmfors menar att det slutligen är ekonomerna som har det absoluta företrädet, när de andra tillfört något till deras tänkande. Jag är övertygad om att det är dags att vända på det.

Nu är det inte första gången Lars Calmfors bekänner eget och disciplinens misslyckande. Redan i oktober 2009 skrev han i Axess: "De flesta nationalekonomer - inklusive jag själv - missade hur mycket av de senaste årens kraftiga tillväxt som berodde på en ohållbar kreditexpansion och hur sammanflätat och sårbart det internationella finansiella systemet blivit". Redan då ansåg jag det vara förfärande. Det så många andra såg, såg inte de mest upphöjda ekonomerna! Tala om att leva i ett tabellverk!

Det offentliga sagoberättandet

För att hålla igång det globala samhället pumpas det upp ungefär 11 miljarder liter olja per dygn. 

Det är mer än 1,5 liter per person och dygn. 

Det är så vi byggt det globala samhället, det är genom billig olja vi format de system, strukturer och normer som helt dominerar i den rika delen av världen. Oljan har det tagit årmiljoner för naturen att producera, det är den produktionen vi byggt både välstånd och klimatkris på.

Peter Benson gör under rubriken Analys följande utsaga i SvD: "På lång sikt kanske oljepriset stiger...". Kanske? På lång sikt? Peter Benson agerar i detta fall sagoberättare som vill att även de dramatiska sagorna skall sluta lyckligt. Vi måste ju kunna somna på kvällen...

Det här är nog en rimligare beskrivning av situationen: Den så kallad "produktionstoppen" - det vill säga när vi konsumerar oljan genom att pumpa upp den -  för oljefälten har förmodligen redan passerats. Källorna töms nämligen.

Nya oljekällor blir i många fall betydligt dyrare att nå än de gamla. Och det kostar allt mer energi att utvinna oljan från nyöppnade källor - "energiutbytet" blir således allt mindre. Fossilgas då? Jo, processerna att göra den flytande är dyr. Kol kan omvandlas till flytande form, men också det är dyrt. Samtidigt ökar efterfrågan så fort "världsekonomin" rullar på lite snabbare, fler länder är ute efter olja för att mätta drömmarna hos en växande medelklass.

I vår del av världen ska man via tillväxtfrämjande åtgärder försöka få de ekonomiska hjulen att snurra fortare. Med lånade pengar. Konsumtionen ska öka, investeringar, som nästan undantagslöst bygger på att - och under överskådlig tid kommer att bygga på att - tillgång till billig olja skall finnas.

Jag är ledsen att behöva säga det: med naivitet och sagoberättande löser vi vare sig klimathoten eller finansiella kriser. Visst kan det bli kortvariga nedgångar i pris - men oljepriset kommer lika säkert som amen i kyrkan att stiga dramatiskt. Och den som tror att vi kan låna oss ur krisen - genom att statsskulderna ökar eller genom att, som i Sverige, regeringen låter hushållens skulder öka - är inte bara naiv sagoberättare utan dessutom dödgrävare.

Den som vill berätta om framtiden bör nog inte vara helt inställd på att av ren vana avsluta med att "så levde de alla lyckligt på lån medan oljekranarna aldrig sinade".

Apropå analyser i medier: Paul Krugman citerar idag chefen för Europeiska centralbanken (ECB) Mario Daghi som tydligen har sagt att "euron är som en humla, den är ett av naturens  mysterier för den borde inte kunna flyga men den gör det."

Kanske är detta en bra förklaring till att det ser ut som det gör. Ekonomer som styr världen har inte en susning om vare sig naturen eller dess processer. Det är nämligen inte alls något mysterium att humlor kan flyga. Det är inte heller ett mysterium varför euron inte fungerar. 

Vässar lien med min hen

Fin morgon, viken ligger solbelyst, går ner med lien efter att ha vässat den med min hen för att slå lite vass kring bryggan. Ska skörda sockerärtor och mjälla bönor under dagen efter att ha simmat en runda och tagit en sväng med kajaken för att kolla upp att lommen mår bra, att hägern klarar sig trots skadat ben och (dessvärre) hur delar av viken är på väg att växa igen på grund av all avverkning av skogarna kring sjön.

Har man inget annat för sig, t ex kollar en fantastiskt bra fransk film - en av de bästa jag sett faktiskt - som heter Det är bara förnamnet kan man ju alltid få sig en liten lektion av Peter Victor. Kanske inget nytt för trogna läsare av den här bloggen, men en och annat ledarskribent och journalist är inne emellanåt och det här är definitivt något för er...:-)

Hur ser den "lilla ryska kyrktanten" på Pussy Riot?

