tisdagen den 17:e april 2012

Inför MP:s skrivande av nytt partiprogram, del 3: Den exponentiella orimligheten

Fortsättning från tidigare - del 1, del 2 -  inlägg med funderingar nu när MP satt igång att skriva nytt partiprogram och tvingas ta ställning till om man skall fullfölja Maria Wetterstrands och Peter Erikssons ekomodernistiska linje eller återgå till en tillväxtkritisk analys.


Bild: Robert Schlaug
Materiellt fattiga länder behöver naturligtvis ekonomisk och materiell tillväxt, precis som vi har behövt det för att häva oss ur materiellt fattiga förhållanden. Men ingen kan med hedern i behåll påstå att våra samhällen är materiellt fattig – däremot kan vi med all heder i behåll konstatera att fördelningen mellan rik och fattig blir alltmer orättfärdig. Ett problem i sig, som man mycket väl kan lösa inom ramen för en stabil ekonomi med andra värden än ökad varuomsättning.

Alltså: Lika naturligt som det varit att vår strävan efter bättre liv har gett oss ekonomisk och materiell tillväxt, lika naturligt är det för människor i länder som lever på låg materiell nivå att ta kamp för bättre liv som i sig går hand i hand med just ekonomisk tillväxt. Det är alltså inte så att jag, eller någon annan, hävdar att materiellt fattiga länder inte skall sträva efter tillväxt – även om vi ständigt får detta nedkört i halsen så fort vi yppar kritik mot tillväxtjakten.

Det vi säger är att den materiellt fattiga delen av världen måste ges ekologiskt utrymme att skapa sig denna tillväxt. Detta kommer att få konsekvenser för oss som lever i den rika delen av världen eftersom det också innebär att allt fler människor kommer att göra allt större ekologiska avtryck. Vi måste minska våra ekologiska avtryck för att ge andra möjlighet att leva drägliga liv.

Redan idag tär vi så mycket på planetens resurser att det skulle behövas 1,3 jordklot för att vi skulle undvika att tära på kapitalet för att istället bara leva på räntan.  Lägg till det att nästan alla forskare är eniga om att klimathotet är reellt, att vi dramatiskt måste minska utsläppen av klimatgaser. Och vad värre: det finns ingen frikoppling mellan ekonomisk tillväxt och utsläpp av klimatgaser om man beräknar utsläppen utifrån vad vår konsumtion ger upphov till. Ett land som Sverige påstår sig släppa ut 5-6 ton koldioxid per peson och år, men tar vi hänsyn till vad vår konsumtion – inklusive de varor, livsmedel och tjänster vi importerar – så är vi snarare uppe i tio ton per person och år. Och då har vi ändå räknat bort de utsläpp som vår export ger upphov till. Våra utsläpp ökar på grund av vårt sätt att upprätthålla den ekonomiska tillväxten genom ständigt ökande konsumtion.

Vi måste inse att jordens befolkning exploderat på några få generationer. När jag föddes – och jag är inte lastgammal – var vi 2, 5 miljarder människor på jorden. Innan jag dör – om jag blir lika gammal som genomsnittet – är vi över 9 miljarder.  Det är en oändlig skillnad. Trycket på planeten blir så mycket större genom att vår konsumtion samtidigt ökar.

Vi, i den rika delen av världen, måste alltså släppa vår fastnaglade uppfattning om att smulor till de fattiga ramlar ner om de rika blir än mer rika. Med den tesen som grund riskerar vår planet att drabbas mycket illa. De planetära processerna kommer att rubbas högst avsevärt. Vi, i den materiellt rika delen av världen, måste alltså minska våra ekologiska fotavtryck för att ge utrymme till andra. Det medför bland annat att vi – av rent planetära skäl – måste gå över från ett tillväxtsamhälle till ett utvecklingssamhälle där andra världen än konsumtion får betydligt ökad status.  Vi kan alltså inte ens lite på den så populära ekomodernistiska tesen att ekonomisk tillväxt och ekologisk hållbarhet går hand i hand. Att så inte är fallet beror främst på den så kallade rekyleffekten.

