onsdag 31 augusti 2016

Desperat kamp för att få debattera

Varför inte också till svenska enögda medier?
Julian Assange samtalade idag med New York Times - bland annat diskuterade man de antydningar som Clinton-sfären levererat på temat "Trump och Stein är manipulerade av ryska agenter". Ett ganska märkligt samtal.

I övrigt: just nu pågår en desperat kamp för att libertarianer och gröna ska få med sina kandidater - inte bara i debatterna utan även i de stora mediernas nyhetsrapportering.

Det är bara tre veckor kvar till den första debatten.

"Idiotskatten" reduceras -riksdagsledamöter lurades att argumentera på falsk grund

Så ändras då beslutet när det gäller "idiotskatten" efter det att SVT frågat EU-kommissionen om regeringen valt att tolka EU-rätten på rimligt sätt.

Svaret på det sistnämnda var naturligtvis ett tydligt nej.

Vilket  inte alls är förvånande. Tvärtom, beslutsunderlag var, precis som i fallet med tolkningen av Vattenfalls ägardirektiv, politiskt styrt av socialdemokratiska intressen.

Att tolka det på annat sätt går inte. Skrev om det häromdagen.

Ingen kan få mig att tro att man är så inkompetent på närings- och finansdepartementen att man inte kan se vilket utrymme EU:s regelverk har. I det här fallet krävdes det absolut inte en akademisk examen i EU-rätt.

Synd om MP:s energipolitiska talesperson Lise Nordin som helt enkelt utnyttjats av regeringen som en spelpjäs. Grundläggande beslutsunderlag, som legat på bordet i de förhandlingar som pågått mellan S och MP, har helt enkelt varit politiskt styrt. (Vilket innebar att Nordin bara gavs möjlighet att förhandla upp regeringens första bud - skattefrihet  på anläggningar på upp till144 kW - till det sedermera beslutade 255 kW.)

Min fundering i denna fråga är sedan länge: vilka är MP:s statsråd och partiledning - eller är de också blåsta? - lojala med, den socialdemokratiska ledningen eller partiets medlemmar och enskilda riksdagsledamöter?

De sistnämnda förmås stundom att fungera som nyttiga idioter - inte bara genom att trycka på "rätt" knapp, vilket kan ha sina rimliga skäl, utan också genom att bli förmedlare av falska fakta och ohederliga argument till lokalavdelningar vars medlemmar sedan för dessa vidare.

En kedja av bedrägeri skapas. Jag tycker så oändligt illa om det, det är politik när den är som sämst.

För karriärister kanske det är ok att fungera i denna kedja. Lojalitet uppåt kan förstås löna sig. Men det finns ju andra också. Som utnyttjas.

För övrigt lär frågan om "idiotskatten" inte vara färdigdiskuterad.

Finansministern meddelade igår att skatten nu skall reduceras "till lägsta möjliga nivå". Huruvida hon med det menar 0,5 öre är oklart. Det är den nivån som är den lägsta inom just energibeskattningsområdet. Hur som helst: bra att man ändrar sig. Allt annat hade varit ett direkt hån mot MP. Målet bör dock vara att eliminera hela beskattningen av solel.

tisdag 30 augusti 2016

Valrörelser på olika sätt...

Jill Stein ägnar sin tid som presidentkandidat på ett sätt som skiljer sig från Trump och Clinton. Hon har demonstrerat mot fracking, besökt samhällen som drabbats av översvämningar och idag detta.

I dagens opinionsmätning från NBC News/Survey Monkey får Jill Stein 5 procent medan libertarianernas Gary Johnson kniper hela 11 procent. Clinton och Trump får 41 resp 37 procent. 

Skulle Stein och Johnson inte finnas med på valsedeln skulle C och T  få 48 resp 42 procent.


Så kunde det låta...

Trafikmagasinet för fyra decennier sedan. Så kunde det låta om Turkiet i public service. En del har verkligen blivit bättre... Förresten har jag blivit förväxlad med programledaren, Perstad. Nog inte kul för nån av oss.

Klicka på bilden så kommer lite hemsk TV-historia.


måndag 29 augusti 2016

I Agenda: bara kritik av Clinton från höger...

SVT:s Agenda valde i söndags att - i sitt inslag om kritiken av Clinton - enbart redovisa hur kritik kan se ut från republikaner. Vilket i svenska ögon snarast förhöjer värdet på Clinton, trots att hon har liknande syn på dödsstraff som Erdoğan, tillåter fracking som driver på klimatförändringarna, gjort sig beroende av donationer från sfären kring Wall Street, drivit på för fler krig snarare än färre. Men kritiken har ju länge varit lika hård från demokrater, från de gröna, från vänster.

Det är inte rimligt att se mellan fingrarna på Clinton för att det kan bli ett genombrott vad gäller att det äntligen kan bli en kvinna som blir president i USA. Det är inte rimligt att vägra se Clinton för den obehagliga, renat av farliga, politiker hon är bara för att den hon har som huvudmotståndare är värre.