Frågan är vad den "lilla ryska kyrktanten" säger om att spärra in Nadezjda Tolokonnikova - och andra i Pussy Riot - två år i fängelse med den formella motiveringen att de förolämpat kyrkan med ord som "Guds moder, ta bort Putin".

Enligt Göran Skytte var Sovjetstatens fall ett verk av "den lilla ryska kyrktanten". Och det fanns miljoner kyrktanter. De satt, enligt Skyttes tal på en så kallad Jesusmanifestation, i sina kök och bad och bad och bad under årtionden att Jesus skulle vinna över ondskans imperium. Och till slut föll det. 

Men det finns en del kvar att göra om man vill bort ondskan, tycks det.

Pussi Riots protest skedde i Хра́м Христа́ Спаси́теля, det vill säga Kristus Frälsarens katedral - det gigantiska återupprättade förgyllda samarbetsprojektet mellan stat och kyrka som har lätt absurda likheter med hur man kan tänka sig skrävliga skrytbyggen á la Nordkorea.

Att stat och kyrka går hand i hand är sällan speciellt tilltalande - även den svenska historien beskriver hur denna väv motverkat demokrati, förskönat krig och krävt lydnad. Kyrkan och Putin tycks behöva varandra, som ler och långhalm. Vad den "lilla ryska kyrktanten" har att säga om detta vet jag inte.Förmodligen anser hon rent generellt att aktionen i kyrkan var stötande. Och hade det varit bara där Pussy Riot genomfört aktion mot korruption och inskränkningar i yttrandefriheten hade jag förstått att kritik kunnat uppstå. Men det har också skett bland annat i Moskvas tunnelbana och på Röda torget.

Attityder och värderingar som ligger bakom maktutövning i Ryssland (Pussy Riot), USA (Guantánamo) och Sverige (Thomas Quick) bygger alla på förakt för idén om rättsstaten. Frågan är om inte Pussy Riot kan ha startat något som kan vara embryo till, minst sagt berättigade, folkliga reaktioner i Putinland. Men, nota bene, vi vet nog inte hur den "ryska kyrktanten" ser på saken. Och den "ryska kyrktanten" är nog minst lika representativ för stämningar i Ryssland som unga intellektuella i Moskva.

Hur som: allt stöd till Nadezjda Tolokonnikova,  Jekaterina Samutsevitj och Maria­ Alechina. Undrar hur Göran Skytte ser på saken. Pinsamt att en gammal kommunist som Putin försvarar kyrkan? Det var inte länge sedan kyrkorna förvandlades till sädesmagasin i Sovjetmakten...

Ränteavdragen bör avvecklas

Plötsligt, ett kvarts sekel efter det att MP i riksdagen krävde att ränteavdragen stegvis skulle avvecklas, har frågan om deras vara eller inte vara blivit aktuell. En avvikande moderat - före detta riksdagsledamot givetvis -  uttalar sig nu om avdragsrättens negativa verkningar.  Godmorgon!

Självfallet var det upprörda angrepp när MP aktivt tog upp frågan redan  inför 1988 års val. Själv minns jag ironiska och lätt hånfulla kommentarer från bland annat en reporter på SVT på temat "ni förstår inte ekonomi".

Hade vi avvecklat ränteavdraget med 1 procentenheter årligen så hade vi i stort sett varit av med det idag.

Den genomsnittliga skuldsättningen bland svenska hushåll ligger idag på 2 årsinkomster. Bolåneskulden i Sverige har ökat med 72 procent sedan 2006. Nästan hela den svenska BNP-ökningen på 2000-talet skett genom att hushållen lånat mer pengar till investeringar och konsumtion.Trots att det ser ut som det gör är Anders Borg ointresserad av frågan.

Svenska staten må ha små skulder, men totalt sett - med företags och hushålls skulder inberäknade - är Sverige lika illa ute som många länder inom euroområdet. Något som också sossar och vänsterpartister - tillsammans med Villaägarnas riksförbund - tar med en klackspark, i vart fall avser man inte att verka för att ränteavdraget stegvis monteras ner. Det är häpnadsväckande hur blind man kan vara! Och hur rädd man kan vara för att den gyllene medelklassen är så urbota dum att den inte kan ta till sig argument. De borde ju åtminstone begripa att lån utan amorteringar är osunt.

MP krävde avveckling av ränteavdragen redan i sitt första idéprogram från 1981, där det kort formulerades med orden: "Skattereglerna ska ändras så att de inte längre gynnar låntagare...". När partiet väl kommit in i riksdagen krävdes, bland annat motion 1990/91:Sk627, att "ränteavdragen fasas ut i långsam takt".