Rekyleffekten innebär att de miljö- och klimatvinster vi gör genom att tillverka produkter allt mer energi- och miljösmart äts upp av att vi blir allt fler människor på jorden som konsumerar allt mer i allt snabbare takt. Samtidigt som det blir fler på jorden som börjar leva på det sätt vi i Västvärlden levt i många årtionden så kräver vi att få konsumera ännu mera, i ännu snabbare takt. Ja, det uppfattas till och med som ett sätt att frälsa oss från de ekonomiska kriser som står som spön i backen. Statsminister Fredrik Reinfeldt uppmanade vid förra krisen människor att konsumera mer och vänsterledaren Lars Ohly ville ge alla ett extra barnbidrag till julen för att konsumtionen skulle öka. Som om det svenska samhället hade brist på leksaker...

Tillväxtjakten medför att produkterna byts ut allt snabbare, kläderna lever kortare tid, modetrenderna blir allt hetsigare, försäljningen måste öka år från år annars talas det om kris. I Sverige har visat sig att sko- och klädbranschen har fått sälja mindre i år än förra året, det utmålas som kris och elände trots att det knappast rådet brist på skor, kalsonger och toppar i de svenska garderoberna…

För att upprätthålla detta allt snabbare flöde av varor krävs fossila bränslen och kemikalier vid tillverkningen, vatten och mark vid odlingen av bomull.  Vi har för bra länge sedan gått över gränsen till det som är moraliskt försvarbart.

Att tala om tillväxt är problematiskt. De som slentrianmässigt släpper ifrån sig begreppet i ett envetet mantra vet förmodligen inte ens på vilka matematiska grunder begreppet ekonomisk tillväxt vilar. För de flesta är tillväxt i vardagslivet nämligen en fråga om att något växer på ett fysiskt eller kanske linjärt sätt. Barnet växer. Tomatplantorna växer. Men hade barnet växt enligt principerna för ekonomisk tillväxt då hade vi varit starkt oroade. Och hade tomatplantan växt enligt samma princip hade växthuset sprängts långt innan sommaren var över.

Vad finns det då för grundvarianter av tillväxt? Jo, man brukar tala om fysisk (biologisk) tillväxt, linjär tillväxt och exponentiell tillväxt.  Det är den sistnämnda som utgör modell för hur vi beräknar ekonomisk tillväxt.

Vad skiljer då dessa varianter åt? Fysiskt, eller biologiskt, tillväxt innebär att växa på det sätt som människor, djur och växter gör. Vi växer fort under den första delen av våra liv, sedan saktar vi ner och vid dryga 20 år så stannar människans fysiska tillväxt. Men bara den fysiska. Ur ett annat perspektiv växer vi betydligt längre då vi utvecklas socialt, kulturellt och intellektuellt.

Det linjära sättet att växa kan innebära att till exempel produktionen av pappersmassa ökar med 2000 ton per år. Sker detta i tio år så är det en reell ökning, men i nyhetsflödet kommer det troligen beskrivas som att tillväxten minskar eftersom den procentuella ökningstakten är mindre i slutet av tidsperioden än i början. 
Exponentiell tillväxt innebär att om ekonomin växer med 3 % per år så har tillväxten efter tio år inte varit 30 % utan närmare 34 %, eftersom nästa års tillväxt är lite större än året före. Den reella volymen i tillväxten blir alltså större och större för varje år som går. Vilket kanske kan uppfattas som harmlöst för den som inte älskar matematik. Gör man det så blir man bekymrad. Av rena överlevnadsinstinkter.
När ekonomijournalisterna jublar över att vi har 4 procents tillväxt så kan det låta fullt rimligt. Men uppfattas det lika rimligt om man får förklarat för sig att 4 procents tillväxt faktiskt innebär att vår ekonomi vid nästa sekelskifte skulle vara 32 gånger större än idag?

Om man slår upp den svenska Nationalencyklopedin så finner man följande text: ”Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga följder.”  Tja, så enkelt kan det sägas. Politiker – röda, gröna och blå – borde läsa innantill.

