onsdag 23 maj 2012

Grön revolt - eller kanske snarare ärofyllt återtåg till grön politik...?

Frågan inför MP-kongressen - och det offentliga och interna politiska samtal som sker i anslutning till denna - är om partiet avser att rensa skiten från glasögonen och återigen se var de gröna rötterna finns. Det gäller att, ur ett sak- och ideologiskt perspektiv, låta eran under Maria och Peter bli en kort parentes i partiets historia. 

Redan har man avvecklat blockpolitikens dumhatt, det vill säga att före ett val skriva ihop sig i en gemensam blockpolitik. Och idag kräver ett antal miljöpartister att partiet skall släppa det ideologiska snedsteget som innebar att MP blev ett parti som pläderade för vinstsyftande skolor - en idé som drevs fram under Mikaela Valterssons och de dåvarande språkrörens ledning. Vinstdrivande bolagisering av skolor och vårdinrättningar är ett otyg.

Återgår partiet till en grön syn på vinster i skola och vård, och står partiet nu fast vid att gå fram som eget alternativ - inte ett mittenparti mellan rött och blått, utan som ett grönt samhällsomdanande alternativ - har två av de fem huvudinvändningar jag haft mot MP:s utveckling rättats upp. Ett högst välkommet återtåg, rent av ärofyllt sådant... För det som behövs är inte fler som tänker likadant, utan fler som vågar inse att vi behöver en fredlig kulturrevolution där nuvarande strukturer, system och normer verkligen ifrågasätts.

De övriga huvudinvändningarna jag har när det gäller dagens MP är a) den totalt oideologiska idén som gjorde att svensk militär medverkan under Natobefäl i Afghanistan blev en grön hjärtefråga, b) den tragiska tron på ekomodernism (det vill säga att ekonomisk tillväxt är en förutsättning för ekologiskt och socialt hållbar samhällsutveckling) samt c) partiledningens anpassning till den djupt antiintellektuella tesen om något så absurt som arbetslinjen och dess konsekvens om bibehållen 40-timmarsvecka.

Skulle partiet återgå till en radikal fördelningspolitik - MP drev faktiskt en mer profilerad fördelningspolitik än V under många år eftersom vi bland annat insåg att det inte går att bygga ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle om klyftorna ökar - och samtidigt arbetar mer för att täppa till revorna i skyddsnäten för de som drabbats illa börjar den gröna färgen synas allt bättre. Därutöver är det maktfrågorna som De gröna återigen måste våga ta tag - något som var centralt för partiet under tidigare skede. Hur gör vi för att upprätthålla verklig marknad med myller och mångfald snarare än fåtal och enfald. Lägg till det insikten om att vi behöver bredda skattebasen för att upprätthålla möjlighet till gröna investeringar och god bastrygghet i samhället... De gröna har en del att jobba på efter år av ideologisk vilsenhet och alltför stor fokusering på att vinna personliga statsrådsposter genom att vara harmlös.

PS! DN:s ledarsida beskriver MP som ett parti som försöker vara det mittenparti som rör sig mellan vänster och höger. Det märkliga är att MP:s partiledning tillåter denna allt mer vanliga beskrivning utan att reagera. Det vill säga man ansluter sig till den linjära uppfattningen att politik handlar om en enda dimension: med rött på ena ändpunkten och blått på den andra. Därmed skrotar man hela det arbete partiet gjorde under årtionden för att påvisa att det finns flera dimensioner i politiken. Och utan att se att den röda planekonomi man med rätta kritiserat bara ersatts med en blå kapitalistisk planekonomi . En annan politisk dimension utgörs av axeln för ekonomisk och materiell tillväxt. Partierna bör sättas in i ett flerdimensionellt koordinatsystem snarare än på en linje... Då blir det visserligen svårt för Mats Knutsson och ledarsidornas orakel, men det får vi ta...:-)



17 kommentarer:

Anonym sa...

Jag vet inte hur partiet var under din tid Birger, men idag har jag svårt att se någon större skillnad på Miljöpartiet från de andra partierna (förutom SD). Tycker att partiet försöker gå åt både höger och vänster, istället för att köra sitt eget race.

Själv tycker jag att vi behöver fler "independent" partier i Sverige som skiljer sig från den klassiska höger/vänster politiken. Idag har tyvärr SD den rollen.

/Stefan

Fred Lane sa...