Lite mer rotande i historien:
Samma ironiska och lätt hånfulla kommentarer, som mötte MP när vi ville stegvis dra ner avdragsrätten, mötte oss för övrigt när vi redan i inledningen av 90-talskrisen krävde att kronan skulle bli flytande istället för att vara kopplat till ecun, som euron då hette.

Det var först efter lång tids ekonomisk kollaps som moderater och socialdemokrater lyckades begripa samma sak: den sena hanteringen ledde till att räntan sattes på 500 procent, småföretag slaktades, arbetslösheten ökade och socialbidragen blev allt mer betungande för kommunerna.


Ännu lite mer rotande:
Apropå Näringsdepartementets och och andras festkostnader: MP skrev redan 1991 i en motion (1990/91: Sk401) till riksdagen:

"Medan den svenska grundskolan lever ett fattigt liv i nedslitna lokaler och med trasig läroböcker och lågt betalda lärare, frodas konferensverksamheten på lyxiga konferenshotell med högt betalda medverkande.... För statliga och kommunala organ är konsumtionen helt betald av skattebetalarna..."


Och lite sprillans nytt

Sponsrade läromedel blir allt vanligare

Hur rimligt är det att skolans resurser minskar så att allt fler skolor börjar använda sig av gratismaterial från olika intresseorganisationer istället för läroböcker? Ska Svenskt Näringslivs värdegrund få spridas i skolorna i brist på pengar till läroböcker? Frågan togs upp av Annika Lillemets i en interpellation i riksdagen häromdagen - blev förresten inslag i både radio och teve. Bra!

Vetenskapligt mörker....

Bild norpad härifrån.

Det är lätt tröttsamt att läsa hur vetenskapsjournalister och politiker talar om energiproduktion och energikonsumtion.  Energi kan inte konsumeras, lika lite som människan kan producera energi. Det är grundprincipen. Ändå meddelar t ex tidningar som Forskning och Framsteg i sitt senaste nummer att ”49 procent av Sveriges energikonsumtion ska komma från förnybara källor år 2020.” 

Vi tycks leva i ett vetenskapligt mörker… vore man konspirationsteoretiker skulle man tro att det handlar om medvetet vilseförande.

Den princip som gäller är, trots att vi tror oss kunna det mesta: Energi kan inte skapas eller förintas, bara överföras från en energiform till annan. Mycket arbete har lagts ner på att uppfinna maskiner som skapar energi, men resultatet har uteblivit. På samma sätt som Strindberg och många av hans samtida försökte framställa guld utan att det lyckades.

Som jag skrivit så många gånger förr: När man pumpar upp olja innebär det inte att man  producerar olja, utan att man konsumerar olja. Produktion betyder nämligen tillverkning eller alstring. Produktion av olja pågår möjligen djupt därnere i närheten av det hål man borrat, men människan står för konsumtionen. 

Den politiker och nationalekonom som inte kan skilja på produktion och konsumtion är illa ute. De borde få rött kort. Det leder nämligen tanken fel, man förleds tro att vi blir rikare ju mer vi konsumerar naturresurser.

Man kan faktiskt säga att desto mer energi som omsätts och ju mer drivmedel som konsumeras, desto mer råvaror och naturresurser förvandlas till synliga sopor och osynliga molekylsopor. På vägen från råvara till osynliga molekylsopor mäts BNP. Ju snabbare flöde, ju rikare sägs det att vi blir.

Detta är naturligtvis ett märkligt sätt att se på tillvaron, planeten och på det som kallas ekonomi. I den världsbild som dominerar den politiska världen tycks produktion vara detsamma som att ställa resurser till förfogande för konsumtion och… nedbrytning. Det är som att säga att vi producerar pengar när vi tar ut från insatt kapital på banken och att vi blir rikare ju mer vi plockar ut.

I själva verket blir vi som globalt hushåll i grunden fattigare när naturkapitalet bryts ner och i rasande takt förvandlas till synliga och osynliga sopor. Det är bara om man skiljer ut det mänskliga samhället från planetens processer man kan tala om motsatsen, det vill säga att vi blir rikare. Det nuvarande sättet att tänka kanske fungerade utan att leda till allt för mycket problem då vi var drygt 2 miljarder människor (vilket vi var när jag föddes) men inte när vi är 9 miljarder (som vi lär vara när jag dör, om jag får ett genomsnittligt svenskt liv). Det fungerar inte ens nu när vi är drygt 7 miljarder.

Det talas ju mycket om peak oil, eller oljetopp, det vill säga att vi befinner oss i den tidsperiod när uttaget av olja minskar i takt p.g.a. att oljekällor töms. Men det är värre än så, de flesta tecken visar på att vi snarare närmar oss peak everything. Från odlingsgod mark och grundvattendepåer till fosfor och fiskbestånd. Och tyvärr är det inte så att vi kan ersätta bristen på fungerande ekosystem med nya shoppinggallerier, även om det finns nationalekonomer som tycks tro det.

