torsdag 30 juni 2011

Läsardag...

Svensk reklam ska ut i världen - lommen bryr sig inte.
Det är badvarmt i Tisnaren. Och än så länge tyst. 99:orna har ännu inte invaderat sjön med vare sig vattenskotrar eller annat som stör lommen, hägern och alla de andra som har sjön som sitt hem.

Tidig morgon - det som blir gryning om någon dryg månad... -  är det allra bäst att simma någon kilometer i fjärden. Måsarna betraktar med skeptisk uppsyn.

Efter frukost blir det mest läsardag: förbereder höstens intervjuer i Kunskapskanalens En bok, en författare.

Läser just nu en bok om den ekonomiska tillväxtens välsignelser, en riktig hyllning till tillväxten. Ska bli ett spännande samtal.

Apropå tillväxt: Läser i bladet att tillväxten i reklambranschen var sju procent förra året. Sju procent! Eftersom reklambranschen är en av de mest dominerande i det som kallas "tjänstesektorn" så betyder det att också den ökar. Och det brukar hållas för intäkt för att det går att hålla igång den ekonomiska tillväxten utan att det påverkar miljön negativt. Vilket naturligtvis är struntprat eftersom stora delar av den växande tjänstesektorn är motor för ökad varukonsumtion. Den mesta reklam görs för varor och därmed för den växande materiella konsumtion som håller på att leda till planetens kollaps.

Handelsminister Ewa Björling - ni vet hon som för ett tag sedan ville kränga övervakningssystem till Gaddafi - meddelade igår att den svenska reklambranschen nu fått statligt stöd för att bättre kunna "säljas in på potentiella exportmarknader". Som om det var ökad reklam som världen behöver... Jo, ministern talar om vikten av export av miljöteknik, mode, reklam och design. Och hon ser inte konflikten. Hon ser inte att just mode, design och reklam medför att alla de miljövinster som ny miljöteknik medför äts upp av ökande konsumtion.

onsdag 29 juni 2011

Skrivardag...

Kisel
Sol, varmt, borde dra ut med kanoten även efter frukost. Eller gå ut i skogen med Kisel. Men har en skrivardag. Skyller på att det är för varmt för att putsa en mur, inte blir det väl så hållbart när det torkar för fort? I datorn får Ray Charles flöda så här.

På eftermiddagen blir det nog så här - snopet Monica?

Och skulle jag bli alltför upplivad för att grotta i djupare texter så kan man ju ta till den här.

tisdag 28 juni 2011

Gröna Partiet

Bilden har ingenting med Gröna Partiet att göra -  fanns i en gammal DN-artikel.
Sol, vindstilla, tjärnen låg blank i den tidiga morgonen, de gamla lommarna vaktade sin enda överlevande unge och tranor flög i skyn. JAS-övningen häromdagen, som fick naturen att tystna, är sorterad till minnets skräpvind.

Tillbaka till ordningen: Här kommer ett utdrag från dagens krönika i Fria tidningen i vilken jag skriver om MP och det nya Gröna Partiet:

"Miljöpartiet riskerar också att legitimera en utveckling som inte är hållbar genom att anamma Socialdemokraternas och Moderaternas sätt att tänka: i flera tal har språkrör beskrivit de minskade svenska utsläppen av klimatgaser utifrån den produktion vi har inom landet istället för att beskriva utsläppen utifrån vår konsumtion. Med denna illustra beskrivning skulle Sverige bli bäst i världen vad gäller minskade utsläpp om vi lade ner hela jordbruket och importerade maten från Danmark och Tyskland.

Rädslan att kritisera konsumtionssamhället bottnar förstås i rädslan att kritisera jakten på ekonomisk tillväxt. Vågar man inte ta den debatten sviker man det mest grundläggande i grön politik. Och skapar behov av ett nytt grönt parti som inte har som främsta uppdrag att lotsa fram några egna statsråd utan att skapa ett debattklimat som synliggör de behov som planeten har av nya politiska strukturer, nya system och nya normer."
Läs mer: http://www.fria.nu/artikel/88849#ixzz1QY4XwjhE

måndag 27 juni 2011

Ibland undrar man...