Två av fem är en bra början.
Hur stor är chansen att de tre återstående punkterna blir verklighet?

Bo V Herlin sa...

Jag håller verkligen med om det du skriver, Birger (jag föredrog själv MP, i stället för V, ett par gånger når det var ungt, eftersom särskilt två dimensioner är viktiga för mig). Men kommer inte idén om grön skatteväxling väldigt nära tanken att "sätta pris på miljön", vilket betyder att t.ex. vatten och luft kan komma att betraktas som vilken vara som helst.
Men det är klart att det inte är anställdas arbete utan företagens verksamhet som bör beskattas - om det finns överskott. I annat fall - om verksamheten i övrigt är samhällsekonomiskt gynnsam - kan i stället tillskott till verksamheten behövas. Fast sådana företag borde nog hellre vara ekonomiska föreningar än aktiebolag.

Birger Schlaug sa...

Bo, nej, grön skatteväxling skall inte ses som att man "sätter pris på miljön" utan som ett medel att rationalisera bort negativ miljöpåverkan. En grön miljöpolitik innehåller två styrelement förutom kunskap och information: a) lagstiftning där sådant som är akut farligt för miljö och hälsa förbjuds - detta inkluderar den så kallade substitutionsprincipen som innebär att ett ämne skall förbjudas om det finns ett annat som kan ersätta det utan att vara lika negativt miljö- och hälsonegativt, b) ekonomiska styrmedel som fasar ut sådant som bör fasas ur stegvis (det är till exempel orimligt att förbjuda bensin idag, men man kan fasa ur den genom ekonomiska styrmedel).

Ulf Löfgren sa...

I väljarnas medvetande är numera miljöpartiet de gröna ett vänsterparti. Att det blivit så beror på att partiet släppt den fråga som tidigare gjorde att man förknippades med ett enfrågeparti, nämligen miljöfrågan. Om du frågade väljarna på 80- och 90-talet så var anledningen till att man röstade på miljöpartiet huvudsakligen att man uppskattade dess miljöpolitik. Detta var också anledningen till att jag själv en gång blev aktiv i partiet. Miljön hade jag kämpat för sedan början av 60-talet.

I stället kom partiet att förknippas med en lång rad andra frågor. In i partiet kom nämligen en mängd människor som saknade den skolning i miljöfrågan som vi hade skaffat oss, därmed försvann radikaliteten i miljöfrågan. Detta var det ena. Det andra var att miljöfrågan faktiskt gjorde framsteg under de här åren, inte minst i kommunerna och inom lagstiftningen, samtidigt som de gamla miljörörelserna försvann eller blev mycket mindre.

I dag kommer miljöfrågan tillbaka, eftersom de grundläggande problemen ännu inte är lösta. Men i dag lever vi i ett Sverige där miljöfrågan inte längre är lika transparent. De flesta människor tycker att väldigt mycket gjorts för en bättre miljö i Sverige, och man ser inte trådarna till den globala miljön. Detta gör man inte eftersom nästan ingen uppmärksammar detta. Partierna gör det inte, inte heller miljöpartiet de gröna. Medierna gör det inte; där saknar man kunnigt och intresserat folk. Därmed är den så kallade verkligheten given för väljarna: miljöfrågan är mindre viktig.

De frågor som i stället kom att intressera de gröna aktiva ledde till ställningstaganden som de flesta uppfattar som vänster, i vissa fall tokvänster. Samarbetet med socialdemokraterna och vänsterpartiet har sedan spätt på denna bild. Det torde endast vara inom extremvänstern som miljöpartiet de gröna betraktas som ett borgerligt parti eller ett högerparti. Nästan alla väljare jag talar med har sin bild klar: mp är "vänster".

Med denna bild klar, hur ska då partiet agera inför nästa val? Att slita sig loss från vänsterblocket blir inte lätt. Det kommer att förvirra för väljarna, som väntar sig besked före valet. Något köp av grisen i säcken vill man inte vara med om. Klara linjer och block, tack.

Men antag att man ställer sig utanför blockpolitiken och vill köra sitt eget race med grön politik och ideologi, i den mån man nu kan fylla dessa begrepp med någonting vettigt, nu när alla ideologer tycks vara borta. Då står man inför en väljarkår som i dag inte alls förstår sig på ett sådant grepp. Vaddå miljökris? Vaddå fel livsstil? Det vill säga partiet är då i mångt och mycket tillbaka vid året 1988 då man kom in i riksdagen. Det kan till och med bli mycket svårt för partiet att ta sig över spärren till riksdagen. Så "ute" är miljöfrågan bland väljarna i dag.