Så här lät det om Clinton när hon kandiderade mot Obama - och Obama själv stod bakom kritiken på temat Hillary Clinton säger vad som helst men ändrar ingenting. Klicka på bilden.

https://www.facebook.com/ImVotingForJillStein2016/videos/vb.1719109368312895/1793825584174606/?type=2&theater


För att inte tala om när Obama sågar Clinton totalt här.

Och här vad Sanders ansåg om Clintons kvalifikationer...



 Och så lite av Jill Steins kritik av Clinton:

Idiotskatten... är den så idiotisk?

Frågor om energiskatter blev det till både Åsa och mig...
Skatt på el från solceller. En idiotskatt, sa Åsa Domeij i teve. Om man producerar solel på sin egen fastighet och gör av med den på den egna byggnaden, varför ska man betala skatt för det?

Sveriges mest korkade skatt, hävdade Expressens ledarredaktion - fast där var man så korkad att man skrev att Åsa Domeij är f.d. språkrör i MP. När var hon det?

Skatten är juridiskt nödvändig, meddelar regeringen.


Hur ska man se på detta? Är det en idiotskatt? Ur vilket perspektiv i så fall? Är den juridiskt nödvändig? Just denna fråga är faktiskt lite komplicerad. För att försöka reda ut detta tar jag omvägen över politik v/s juridik.  

Jag börjar med euron. Rent juridiskt så måste Sverige gå med i EMU, det vill säga införa euron. Men ingen kommer att tvinga in Sverige. Politiken står i realiteten över juridiken. Och just nu är politiken överens om att låta juridiken ligga på is.

Vattenfalls försäljning av brunkolet. Ägardirektivet ger juridiskt regeringen fulla möjligheter att behålla och lägga ner brunkolsverksamheten. Politiskt valde man dock att tolka ägardirektivet med politiska ögon.

Underlaget till detta beslut togs fram i Näringsdepartementet, som styrs av socialdemokraterna. Beslutsunderlag styrs, mer eller mindre uttalat, av det som anses vara önskvärt beslut. Politiken står på detta sätt över juridiken i viss mån - i det här fallet, med brunkolet, kunde ägardirektivet tolkas på två sätt. Man valde det som låg socialdemokraterna närmast. Skrev mer om det här.


 
I fallet med "idiotskatten (skatt på el från större solcellsanläggningar som t ex installerats på lager- och affärsbyggnader som Axfood äger - Åsa Domeij är hållbarhetschef på detta bolag) handlar det också om att politiken vägt tyngre än juridiken.

Regeringen - återigen Näringsdepartementet - valde att tolka juridiken (i detta fall EU-rätten) på ett sätt som låg i socialdemokraternas intressen. Genom att låta större solcellsanläggningar fortsättningsvis bli skattemässigt behandlade som solceller på villatak skulle man underlättat för allt fler företag, bostadsrättsföreningar och kommuner  att "komma undan" beskattning av energi.

Dessutom skulle man öppna upp för erodering av skattebasen - inte vilken skattebas som helst, utan den generella energiskatten. Den som på elräkningen kallas just "energiskatt".

EU-kommissionen har meddelat att regeringen hade större tolkningsutrymme än man valt att ge sig själv. Man hade kunnat låta el från större solcellsanläggningar för "eget bruk" bli befriad från skatten.


Är det då en idiotskatt "som regeringen infört"? Svaret beror förstås på vilket perspektiv man har.

För det första är det ingen ny skatt som införts. Undantaget för att betala energiskatt på "el för eget bruk" (från början driftel för att driva kraftverk, så småningom omfattande t ex vind- och solkraft för eget bruk) har däremot reglerats så att skattefriheten, vad gäller solel, enbart gäller mindre anläggningar under 255 kW. Taken på Axfoods lokaler kan därmed inte fyllas med solceller som kan ge skattefri el.

För det andra stoppar man även en massa fiffiga varianter av skatte- och ägarupplägg som kreativa bolag och kommuner kan bygga upp i syfte att producera solel utan att betala energiskatten.

Så ur ett socialdemokratiskt ideologiskt perspektiv är det nog ingen idiotskatt. Det är en högst rimlig skatt, en grundläggande energiskatt som vi alla betalar och vars eliminering, på en växande del av elproduktionen, skulle minska skattebasen allt mer. Med påverkan på finansiering av skola, vård, omsorg...

Ur ett miljöpartistiskt perspektiv då? Ja, då blir det mer invecklat. Det beror på hur man ser på grön skatteväxling. Det vill säga högre skatt på bland annat energi och lägre skatt på arbete. (Ursprungligen föreslog MP höjt grundavdrag i inkomstskatten och lägre arbetsgivaravgifter för att kompensera hushåll resp företag).

Jag har förstått att ledande miljöpartister nu ser erodering av energiskatter som ett visst problem, vilket förvånar mig. Själva idén med grön skatteväxling - och jag måste nog betraktas som insatt i frågan eftersom det var jag som utredde och skrev partiets första rapport om grön skatteväxling - var att energiskatternas andel av skattebasen skall minska.