Välkommen ikväll till
Kulturens hus i Söderhamn kl 17.00
Inspiration! Från tillväxt till utveckling! 
För företagare, kommunanställda och alla andra medborgare...

15 kommentarer:

Olof sa...

Kärnpunkter och nödvändiga bemötanden:

”Det vi säger är att den materiellt fattiga delen av världen måste ges ekologiskt utrymme att skapa sig denna tillväxt.”

Så det finns alltså enligt din mening inget ”ekologiskt utrymme” för de eftersatta människorna att förbättra sina livsvillkor. Ett barockt påstående eftersom man under 1700-talets andra hälft hävdade precis detsamma. Det är med andra ord den gamla välkända malthusianismen som du för till torgs, Birger. Resurserna slut, nollsummespel och de ekologiska systemens sammanbrott, ja helt enkelt världens undergång. Om det är detta du önskar att miljöpartiet de gröna ska syssla med så bevare oss väl.

”Vi, i den rika delen av världen, måste alltså släppa vår fastnaglade uppfattning om att smulor till de fattiga ramlar ner om de rika blir än mer rika.”

Detta är naturligtvis en nidbild av verkligheten eftersom du ”missar” att många, många länder under de senaste decennierna på egen hand lyft sig ur fattigdomen. Genom tillväxt. Genom kapitalism och marknadsekonomi, världshandel, demokratiska institutioner och, Birger, FRAMTIDSTRO.

”Rekyleffekten innebär att de miljö- och klimatvinster vi gör genom att tillverka produkter allt mer energi- och miljösmart äts upp av att vi blir allt fler människor på jorden som konsumerar allt mer i allt snabbare takt.”

Och därmed är väl i princip ditt gamla parti ett helt omöjligt projekt, eftersom ”rekyleffekten” effektivt punkterar allt vad man föreslår.

”Tillväxtjakten medför att produkterna byts ut allt snabbare, kläderna lever kortare tid, modetrenderna blir allt hetsigare, försäljningen måste öka år från år annars talas det om kris.”

Både jag och mina närmaste och vänner känner inte igen denna beskrivning. Däremot klagar handlarna i min stad på att kunderna uteblir. Det finns med andra ord många människor som, om de haft råd, skulle behöva köpa både ny vårkostym och kanske en ny dator? Överlag konsumeras det inte i överflöd och det finns naturligtvis även gränser för en individs konsumtion.

”När ekonomijournalisterna jublar över att vi har 4 procents tillväxt så kan det låta fullt rimligt. Men uppfattas det lika rimligt om man får förklarat för sig att 4 procents tillväxt faktiskt innebär att vår ekonomi vid nästa sekelskifte skulle vara 32 gånger större än idag?”

Att vi skulle få 4 procents årlig tillväxt fram till sekelskiftet är ytterst osannolikt. Vem hävdar det? Vi har i västländerna haft en period från omkring 1950 med exceptionell tillväxt, och flera länder i andra delar av världen behöver nu komma in i en sådan fas av tillväxt. Men tillväxten kommer att gå ned i många länder på grund av demografiska omständigheter. Vi kommer också att få ett fortsatt växande inslag av ekologisk medvetenhet som signalerar återhållsamhet, men detta sistnämnda är ju inte du intresserad av längre på grund av ”rekyleffekten”.

Anonym sa...

Olof efterlyste igår det historiska perspektivet.
Ekonomiska kulturer växer och frodas och ersätts vid en matematiskt och politiskt bestämd nivå av en annan framväxande ekonomisk kultur.
Ingen ekonomi kan isolerat växa i det oändliga.
Den västerländska ekonomiska suveräniteten är snart historia.
Det är en myt att de relativt få rika är så farliga för det ekologiska kretsloppet. Taknivån för den möjliga individuella konsumtionen är trots allt låg.
Effektiva globala morötter för hållbar konsumtion är mera människovärdigt än planekonomins tvångströja.
Råvarupriser stiger och ersätts av andra lösningar på samma sätt som ekonomiska kulturer.
Nina, och alla andra, kan sitta lugnt i båten.

mvh/BertEdvin

Bengt sa...