Förbereder en liten föreläsning om hur man samlar material till en roman. Som icke-expert på ämnet ska jag således prata en stund på en så kallad Författarafton. Ska försöka berätta om hur man kan bära sig åt, hur man väljer bland alla idéer man har - och varför man försöker smycka ut berättelsen med just de detaljer man väljer... Utgångspunkt är boken Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac.

Ibland undrar jag varför det blev just som det blev. Och än mer undrar jag varför någon skulle vara intresserad av att lyssna en kväll på varför det blev som det blev... Men det är bara att vara tacksam för efterfrågan - och rodda ner sig i det som jag nästan har glömt. Får läsa om boken, minnas möten med musiker och gamla rocklegender.

Här nedan är en del av de bilder som jag samlade i arbetsmappen för att vinna lite extra visuell känsla för det jag var i färd med att skriva om. Texten är ur från boken.



"Jag var barn av den amerikanska södern. Och det är jag stolt över. Vilket säkert fisförnäma newyorkliberaler, med ena benet hos psykologen och det andra i pillerburken, fnyser åt medan de ångestfullt grubblar över villkoren för människans existens..."



"Jag begrep inte alltid vad han höll på med men jag litade blint på honom. Trots att han inte förstod innebörden av Beale Street."


"Hillbillis fick en dollar och fyrtio cent per hundra skålpund bomull de lyckades få ihop. De inhyrda mexikanerna, med sina vita hattar, fick ofta lägre betalning trots att de jobbade hårdare och ställde till mindre bråk. Negrerna fick lite si och så. Mr B.B. King hade varit..."





"För övrigt kan jag berätta att de flesta cowboys i Vilda Västern var svarta. John Wayne berättade det en gång när vi träffades i Hollywood. Han viskade så ingen skulle höra. Han sa att det måste förbli en hemlighet. Att Amerikas ära stod på spel."


"Den där floden födde den afrikanska musik som kokade av kolonialväldets förtryck och slavskeppens stinkande ångest. Men också av spirande hopp och dunkande kåthet. Där, i den skitiga Kongofloden, som sett mer än någon annan flod, växte rytmen som bar hoppet, sorgen, förtvivlan och längtan långt över havet till Mississippis stränder, där den förädlades bland slavarna på bomullsfälten."


"Den som lyckades var hans efterträdare, president Johnson från bomullsbältet. Det var han som genomfört det som Kennedy snackat om när det gäller medborgarnas rättigheter och förbud mot diskriminering."






"Beatles var rebellerna och jag var en töntförklarad blekfet föredetting. Likt förbannat satt de vid mina fötter och glodde på mig..."


"När Lyndon försökte föra slut på skiten genom att sätta in 540 000 amerikanska soldater ballade det slutligt ur. Det var femtio gånger så många soldater som det bor människor i Tupelo. Det förbannade kriget var ett krig där vi till slut krigade mot oss själva  "


"I Grekland kallades hon Afrodite, i Sumerien Inanna, i Babylon Ishtar, i Egypten Isis. Själv kallade jag henne Polk Sallad Annie, så där lite på skoj... Den störste av alla gudar hette..."



"Och så: den 6 juni, mitt i förberedelserna för min COMEBACK 68 skjuter man skallen av Bobby Kennedy."



"Richard Milhouse Nixon ska bli historisk, mumlade presidenten för sig själv och liksom sög på orden medan han flaxade med armarna..." 



"Häromkvällen hade vi riktigt kul häruppe"

Och här en video med intervjuer.

söndag 26 juni 2011

Framgång

En outtalad lag att organisationens växt blir viktigare än dess innehåll?
Framgångarna för de krafter som inte vill lyfta miljöfrågorna fortsätter. 