Utifrån detta perspektiv är det viktigt att veta vad som är uppbyggande produktion och nedbrytande konsumtion.

Indraget

Det är inte bara OS-guldet från den dopade vitryska kulstötaren som blivit indraget. Läser att Herman Lindqvist fått sin senaste bok indragen på grund av faktafel. Förlaget (Bonnier) hade inte granskat innehållet tillräckligt. Slarvigt. Rent av pinsamt.

Kommer att tänka på när min näst senaste bok - Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac - granskades av förlaget.  Innan den  gavs ut granskades den noga. Så pass noga att förlaget till och med kollade upp att det från ett namngivet hotell i Rom kunde eka ut över staden om en operasångare sjöng O Sole Mio från restaurangens altan.

Jag hade nämligen skrivit att rösten ekade mellan väggarna, svävade ut över gatorna så lätt och mäktig  att till och med ekot studsade tillbaka med perfekta tonträffar.

Förlaget kollade alltså rimligheten i detta. Fanns det en altan? Kunde det verkligen eka mellan väggarna? Nej, det kunde det inte, meddelade redaktören. Han ville ändra texten. Jag motsatte mig ändringen. Jag hade nämligen själv faktakollat noga. Gått till källorna, studerat platsen.

Och jag hade rätt: det namngivna hotellet hade fått ny adress. På den nya adressen kunde inte rösten eka mellan några hus. Men på den gamla fanns det en altan, där en operasångare verkligen kunde stå och sjunga så det rösten studsade mellan husen. Och det var också så det var. Vittnen har hörts. Boken kunde gå i tryck.

Operasångaren var förresten Jussi Björling och det hände sig på den tiden då rockmusiken slagit igenom - slutet på 50-talet.

O Sole Mio blev, när Elvis beställt en engelsk text till melodin, It's Now Or Never. Han spelade in den i Studio B i Nashville den 3 april 1960. Den satt redan på andra försöket, så här lät det. Och ungefär så här lät det från Grand Hotel i Rom den där dagen 1959. Om boken kan man läsa här.

Och imorgon är det 35 år sedan Elvis dog.

Hej, SvD, följ ert eget råd!

NE kan öppna SvD:s mentala dörrar.

Idag påpekar SvD på ledarplats att den moderata försvarsministern Karin Enström "borde titta i Nationalencyklopedin" för att ta till sig att Saudiarabien är en diktatur. Klokt konstaterande av SvD. 

Nu borde tidningens ledarredaktion titta lite mer i Nationalencyklopedin. I NE står det nämligen att ”Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga följder.”

Gudomligt OS

OS är avslutat, svenska sportjournalister tippade fel i det mesta, inga terrordåd genomfördes och Gud åkallades och tackades mer än någonsin tycks det. 

Det sistnämnda uttrycktes inte bara genom att åtskilliga idrottare korsade sig innan start, utan också att åtskilliga av de som vann tackade Gud och till och med hävdade att Gud ville att de skulle vinna. Det sistnämnda tycks mig något storvulet och uppblåst - och ganska taskigt mot de som Gud ville inte skulle vinna. Vad har Gud emot svenska handbollsspelare eller vad har guden emot Lisa Nordén?

Även svenska sportjournalister åkallade guden emellanåt. Ola Billger - sportchef i SvD - frossade i begrepp och slutsatser som känns lite lustiga. Sålunda är det Ödet som det svenska handbollslandslaget skall tacka för vinsten mot Danmark, simhopparen Tom Daley, vars pappa nyss dött, "vet att hans pappa finns med ändå, någonstans" och själv drömde han (Billger) om ett gudomligt ingripande (ett Mirakel) när Sverige spelade mot Frankrike. Det sistnämnda måtte väl betyda att Gud skulle favorisera spelarna i blågula tröjor framför de andra.

Om det nu finns någon gud, eller några gudar, så har dom nog annat för sig än att glo på OS. Kanske tittar de med förundran på människor som tackar dem för att de överlevt en jordbävning istället för att bannar dem för att de låtit en jordbävning ske.

Nåja, när nästa amerikanska president kan vara en som tror att Gud lämnat över en bok, och ett par glasögon, till en kille som skulle översätta det språk boken var skriven på till engelska - man kunde bara  läsa språket genom de bilagda glasögonen - så är ingenting omöjligt. Inte ens att vi har en näringsminister som tövar på frågan huruvida Kina är en diktatur eller en demokrati, och en försvarsminister som inte tycker att Saudiarabien är en diktatur. Det är lättare att vara karsk mot busar i Vitryssland, för dom exporterar vi inte så mycket till. Huruvida det är Ödet och Mirakel att man kommit fram till detta vet jag inte med fullt bevisad säkerhet - dock anar jag att ministrarnas åsikter mer bottnar i den religion som heter Ekonomism.