Bo V Herlin sa...

Tack för informationen, Birger!

Ulf Löfgren, Birger m.fl:
Kan man inte, för att förenkla så mycket som möjligt, tänka sig att den gröna dimensionen kännetecknas av en särskild uppmärksamhet på den mängd resurser som tas från naturen och att den röda dimensionen kännetecknas av en särskild uppmärksamhet på hur dessa resurser fördelas bland befolkningen. I så fall vore det en naturlig sak att förena dessa två inriktningar, till och med i ett enda rödgrönt parti - eller två med lite olika betoning.

Rune Lanestrand sa...

Ditt program skulle rädda miljöpartiet som hållningslöst svansar för medierna,förnekar sina rötter och riskerar att dö den ideologiska sotdöden på samma sätt som centern.
http://runelanestrand.wordpress.com/2012/05/21/miljopartiet-sviker-landsbygden-och-satsar-pa-storstaderna/

Anonym sa...

Synd att du inte klarar av att tänka nytt Birger. Miljöpartiets nuvarande politik är idiotisk, men dina idéer har redan fått chansen. De var inte tillräckligt bra. Det är nog bäst att du fattar det.

Birger Schlaug sa...

Anonym 07:55 - vad skulle det vara för nytt i att tänka som de flesta andra????

samtider sa...

Du glömde nämna att partiet också har framviskat den eventuella nödvändigheten av höjd pensionsålder.

Birger Schlaug sa...

samtider: jag tycker det är fullt rimligt att vi, när vi blir allt äldre, också kan arbeta längre om vi det vill. En rörlig pensionsålder mellan säg 60 och 75 år vore bra. Dessutom menar jag att när man är över 65 år skall man, om man vill vara kvar på deltid några år, också erbjudas så kort arbetstid som 20 procent. Tror många skulle uppskatta en sådan lösning.

Anonym sa...

Din intervju om tillväxt med professor Christer Gunnarsson är borttagen från SVT.s arkiv! Varför? Var den alltför avslöjande? Det är verkligen magstarkt att just den intervjun tagits bort förmodligen på grund av att tillväxttanken blev helt massakrerad!!!!!

Anonym sa...

I höst kommer visst Valtersson med sin friskola till dina hemtrakter:

http://www.kunskapsskolan.se/foretaget/kunskapsskolanisverigeab/omforetaget/etablering.4.7e8acc0a124ff54d67f80006549.html

Fred Lane sa...

Birger:
"Dessutom menar jag att när man är över 65 år skall man, om man vill vara kvar på deltid några år, också erbjudas så kort arbetstid som 20 procent."

Visst!
Jag har arbetat halvtid sedan jag fyllde 63.
Jag tror att jag vill arbeta några år till efter att jag fyller 67 - 20 eller 30 procent. Dock kan arbetsgivaren, enligt nuvarande lagstiftning, ledsaga mig till utgången.
Jag trivs i klassrummet.
En lagändring behövs så att alla som vill får möjligheten att arbeta vidare.
Dock borde de som har slitsamma kroppsarbeten få gå med hel pension vid, säg, 60 år - om 75 blir normen är det som ett hånskratt mot dessa.

Edeltraut Mossberg sa...

Revolutionen börjar i skolan, Birger!:-)
Ta dig du en allvarlig funderar på var nånstans i skolan vi lär barnen ett flerdimensionellt tänkande...? Så länge skolan satsar på ett ensidigt tänkande, kommer naturligtvis föräldrarna att följa "sitt egetintresse" hack-i hälinen...

Leif Engström sa...

En lagstadgad rätt att arbeta kvar är omöjligt med nuvarande ordning. Vilket litet kreativt it-företag vill dras med avdankade programmerare vid 70+

Luka Vestergaard sa...

Som oberoende kritiker, håller jag med, till viss del. Däremot tror jag inte att man dramaturgiskt får underskatta betydelsen av klara motsättningar - det visar ju att MP-ledningen hittills totalt missförstått innebörden i "varken vänster eller höger".

Bättre då att acceptera att den politiska retoriken ligger fast och utnyttja det förslumrade läge som S har hamnat i.

http://debatt.svt.se/2012/05/25/dags-for-mp-att-ta-over-vanstern/