I valrörelsen brydde sig partiet som har miljö till sitt varumärke inte om att driva miljöfrågorna, vilket bidrog till att dessa hamnade längre ner på listan över "viktiga frågor för väljarna" än under partiets hela histoira. 

Och nu visar en ny undersökning att miljöfrågan rasat ytterligare. Ändå har det talats om "framgångar för MP". Hur mäts framgångar?

Precis som när man beräknar tillväxten, mätt i BNP, så är det volymerna som räknas, inte innehållet. Med samma logik som gör att de flesta medier rapporterar om framgångar när mängden transporter ökar, försäljning av kläder och skor ökar i landet där garderoberna är överfyllda, elektronikhandeln slår nya rekord i takt med att sopbergen växer så rapporteras om framgångar när MP fått högre opinionssiffror. Som om organisationens fysiska växt var den viktiga, oavsett om den politik man bildats för att driva försvinner från dagordningen.

Reell framgång för Miljöpartiet är förstås när miljö- och resursfrågorna lyfter i en valrörelse, när några faktiska vinster görs i parlamentet mellan valen och när opinionen för ens frågor finns i toppen på listorna över vad medborgarna anser vara viktiga frågor. MP har misslyckats totalt - och det värsta är att det varit partiets strategi att på detta sätt misslyckas.

Genom att sudda ut profilen har man velat gå den lätta vägen för att vinna väljare, man har blivit ett oförargligt parti, lanserat sig som som mittenparti mellan två block som i grunden ser miljöfrågorna som ett hinder för tillväxt- och jobbpolitiken. Inte bara ett meningslöst parti - som drivits mer av enskilda personers intresse av att få titulera sig statsråd och statssekreterare än av vilja att förändra samhället och driva opinionsbildning - utan dessutom ett parti som med sitt varumärke som fond legitimerat ointresset för miljöfrågor och samhällsförändring.

Miljöpartiets fega profil är inte bara tragisk för alla de enskilda miljöpartister som såväl på lokal nivå som på riksnivå gör vad de kan för att verkligen driva grön opininosbildning - den är dessutom mumma för alla de som inte vill se förändring, alla som vill låta ökad konsumtion driva upp tillväxten, alla som gömmer sig för den verklighet som inte bara står i farstun utan nu också knackar på dörren.

Politikerveckan i Almedalen avgör om den nya partiledningen avser vara mer lojal med den gamla partiledningen än med de idéer som låg till grund för bildandet av ett nytt parti för 30 år sedan.

lördag 25 juni 2011

Trött

Midsommar. Försommar är på väg att övergå i eftersommar. Åren rinner genom livet. Trött. Har i arla morgonstund intet att tillägga till vad en åldrande rockpoet och en än mer åldrande humorpoet har att säga:



fredag 24 juni 2011

Varg till midsommar...

Kunskapskanalen ikväll 19.00: Samtalar med Henrik Ekman om vargar.
Repris vid midnatt samt söndag 09.00. Den bästa midsommarnatten är den med ett vackert ylande.

PS!
Per Gahrton och jag har varit överens om det mesta, men vi har faktiskt drabbat samman om just vargjakt.
Så här började det.
Så här svarade Per.
Och så här replikerade jag.
Och Per fick väl sista ordet...
Fast visst var jaktfrågan  kontroversiell också när det gäller morkullor...(Se anförande nr 40)

torsdag 23 juni 2011

En kärlekshistoria

Ikväll 19.00 i Kunskapskanalen pratar jag och Mats Ottosson om en mångmagad kärlekshistoria.

Repris vid midnatt, samt lördag 09.00.

Omöjliga fria projekt

Fria tidningen - rikstidning värd respekt.
Det berättades från vanligtvis välunderrättat håll att det var omöjligt för ett nytt parti att komma in i riksdagen. 