Ska man tro dagens inlägg i SvD av min gamle kollega från Nyhetspanelen  - Roland Poirier Martinsson, numera boende i Texas men ändå duktigt nördig när det gäller Bob Dylan - så är det kanske så vist ordnat att detta inlägg "präglas av fördomar, okunskap, irrationalitet och – sorry – dumhet.". Tja, kanske det. Jag är öppen för det mesta. Kanske är det Ödet som gjort att jag skrivit det. Och ett Mirakel om jag lyckats få bokstäverna på rätt plats - det sistnämnda ska jag fundera vidare på...

"Och endast därigenom kan vi också bli betraktade som anständiga människor ..."

I Göteborgs Posten är vi några som undertecknat en artikel om den globala situationen och våra möjligheter att möta framtiden med öppna ögon. Förutom initiativtagaren Billy Larsson och jag finns bland annat Göran Greider, KG Hammar, Nina Björk, Anders Wijkman och ett helt gäng forskare och professorer - vi är alla med i nätverket Radikalisera Klimatpolitiken Nu - bland undertecknarna.
Vi uppmanar politiker att tänka djupare och bredare. Vi måste minska vår jakt på ständigt ökad konsumtion och sträva efter ett sätt att leva som mer bygger på våra altruistiska sidor än på våra egoistiska sidor.

"Endast genom att bryta politikens snäva fokusering på att göra det materiellt bättre för oss nu levande svenskar, kan vi se oss själva som anständiga varelser. För en globaliserad värld där vi alla påverkas av varandras agerande fodrar en etik med globala hänsyn. Och endast därigenom kan vi också bli betraktade som anständiga människor av dem som kommer att ta över vår planet efter oss."

Hela artikeln finns här. Nätverket Radikalisera Klimatpolitiken Nu hittar du här.

Snabbis

Ett mål mer än motståndaren och livet känns mer lättsamt... Tror ni att jag tänker på Sveriges mot Holland? Nej, det var en bagatell, även om det var spännande. Jag tänker på Djurgårdens mål mot Gefle.

Tröst i mörkret inför att reklamteve skall ta över OS i fortsättningen: Sveriges Radio finns kvar och deras sportredaktion är lysande, vilket må sägas i en tid när det bara tycks vara SVT (med rätta, trots smålöjlig nationalistisk yra och pinsamt prat om "svensk urkraft") höjs till skyarna.

I övrigt rekommenderas denna lilla artikel av Joel Dahlberg i SvD - apropå inlägget häromdagen om PR-branchen och min allmänna uppfattning att marknaden idag domineras av dem som medvetet vill lura - i stort eller i smått - sina kunder i syftet att sno dem på pengar.

Tillägg:
Och här finns gårdagens Nyhetspanel om Vitryssland, SSU och Wilks:

Det bästa från Almedalen...:-)

Nyhetspanelen igen, kort och på fel tid, pga OS, med Ursula och Peter.Bara tio minuter, med början 07.20. Längre blev seminariet om tillväxt under Almedalsveckan:

M

PR-branchen är för dåligt betald...??

PR-byråer sänkte 2011 sina lönekostnader per anställd med 0,4 procent, suckar PR-byrån Westander i ett nyhetsbrev. Eftersom inflationen var 2,6 procent innebär det att reallönerna sjönk med 2,9 procent, suckas än djupare i nyhetsbrevet. Patrik Westander, vd på byrån, meddelar att "pr-byråerna måste höja timpriserna... och ta avstånd från prisdumpning i offentliga upphandling".

Lustigt, själv menar jag tvärtom. Pr-konsulter är såväl oförtjänt som omoraliskt väl betalda sett ur ett vidare perspektiv. De bör sänka priserna, och låta bli att skörta upp kommuner, landsting och myndigheter.

Förutom att PR-konsulters råd i förskräckande hög omfattning - det finns undantag - gör mer skada än nytta för såväl samhällsmoral som planetens framtid är deras samhällsinsats minimal jämfört med människor som arbetar inom t ex vård, omsorg och skola. Att offentliga upphandlare vägrar betala så mycket som tidigare är således en god gärning.

"Pr-branschen måste bort från lågpristräsket", skriver Westander vidare. Högre löner således. Låglöneträsk?  Jämfört med vad? Hallå, min bäste Patrik, se dig om!