Tack för föredraget igår.

Jag hann inte fråga om din synpunkt på hur BNP beräknas.

Hur beräknas BNP idag? Hur räknar man om en fabrik ökar produktionen med 10%, samtidigt som de minskar personalen med 10%, men de får samma intäkter som året före för att priset per produkt har sänkts. Ökar fabrikens bidrag till bruttonationalprodukten för att produktionen har ökat? Eller minskar den för att lönekostnaden har minskat? Eller är det nolltillväxt för att intäkterna inte har ökat?

Jag menar att de gamla måttstockarna inte längre är användbara och därför tämligen meningslösa att mäta med.

LeoH sa...

Tack för föredraget på Hudiksvalls bibliotek i går. Den var verkligen värt resan från Bjuråker!

Erik sa...

Olof (vi fortsätter väl här då):

1. eftersom 1700-talsfilosoferna hade fel är Birgers påstående "barockt"? Jag tycker du uttrycker dig lite drastiskt. Det finns rätt många konkreta exempel på ekologiska kriser som är en direkt följd av människans överuttag. Eller menar du att torsken på Grand Banks faktiskt finns kvar? Är ryktena om imploderade bestånd lögner?

2. Ja, många har lyft sig ur fattigdom de senaste århundradena. Ja, det är tack vare marknadsekonomi. Men människan har levt i hundratusentals år. Menar du att vi varit "fattiga" fram tills vi började med kapitalism och marknadsekonomi på 1700-talet? Och att det är kapitalism och tillväxt som vi ska syssla med de kommande hundratusen åren? Nej, självklart inte. Denna fas av ekonomiskt tillväxt är ett försvinnande kort ögonblick i mänsklighetens historia. Den har inneburit mycket gott och mycket ont. Låt oss tala om vad som ska komma efter den.

3. Nej, Miljöpartiet idag är mycket till miljöparti. Detta har Birger skrivit mycket om.

4. Du kanske inte känner igen dig i beskrivningen eftersom du, liksom jag, är född och uppvuxen i konsumtionssamhället. Klyftan mellan bruksvärde och ekonomiskt värde på produkter är större idag än, vågar jag påstå, någonsin tidigare. Avancerande tekniska produkter kostar nästan ingenting, och det är följaktligen inte lönt att laga dem om de går sönder. En skruvdragare för ett par hundra? Släng den, köp en ny. En knapp lossnar ur skjortan? Kasta den. En fullt fungerande CD-spelare? Släng den, du har Spotify. Varje dag slänger vi saker som är hela, eller skulle kunna lagas med små, små medel. Här har du beviset för att det Birger säger är sant.

5. Vi är överens, bra! Beskriv hur du föreställer dig samhället och ekonomin när tillväxten är noll! (Eller förresten, rekyleffekten är vi inte överens om. Jag tror du har missat dess innebörd.)

Bo V Herlin sa...

Det kan räcka med att ta en titt på jordens större städer genom Google Earth för att bli övertygad om att den rika världen verkligen lever över sina tillgångar (medan det kan finna utrymme för fattiga länders ekonomier att växa till en nivå som är hållbar, men inte mer).
Problemet, som både gäller den ”rika” och den ”fattiga” världen, är att vårt ekonomiska system, till skillnad från välorganiserad celldelning i naturen, inte har några mekanismer som kan få tillväxten att avstanna när den har nått en hållbar nivå (som medger en optimal kulturell och social utveckling). Vårt finansiella system inklusive den dominerande, mest populära företagsformen har ju utformats särskilt för att tillfredsställa det individuella behovet av ekonomisk tillväxt utan tillräcklig hänsyn till systemets helhet och helt utan hänsyn till systemets omgivning. Om det är detta som är den grundläggande orsaken till tillväxtproblematiken och miljöproblemen, vilket verkar rimligt, borde detta systems utformning vara en av de viktigaste frågor som ett miljöparti värt namnet borde diskutera.