De välunderrättade var de politiska journalister som meddelade detta när Miljöpartiet bildades för 30 år sedan. Det meddelades också att det skulle vara omöjligt att komma tillbaka till riksdagen när man åkt ur en gång. MP gjorde det omöjliga både 1988 och 1994.

När Stockholms Fria Tidning startades för tio år sedan var det också  många som berättade att det var omöjligt. Men också det gick. Från några eldsjälar i en källare till 45 anställda - som har lön efter den lika "omöjliga"  likalönsprincipen - på fem olika orter.

Nu vill man bli en dagstidning som kommer ut fem dagar i veckan. Utan att vara beroende av vare sig annonsintäkter, storkoncerner eller riskkapitalister... För att lyckas krävs det 7000 nya prenumeranter. Som gillar en dagstidning som fokuserar på annat än ökad tillväxt, börsen utveckling och det senaste nöjesprogrammet på TV.

Eftersom jag gillar omöjliga projekt som blir möjliga så är det bara att känna respekt för eldsjälarna.
Här kan man läsa om prenumeration. 



onsdag 22 juni 2011

Livet, människan och tillväxten...

Ikväll klockan 19.00 samtalar jag med Stefan Edman i SVT:s Kunskapskanalen. Ämne: Tillväxt, livet, ekonomi, havet och jorden. Välkommen! 

Repris vid midnatt samt torsdag kl 09.00.

Och den som inte kan bärga sig hittar ett liknande samtal mellan mig och Anders Wijkman här.

PS! 
Imorgon samtalar jag med författaren Mats Ottosson om en kärlekshistoria. Samma kanal, samma klockslag. Och på fredag blir det om vargar.

tisdag 21 juni 2011

Ett grönt skämt - eller skämt grönt?

Den tillväxtkritik som krusat debatthavet de senaste decennierna har under senare år vuxit till en liten våg. I Sverige har Steg 3 bildats, i den internationella debatten har bland annat professor Tim Jackson bidragit till att vågen växt.  

I Sverige har emellertid Miljöpartiet valt att hoppa av vågen och istället sällat sig till tillväxtens tillskyndare. Nu senast manifesterat i tidningen Riksdag och Departement.
 
Allt fler forskare menar att den ekonomiska tillväxten inte kan fortsätta om vi skall klara oss från klimat- och andra miljöhot. Det går inte att frikoppla ekonomisk tillväxt från negativ miljöpåverkan, menar allt fler. Därför måste ekonomin styras om mot lägre tillväxt eller helt ingen alls. Miljöpartiet, stora delar av miljörörelsen, biologer och ekologer har diskuterat detta länge.

"Men på senare år har även ekonomer instämt i kritiken", skriver Riksdag och Departement. Och passar samtidigt på att fråga riksdagspartiernas ekonomiska talespersoner - i form av riksdagsledamöter - om de tror att "dagens globala tillväxtnivå är långsiktigt hållbar". Svaren förvånar. Mycket.

Miljöpartiets talespeson - Mikaela Valtersson - menar att det är möjligt. Folkpartiets talespeson - Carl B Hamilton - menar att det inte är möjligt.

Om detta är ett uttryck för Miljöpartiets strategi att bli ett "mittenparti" är det alldeles förfärande. MP tycks vara ett parti totalt utan kompass. Vad spelar det för roll vad partiprogram och kongress säger, när partiets företrädare driver en helt annan linje?

Så här svarar man på frågan Är dagens globala tillväxtnivå långsiktigt hållbar?


Jessica Polfjärd (M): Jag tror på en utveckling där sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring bryts helt. 
(Kommentar: Polfjärd menar att Sverige visat att detta är möjligt, men räknar då inte med vad vår konsumtion medför för miljöförstöring, enligt Polfjärds tankevärld skulle Sverige minska sin klimatpåverkan radikalt om vi importerade all mat och allt annat vi konsumerar.) 