Westanders egen lönekostnad per anställd ökade under 2011 med 13,2 procent till 1014 tusen kronor. Inte illa. Låglöneträsket är långt borta... Kul att några byråer har vett att ta mindre betalt och kul om några har vett att säga nej till högre löner, när lönerna redan är höga.

För övrigt talade jag inför en illuster församling i våras - bestående av upphandlare av PR-konsulter - på temat: varför är så många PR-konsulter så dåliga som de är, och varför i all sin dar ska ni betala så mycket för så lite. Flosklerna står ju som spön i backen när konsulterna öppnar truten.

Således, Patrik Westander, din byrå i all ära, men med lite mer sans så kanske du inser att det går att leva gott på en redan hög lön.

Smutsiga pengar är också pengar

Det är struligt mellan ryska ambassaden och kronofogdemyndigheten. Det är så känsligt att Carl Bildt kommit till ryska ambassadens undsättning. Det påminner mig om när Nordkoreas ambassadör i Stockholm på 70-talet fick ordet från sin älskade ledare att själv försöka ordna finansieringen av den fina ambassad man hade på Östermalm. 

Sagt och gjort: ambassadören såg till att hans tjänstemän började smuggla cigaretter och sprit som sedan således till bland annat svenska krogar. För övrigt var samarbetet mycket gott mellan svenskt näringsliv och den kommunistiska diktaturen, bland annat satsade näringslivet på en jättelik industrimässa i Nordkorea.

Huruvida mottot var "pengar luktar inte" känner jag inte till. Luktar illa gjorde det i alla fall. Precis som Carl Bildts påbud till kronofogden att inte driva krav på Putin-land.

Apropå svenskt näringslivs flirt med olika former av diktaturer kan nämnas att ett företag i Vittsjö, i Småland, har en fyra meter hög Leninstaty i betong utanför sitt kontor. Frågan är om ens någon Norrbottenavdelning i Vänsterpartiet skulle komma på tanken.

Världen

Med anledning av världen just nu tycks bestå av medaljer hit och medaljer dit - jo, jag är också ganska sportnördig men struntar egentligen blankt i hur många medaljer olika länder får och känner rejäl avsmak när till och med svenska journalister talar om "svensk urkraft" och blåser upp "våra" medaljer som om de hade fått en släng av nordkoreansk sjuka - länkar jag till Worldometer.

Tack för idag, slut för idag. För övrigt är Jelena Isinbajeva bäst i alla fall...

Den stora avrättningen

Hiroshima. Sjätte augusti 1945. Solen gick upp 5.24 den här morgonen. Det såg ut att bli en solig dag.

Och människorna i staden hade klarat sig ganska bra under kriget. Staden, Hiroshima, var en av de städer som ännu inte bombats.Så de tiotusentals barn som gick upp den här morgonen hade haft tur. Visserligen hade man matbrist, men nog kunde de flesta få lite frukost, till och med lite natto då och då.

Skolorna fanns kvar. Sjukhusen likaså. Även om man där hade trångt, man hade fått ta emot många skadade från andra städer...  Av de 66 största städerna i Japan hade bara 7 klarat sig från bombanfall. Hiroshima, med sina över 300.000 innevånare, var en av dem som klarat sig. Nagasaki en annan. Men nu var det dags.

Solen gick upp 5.24 den här dagen.

Några dagar innan hade president Harry Truman tagit beslutet att fälla bomben. Den fanns ju fix och färdig. Man hade arbetat med den i åratal, stora ekonomiska resurser hade satts in. Och nu fanns den där. Så snopet om den inte kom till användning. Något som gäller all teknik. Man måste ju visa världen. 

Så man beslöt att Hiroshima skulle få äran att bli den första stad att uppleva frukterna av så många geniers kreativa och gedigna arbete. 

Ännu klockan 8.10 förberedde sig många av stadens invånare för att gå till skolan eller jobbet. Fem minuter senare släppte det amerikanska bombplanet – 580 meter upp i luften – sin last mitt över hjärtat av Hiroshima. Nästan hela staden ödelades och inom några få historiska ögonblick hade 140 000 män, kvinnor och barn avrättats.

Inte bara dött. Utan avrättats. 

Vi måste lära oss att använda rätt ord för krigets verkningar. Det är bara om vi använder rätt ord vi kan komma tillrätta med missförhållanden.

För att förmänskliga hela operationen hade USA namngett sina bomber med en liten kul klackspark: den här bomben hade fått namnet Lilla Pojken. 

För att piloterna som släppte bomben skulle orka med, hade man, som i alla krig, fått kyrkans välsignelse.

Man hade också fått veta att japanerna var av en lägre stående ras. En ond ras.