Anonym sa...

Förra veckan var det Nina Björk på P1, i går Simon Svensson på P3 som förlöjligade vår tillväxtfundamentalism:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3718&artikel=5068677

Den som inte driver frågan i nästa val - eller inte låter sitt partiprogram genomsyras av en annan väg framåt - gör en rejäl dikeskörning. Pinsamt vore det minst sagt.

/Anso

Anonym sa...

Lite skeptisk var jag inför Schlaugs föredrag. Jag bugar: det var fantastiskt!
Elizae

RL sa...

DEN FASANSFULLA TILLVÄXTFASEN, som har dominerat den industriella utvecklingen under de senaste århundradena, är nu på väg mot sitt slut.
Under denna tid av industriell tillväxt, har vi utvecklats till att anpassa oss till en, på sikt orimlig global tillväxtkultur.
Många i högerregeringen dyrkar sin förmåga at manipulera sitt sovande folk för att få fortsätta som förut.
Finns det ingen lag som kan stoppa dessa galningar så får vi väl se till at det skapas en opinion som åtminstone skiljer dem från makten!

Anonym sa...

På tv följde jag en del av riksdagens debatt kring vårbudgeten. Har man varit med några år inser man hur positivet återigen vevas runt, runt och hur idefattig politiken är.

Det tjafsas om höger eller vänster utan konstruktiva ideer om hur vi ska komma ur dagens system som innebär att människor går runt, runt i ekorrhjulet som robotmässiga maskiner.

Anonym sa...

Efter Anonym 05.00

Mamma är lik sin mamma
och drömmarna är fyllda utav trasor
och av hinkar och av block
och av damm och skräp och plock
och sedan vaknar man till alla dessa fasor.

Mamma är lik sin mamma
Vi städar och vi skurar och vi fejar
Dammar av och sköter karl'n.
Hänger tvätt och snyter barn
och, skurar, dammar, städar, diskar, fejar.

[Å så] skall man då va' älskarinna?
Ha krafter kvar när ens karl läst "Jag, en kvinna"
Som en dröm, ljuv och öm - fastän sliten
Det skall man va'
Det skall man ha mitt upp i skiten

Ja, mamma är lik sin mamma
och detta kallas emancipationen.
Samma rätt som mormors mor
att hänga tvätt och putsa skor
och samma rätt se fram emot pensionen.

Mamma är lik sin mamma
Ja, kvinnans lott i livet är densamma
Det sade farmors mormors mor till sin farmors morbrors bror -
att livet, det är ett enda damma-damma.

Katarina

Anonym sa...

"De som slentrianmässigt släpper ifrån sig begreppet i ett envetet mantra vet förmodligen inte ens på vilka matematiska grunder begreppet ekonomisk tillväxt vilar. För de flesta är tillväxt i vardagslivet nämligen en fråga om att något växer på ett fysiskt eller kanske linjärt sätt."
Tydligare kan inte massans oförmåga att problematisera begreppet beskrivas.

http://www.youtube.com/watch?v=c_M0drPrXBQ
"Vi har ett ekonomiskt system som inte klarar av nöjda människor."
Kärnfullare kan inte problemet beskrivas.

AK

Anonym sa...

Tack för idag. Omtumlande det du så. Allt kom på plats!
Söderhamn

Anonym sa...

och den här krönikan spär ytterligare på tillväxtkritiken out there:

http://www.etc.se/ledare/hansynslos-konkurrens

När vaknar Fridolin?

Anonym sa...

http://www.cato-unbound.org/2010/10/04/deirdre-mccloskey/bourgeois-dignity-a-revolution-in-rhetoric/

En bok jag skulle vilja att du kommenterade på något sätt. Jag menar att trots att författaren har en helt annan ingång än du (Hon hyllar tillväxten t.ex.) så kommer hon delvis till samma slutsatser. Lite som när du gör jämförelser mellan Mill, Marx och Burke.

Kan man kanske bredda resonemanget till nu levande forskare och göra gemensam sak med motståndarna i kampen mot tillväxten?

/Anso