Mikaela Valtersson (MP): Det är inte i huvudsak nivån på tillväxten utan dess innehåll som avgör om den är långsiktigt hållbar. Dagens globala konsumtions- och produktionsmönster är inte hållbara men med hjälp av effektiva styrmedel, hållbara investeringar och en hållbar konsumtion kan det bli det.
(Kommentar: Om tillväxten fortsätter i samma takt som den haft de senaste 60 åren kommer världsekonomin att vara 80 gånger större år 2100 än vad den var 1950.  Med dagens tillväxttakt skulle världsekonomin växa sig dubbelt så stor på mindre än 20 år, fyra gånger större år 2050 och så vidare. Det är detta som allt fler inser inte är hållbart. Så kallad "grön tillväxt" är inte heller den hållbar i längden.) 

Carl B Hamilton (FP): Dagens och de senaste 30 årens BNP-tillväxt i Kina, cirka 9 procent per år, är inte miljömässigt långsiktigt hållbar, och därmed är inte heller dagens globala tillväxttakt hållbar.
(Kommentar: Det är lustigt att Hamilton - som sa så här i en debatt med mig 1987 - inser att det finns problem med tillväxttakten.) 

Anders Sellström (KD): Tillväxt är inget hot mot det långsiktigt hållbara utan en förutsättning. Tillväxt skapar resurser som rätt använda minskar miljöproblemen...
(Kommentar:  Detta parti har företrätts av tillväxtkritikern Anders Wijkman i EU-parlamentet - Wijkman är nu med i nätverket Steg 3.) 

Jens Holm (V): Nej. Dagens ekonomiska system utarmar våra begränsade resurser och håller på att leda till en ekologisk kollaps. Vi behöver ersätta tillväxtmantrat med en ekonomi för ekonomisk omfördelning och hållbar utveckling. 

Johnny Skalin (SD): Med ett bra och rätt matchat humankapital, tillgång till riskvilligt kapital samt ett gynnsamt innovationsklimat finns det definitivt förutsättningar för en långsiktigt hög steady-state tillväxt.
(Kommentar: SD och C är de enda partier som inte ens koppar långsiktigt hållbar tillväxt med miljöfrågan utan enbart med finans- och penningpolitik etc)

Annie Johansson (C): Det förutsätter att obalanserna i världsekonomin korrigeras så att länder med stora externa underskott stärker sin offentliga finanser och länder med stora externa överskott ökar sin efterfrågan. Därtill behöver den finansiella stabiliteten stärkas och tillväxtfrämjande strukturreformer genomföras.
(Kommentar: C lär vara det parti som snabbast har förflyttat sig från att ha varit ett parti som mer än de flesta kopplat all politik till miljöfrågan till att numera inte ens förstå frågeställningen.)

Tommy Waidelich (S): En rimlig bedömning är att den globala tillväxten på lång sikt ligger på 3-3,5 procent. Vad som slutligt är en långsiktigt hållbar nivå avgörs självfallet också av hur sociala och ekologisk värden utvecklas.



måndag 20 juni 2011

Från samhälle till särhälle

Flyktingarnas antal ökar ständigt. Om man inkluderar så kallade internflyktingar, så är totalt 43 miljoner människor på flykt från sina hem. Uppgifterna framkommer i en rapport från FN:s flyktingkommissariat UNHCR publicerad i dag, på den internationella flyktingdagen. 

I min senaste krönika på Flyktingbloggen skrev jag bland annat: "Den reellt existerande kapitalismen har förödande likheter med den tidigare existerande kommunismen – båda kränker människovärdet, om än genom olika metoder. Och längst ner, alltid längst ner, befinner sig den som är på flykt. Det är mycket svårt att komma in i ett samhälle som beskriver sig som folkhem, det är än värre att komma in i ett samhälle som reducerat sig själv till ett särhälle".