Hur skulle piloterna annars stå ut med vetskapen att man fäller en bomb som skall utrota tiotusentals barn? Som skall steka tiotusentals kvinnor? Som skall föröda en hel stad med alla dess människor med sina skratt, sina förälskelser, sina tårar och sina sorger. 

Nog är det lättare med kyrkans välsignelse, med tron att man har Gud på sin sida. Nog är det lättare om man blivit itutad att de man skall avrätta är av en annan sort, en lägre stående sort som är… just ond. Nog är det lättare när rasism ligger i botten. För så var det. Det var inte bara nazisterna som levde i det rasistiska mörkret, det gjorde även dess bekämpare för att stå ut med tanken att avrätta över hundra tusen individer.

Jag vare sig vill eller kan dra jämförelser mellan gaskamrar och sprängda atombomber, det är naturligtvis artskillnad  – men besluten som möjliggör dessa ohyggliga vanvett bottnar i något som borde vara främmande för den art på jorden som kallar sig Homo Sapiens sapiens, Den Visa Människan, eller den Förståndiga människan.

Mycket lite har vi lärt. För ett drygt tiotal år sedan var vi många som trodde att kärnvapenhotet var övervunnet. Vi trodde inte att det skulle bli fred, men vi trodde att just kärnvapenhotet tillhörde en annan tid, det kalla krigets tid.

Men vi, som trodde detta, bedrog oss. Allt fler länder har skaffat kärnvapen, idag finns över 23 000 kärnvapen i världen, varav flera tusen står redo att avfyras med kort varsel. Och världens militärutgifter minskar inte, tvärtom. De senaste tio åren har de ökat med nästan 50 procent. 

Det är hög tid för oss att avveckla vålds- och krigssamhället och istället ta steg in i utvecklingssamhället. Vi måste också ta till oss att det största problemet inte är att vi för krig än idag, utan att det största problemet är att vi är på krigsfot även i fredstid. Vi borde ha modet att säga nej till militära lösningar. Vi borde ta begreppet Den visa människan på allvar.

Här i västra Europa, inom EU, har USA placerat ut kärnvapen i Nederländerna, Belgien, Tyskland och Italien - en del av dessa kärnvapen har tolv gånger större sprängstyrka än den bomb som fälldes över Hiroshima. Sverige är med i EU, en politisk union, med militära ambitioner och med kärnvapen på sin mark. Sverige bör utnyttja möjligheten att ställa det enda rimliga kravet: EU – en kärnvapenfri zon.

Genom att tyst acceptera att den union vi tillhör accepterar kärnvapen intar också Sverige ett förhållningssätt som i grunden bygger på icke-civilisationens fundament: hot att utplåna hundratusentals människor, inom loppet av några sekunder. Varför är regering och opposition så tysta? 

Och låt mig så avsluta med några rader av Elin Wägner, från boken Väckarklocka som hon skrev mitt under andra världskriget. Det är några rader som handlar om vårt tänkande, vårt sett att se på världen. Hur vi blir fångade i tankarnas och föreställningarnas bur - och hur vi plötsligt tror att krig är fred, att ont är gott och att mer och fortare är detsamma som bättre.

En fågel skyddar sin bur.
Det är det enda den kan göra
om den tillhör en gammal burfågelsläkt
och inte vet av någon annan uppehållsort.

Den öppna dörren
är då inte utgång till friheten
utan ingång för katten.

Fågeln har rätt i att det betyder
katastrof om katten

kommer in i buren,
men om den fria fågelns möjlighet,

att klara sig utanför
vet den ingenting.

Marilyn Monroe

Idag är det 50 år sedan Marilyn Monroe - eller som hon hette egentligen Norma Jean Mortensen - dog.

Vilket på denna blogg uppmärksammas genom ett litet avsnitt ur boken Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac.

Låt mig säga det tydligt och klart: Joe Di Maggio var en idiot. En av de största idioter som gått i ett par skor. Å andra sidan skulle jag gärna gått i hans skor så länge de gick vid sidan av Norma Jean Mortensen. Jag skulle aldrig ha åtit henne gå ifrån mig. Jag hade gjort allt för att behålla henne. Och inte som den där idioten Di Maggio. 

Tänk er själva. Norma Jean spelar den kvinnliga huvudrollen i Flickan ovanpå. Di Maggio blir svartsjuk för att hennes kjol i en scen blåser upp och visar hennes ben för hela världen. Den idioten blir alltmer upprörd över detta och efter fjorton dagars bråk slutar det med att han vill skilja sig. Skilja sig från Norma Jean!

                            

Norma Jean kommer alltid att vara Norma Jean för mig. För andra var hon Marilyn Monroe. Men det var bara den officiella sidan av henne. Norma Jean var den privata. Och det var den privata jag lärde känna den där natten i början på 1956. Vi hade avslutat sista spelningen i S:t Louis, Missouri, och jag var tröttare än vanligt. Det var nyårsdag och vi hade flugit från Shreveport på dagen. Vi kom upp till hotellet och jag satt en stund i baren med en spetsad Pepsi. Scotty hade gått upp till hotellrummet för att dela kvällen med sin fru som hängt med under nyårshelgen. Bill hade försvunnit med någon dam som han skrivit autograf åt. Så jag satt ensam i den lilla, trista, baren. Trött och ensam. 

Tänkte på hur det hade varit med Dixie, om vi suttit här, om jag varit trogen och snäll och sjungit som Pat Boone, eller, vilket vore ett bättre alternativ, varit elektriker. Det är då en blond kvinna sätter sig bredvid mig och beställer en gin och tonic. Det är Norma Jean. Hon ber mig massera hennes nacke och tackar med en kyss. Hon är nyskild från idioten och jag är på väg att bli 21 år och myndigförklarad. Hon berättar att hon skall spela in en ny film som heter Bus Stop.

                         

”Handlar den om bussegregationen”, frågar jag.                           

”Nej”, säger hon.

 ”Du har en vacker nacke”, säger jag.                           

”Vad gör du?”, frågar hon.                            

”Jag sjunger”, svarar jag.                           

”Vad sjunger du?”, frågar hon.                           

”Allt”, säger jag.                           

”Allt?”                          

 ”Ja, allt.”                           

”Vem låter du som?”                          

 ”Som ingen annan.”                          

 ”Sjunger du jazz?”                         

 ”Sure”, säger jag och tittar ut genom fönstret där gatan ligger död.                           

”Sjung nå´t för mig”, viskar hon                           

Så jag sjunger medan jag drunknar i hennes ögon:

”I´ll be as strong as a mountain,

or weak as a willow tree.

Any way you want me,

thats, how I will be.”

”Det var fint”, sa hon.

”Du är finare”, sa jag.

”Sjung lite till”, sa hon.

”I’ll be as tame as a baby,

or wild as the ragging sea.

Any way you want me,

that´s how I will be.”

”Baby, det var vackert”, säger hon.

”Baby, du är vackrare”, säger jag.

”Vi är vackra, du och jag” säger hon.

”Vi är ett vackert par”, säger jag.

”Baby, sjung mer”, gnyr hon.

Och jag sjunger, nästan viskande, medan blodet bultar i min kropp:

”I´ll be a fool or a wise man,

my darling, you hold the key.

Any way you want me,

that´s how I will be.

I´m what you make me,

you´ve only to take me,

oh, in your arms I will stay-hay-hay-hay.”

Jag önskar i den stunden att jag varit en levande James Dean som räddat Norma Jean från ett öde värre än döden med den där Joe DeMaggio, som förlorat the chicken run på liv och död. Jag hör musiken tona upp medan vi går till min rosa Cadillac. Sufletten är nedfällt och jag säger: ”Hoppa in, baby”. Norma Jean stiger in i bilen medan jag startar motorn. Vi kör rakt in i soluppgången för att älska som människor aldrig älskat förr.

Men jag steg aldrig in i någon Cadillac med Norma Jean. Jag var en lika stor idiot som Joe DeMaggio. Så på morgonen flög jag ner till Memphis för en femdagarsturné i Mississippi och Arkansas med Johnny Cash och Carl Perkins.  Jag annonserades som The Folk Music Fireball och som den som sjunger ”country music and Negro blues”. Det räckte för att Ku Klux Klan skulle elda utanför en av arenorna.

Boken kan beställas så här.

Det gäckande målsnöret

I gårdagens SvD meddelar ledarskribenten Claes Arvidsson följande: "EU springer 3 000 meter hinder medan finansmarknaden löper korta häcken. Problemet för euron är bara att de tävlar mot varandra. EU rör sig bara långsamt framåt samtidigt som det på marknaden finns en förväntan om snabb målgång."

Den bild som Arvidsson ger av läget är just den bild som är så förfärande illa genomtänkt och som lätt kommer inför ögonen när man inte inser att man sitter på ett sluttande plan.

Det finns nämligen inte alls någon förväntan från marknaden om en snabb målgång. Det enda marknaden gör är att flytta fram målsnöret gång på gång för att steg för steg vinna alltmer terräng.

SvD ledarsida spelar med i det spel vars syfte är att förminska samhället genom att låta "marknaden" förvandla livet till en produkt vars uppgift är att reducera sig självt till ett endimensionellt verktyg i syfte att nå ökande avkastning mätt i siffror på konton tillhörande rätt individer.

Ledarsidan som varnar för politisk klåfingrighet ägnar sig åt politik långt utöver klåfingrighet.