Hela krönikan finns på Flyktingbloggen.
Engelska här. (Påpekandet finns för att det finns några läsare av min blogg  som brukar klaga över Googleöversättningen - det har blivit konstiga missförstånd ibland . På  flyktingbloggen finns mina krönikor på både svenska och engelska.).

söndag 19 juni 2011

Kvinnlig rösträtt för 90 år - del 2

Elin Wägner betraktar 1914 insamlade namn för allmän rösträtt.
I kampen för kvinnlig rösträtt och kvinnlig frigörelse var Elin Wägners artiklar, föredrag och böcker murbräckor som ihärdigt och skoningslöst under decennier hamrade på patriarkatets murar.

I böcker som Pennskaftet (1910) beskriver hon humoristiskt och ömsint hur idealism och lust driver liberala kvinnor att, i nästan religiös anda, arbeta för kvinnlig rösträtt. 
Men motståndet mot kvinnlig rösträtt gjorde sig hört också från kvinnor - såväl överklassens som medelklassens och arbetarklassens kvinnor. Vad skulle hända med familjerna om kvinnan fick rösträtt? Hade man en bra man som förmyndare var det väl inga problem? Var det verkligen kvinnligt att behöva bekymra sig om politik? Och vad begrep arbetarrörelsens fattiga kvinnor? 

Hade inte Hjalmar Söderberg och andra etablerade tänkare rätt när de varnade för att landet skulle "feminiseras" å det skändligaste om kvinnor inte bara skulle få rösträtt, utan om de också skulle kunna bli valda till riksdagen...?

Det dröjde ända till 1921 innan kvinnlig rösträtt infördes i Sverige.

Ytterligare sex år dröjde innan flickor fick tillträde till läroverk på samma villkor som pojkar. Och fram till 1939 hade arbetsgivare rätt att avskeda kvinnor på grund av förlovning, äktenskap, graviditet eller förlossning.

Elin Wägner stod på barrikaderna, modig och radikal. Men hon ogillade ”maninnor”, kvinnor som efterapade män i val av kläder och livsstil. Hon ville ge kvinnor frihet att vara de individer de är, inte kopior av de roller som män intagit.

Hon såg ingen konflikt i att värna moderskapet och att samtidigt plädera för kvinnans frigörelse. Hon menade att kvinnan hade lika stor rätt till arbete som till familj och barn - eller vilka relationer hon så önskade. Valde hon att föda barn utanför äktenskapet så var det hennes sak och för detta skulle hon inte straffas. Och fick hon möjlighet att förälska sig i medelåldern – ”råka ut för en vårflod i augusti” – så hade hon sin fulla rätt utan att bli klandrad och fördömd. Provocerande? Javisst!

I böcker som Helga Wisbeck driver Elin starkt tesen om kvinnans rätt att kunna kombinera yrke och familj. I Camillas äktenskap utmynnar historien i att det kan vara en lösning för kvinnan som fastnat i ett äktenskap som inte är jämlikt att skilja sig. Självfallet provocerande på den tiden.

Elin Wägners syn på jämställdhet brukar jämföras med den syn Ellen Key hade. Key menade att mannen stod för hjärnan och kvinnan för hjärtat i det system som upprätthåller samhället. Skillnaden mellan man och kvinna var biologiskt betingad. Samhället skulle, enligt Ellen Key, bli bättre den dag kvinnan fick möjlighet att föra ut sina moderegenskaper i det offentliga livet. Hon såg således typiska kvinnliga arbetsplatser, inom vård och omsorg. Ja, nog skulle kvinnor också passa till arkitekter när det gäller barnkammare och dylikt...

Elin Wägner, som förde brevväxling med Ellen Key och på många sätt beundrade henne, delade inte denna syn på feminism, på kvinnligt och manligt. Elin Wägner menade tvärtom att begreppet kvinna inte alls bara var biologiskt bestämt utan även kulturellt konstruerat och direkt beroende av samhällets maktrelationer. Och naturligtvis måste kvinnor ut i hela samhället, även där män av tradition härskade. I Väckarklocka (1941) ironiserar hon till och med över Keys åsikter på denna punkt. För Elin Wägner var det inte relevant att jämföra kvinnor med män, i bemärkelsen att mannen skulle vara normen som kvinnan hade att förhålla sig till.

I Väckarklocka inleder hon med fyra kapitel som är en gedigen genomgång över vad myter, religioner, sagor och tro har att säga om en forntida moderålder, hon berättar hur kvinnors roll i samhället kunde varit innan patriarkat tog över. Hon ställde provocerande frågor: Hur har historieskrivningen kunnat negligera kvinnors roll genom historien? Hur kan en ensidigt manlig utgångspunkt fått gälla som objektiv?

Varför har man bara bara sett männen, varför har man inte velat se att mäns och kvinnors historia är sammanflätad som varp och inslag, att kvinnor varit starka, att matriarkat funnits. Finns objektiv vetenskap, hur påverkar värderingar och normer det man ser och upplever? (En debatt som åtskilliga decennier senare upptog debatten).

Elin Wägner skriver:

Flertalet människor nu för tiden dricker vatten från sjöar de aldrig sett. Det har runnit lång väg genom rör, det har förändrats genom de filter de passerat. (-) De historiska lärdomar på vilka vi formar vårt öde, liknar sådant vattenledningsvatten. Endast ett fåtal specialister har tillgång till historiens källor.

Naturligtvis måste vetenskapen ge en sovrad, förenklad och fattbar bild av vad som hänt. Fråga är om den urvalsmetod som nu tillämpas vid förenklingen är rättvis och om förklaringarna förklarar det som skett. (-) Hur skulle historien se ut om man betraktade den från kvinnornas synpunkt? Jag vet att det är förbjudet, men ställa frågan kan man åtminstone få göra... (-) Mäns och kvinnors historia är ju så sammanflätad som varp och inslag i en väv. Men de har lyckats göra en historia enbart av inslaget.

(För den som inte vet vad varp och inslag är skall sägas att varpen är den osynliga del i väven som det synliga inslaget flätas samman med).

Elin Wägner blev djupt besviken på att kvinnor inte med sin rösträtt, och ökade makt i samhället, lyckades - eller ens ville - driva fram förändringar som stod i fredens, miljöns och livets tjänst. Men kvinnor hade varit inburade så länge att de inte såg sina möjligheter - och skyldigheter - att spränga det gamla systemen.

Som i alla andra frågor: Elin Wägner var före sin tid. Hon vävde samman feminism och miljö till ett mönster som idag kallas ekofeminism.

lördag 18 juni 2011

Kvinnlig rösträtt för 90 år - så lät det...

För 90 år sedan fick kvinnor rösträtt i Sverige. Kampen mot denna demokratiska reform hade varit kraftfull. I allt från predikostolar och tidningars ledarsidor till revyer förlöjligades kvinnors kamp för demokrati. 

Det var inte heller självklart för socialdemokraterna att driva frågan till sin spets, man såg det som ett hinder för att få igenom krav på alla mäns rätt att rösta... 

Delar av historien brukar inte berättas när olika grupper försöker ta på sig den historiska äran av att Sverige - som sista land i Norden - äntligen fick kvinnliga och allmän rösträtt 1921.

Kommunist stred för demokrati
Anhängare och motståndare förekom i alla partier. Inom de liberala och socialdemokratiska kretsarna vände sig kvinnor mot sina partiledningars beslut att inte ta med kvinnorna när rösträtten skulle reformeras redan i början av 1900-talet. 

På socialdemokraternas kongress 17 - 25 februari 1905 avslogs kravet på kvinnlig rösträtt med siffrorna 96 - 66. 

Namnen på de som röstade mot publicerades i ungsocialisternas tidning Brand. Där kunde man läsa: ”Kvinnorna och ungdomen måste skapa en framtidens kampallians mot det kulturförkväfvande gubbväldet”. Bakom ordet stod Hinke Bergegren. Han, som blev kommunist,  stod således upp för demokrati mot konservativa, sossar och liberaler. Inget som gärna berättas i den offentliga historien.

Det dröjde således mycket länge tills dess att kvinnor fick rösträtt i Sverige. Vilket kan tyckas märkligt eftersom liberalen Staaf vunnit val och de finska kvinnorna redan var på väg att få rösträtt.

En petition med 130 underskrifter av kända kulturpersonligheter – bland annat Selma Lagerlöf – överlämnades till statsminister Staaf på Luciadagen 1905. Staaf svarade att männens rösträtt var den mer mogna frågan och därför måste lösas först – skulle man nu dra med sig kvinnorna skulle det kunna försvåra och fördröja männens rösträttsreform. Det var således speciella svårigheter just i Sverige...

Således stod både liberalen Staaf och socialdemokraten Branting i praktiken på motsatt sida än de kvinnor och män som krävde rösträtt. När de väl ansåg att "tiden var mogen" skulle de stå på rätt sida, på demokratins sida. Tiden var mogen 15 år efter det att Finland infört kvinnligt rösträtt (Finland lydde då under den ryske konservative tsaren), nio år efter Norge. Och sju år efter Danmark (och Island, som ju då tillhörde Danmark. Vare sig svenska liberaler eller socialdemokrater är så pigga på den här delen av historien...

Prosten Ringius med läsare
Från kyrkligt håll var kampen mot kvinnlig rösträtt lika hård som den sedermera skulle bli mot kvinnliga präster. Det dundrades från såväl predikostolar som från debattsidor.

Kyrkoherde Henrik Ringius är en av alla präster som dundrade: "Hur kan en sann kvinna arbeta för kvinnlig rösträtt, hur kan hon vara en gudfruktig kvinna, när hon är så blind att hon inte ser vilken ställning Guds ord anvisar kvinnan. kvinnor som engagerar sig i rösträttskvinnornas sak riskerar att bli ett mänskligt neutrum, som varken kan fylla kvinnors eller mäns uppgift i skapelsen".

En av de böcker som såldes mycket bra under den här tiden var Ernst von Wolzogens Det tredje könet. Där kan man bland annat läsa om kvinnor som kämpar för demokrati: 

"Dessa urvattnade manliga själar i smaklösa kvinnohöljen, vilka satt en omotiverad stolthet i att ha dödat kvinnans längtan inom sig... (-) och som försummar sina plikter mot naturen. Arma själar i skärselden, för vilka ingen bedjer... sådant är detta tredje kön som ammas upp av emancipationssträvanden."

Även från unga radikala författare var motståndet stort - man menade att det bara var fula, bittra och manshatande kvinnor som ville ha rösträtt. Hjalmar Söderberg skrev i sin debattbok Hjärtats oro (1909):

"Jag har aldrig träffat någon förståndig man som varit anhägare av den kvinnliga rösträtten. Och jag har aldrig träffat någon kvinna, som är mån om sin kvinnlighet, som brytt sig om saken."

Och så berättar han hur han sitter på ett café och tittar ut över ett dambadhus. Det kvinnor ha ser är vackra. Alla bortsett från en som "ser gräslig ut och är ful som fan: hon heter Maren. Hon ser förbanne mig ut som en rösträttskvinna."

Precis som idag handlar samhällsförändring om två saker: dels hantverket i beslutande församlingar, dels opinionsbildning. Det sistnämnda fick i stora stycken engagerade kvinnor och män - jodå, Männens förbund för kvinnlig rösträtt hade bildats, med bland annat Elin Wägners man i styrelsen -  själva stå för mot allehanda etablissemang som tog till sin uppgift att försvara den världsbild som utgjorde sin tids norm.

Av detta kan man lära något: att det alltid finns de som försvarar den norm som råder i ett samhälle, hur märklig normen än kan. Så var det då. Så är det nu.
Fortsättning följer här.