Vitsen var ju att såväl generellt effektivisera energianvändningen alltmer, som att specifikt fasa ut fossila bränslen och uran genom beskattningen. Därmed minskar skattebasen.

Vi var givetvis medvetna om att den gröna skatteväxlingen skulle erodera skattebasen  ju bättre det gick. Därför redovisade vi hur nästa steg skulle se ut: en allmän produktions- eller omsättningsskatt som inte tog hänsyn till om omsättningens värde tillkommit genom mänskligt arbete, datorisering, robotisering eller något annat.
Nu hör jag aldrig miljöpartister nämna detta steg. Och därmed blir det ett finansiellt problem om energiskatterna eroderas när vi blir smartare och nyttjar flödande energikällor utan att gå omvägen över fossila bränslen.

Således: utifrån miljöpartiets ursprungliga idé är onekligen energiskatt på el från solceller en idiotskatt. En sådan skatt motverkar övergången till mer solkraft. Medan den knappast påskyndar effektiviseringen av solcellernas verkningsgrad - den pågår ändå för fullt.

Dagens ledande miljöpartister betraktar uppenbarligen inte "solskatten på större anläggningar för eget bruk" som en idiotskatt - förhoppningsvis ses den åtminstone som kontraproduktiv om man avser att ta klimatfrågan på största allvar.

Man skulle nog däremot älska eliminerad solskatt på både små och stora tak - och till och med acceptera problematiska gråzoner - om man tog till sig samma tanke som vi hade när vi lanserade grön skatteväxling: den är ett medel för att uppnå ett mål, när vi närmar oss målet ska vi stegvis gå över till en mer generell produktions- eller omsättningsskatt. I Sverige och i andra länder.


I grunden handlar det väl om något enklare än allt ovanstående resonemang. Det handlar om huruvida man ser klimatfrågan som en så stor utmaning att de flesta medel är bra att använda.

Regeringen har ökat stödet till solceller, det är bra. Men vi ser hur el kommer att användas alltmer som ersättning för fossila drivmedel, då gäller det att bygga ut förmågan att producera denna el på ett fossil- och uranfritt sätt.

Då bör man rimligen, som grön, se Axfoods vilja att lägga solceller på sina tak som en tillgång, inte som ett problem.

Att man låter socialdemokraternas problemformulering dominera såväl vad gäller politisk tolkning av juridiken (EU-rätten) som synen på skattebaser är således inte så lyckat.  Anser åtminstone jag.

Att ledande miljöpartister använder sig av de socialdemokratiska argumenten i den offentliga debatten är, tycker jag, direkt olyckligt. Om inte annat så försätter man partiets medlemmar i en kinkig situation.

Lokalt jobbar ju många miljöpartister hårt för att stimulera utbyggnad av solceller, budskapet blir väldigt dubbelt när man från riks försvarar det man enligt EU-kommissionen inte behöver försvara och det som av principiella skäl av Åsa kallas idiotskatt.

Ursäkta att det blev ett så långt inlägg, jag kan trösta med att jag skurit ner det med 90 procent från första utkastet... En del teknikaliteter, som jag snärjde in mig i, ströks.

söndag 28 augusti 2016

Snabba klipp...


Facebook is

Med näsan över procentspärren... Och om att tigga

I senaste opinionsmätningen hade MP 4 procent. Det känns ju darrigt. Men jag minns en tid när 4 procent var det vi längtade till. Vi bildade MP 1981. Men först 1987 hamnade vi mer stadigt över fyra procent och det var en lycka vi bara kunnat drömma om. Året därpå kom vi som första nya parti på 70 år in i riksdagen.
DN:s förstasida. På väg ner är det ett hot, på väg upp är det en möjlighet.

I senaste inledaren, Fria Tidningen, skriver jag:
Löften om det goda EU, de mänskliga rättigheternas union, där välfärden skulle blomstra när kapital skulle få gå på tillväxtjakt varhelst det ville, när arbetsmarknaden skulle bli så mycket större så att arbetskraften skulle kunna flyttas som pjäser på ett spelbord, när tjänsterna skulle avregleras och när varor skulle få flöda fritt i en union som skulle skimra av smör och honung...
I själva verket gick det åt helvete.
Och människor som tigger påminner om att det gick åt helvete. Så det är väl inte att undra på att politiker – som lovat allt det där goda bara kapital, varor, tjänster och arbetskraft får flöda fritt – önskar sig förbud mot tiggeri. Förbjuda den scen där verkligheten spelas upp och istället få leva fullt ut i en värld av kulisser. Där vi, som lever goda liv, slipper se eländet som bara ger oss dåligt samvete när vi ska konsumera oss till ökad tillväxt som hamnar hos dem som redan har.
Forts här.

lördag 27 augusti 2016

Vem skulle Dalai Lama röstat på?

Vem Dalai Lama skulle röstat på i det amerikanska presidentvalet behöver man inte fundera på`efter att ha sett det här.

"Miljöpartiet är inget Marabou som ger ut godbitar för att ta marknadsandelar - gillar ni inte vår politik så rösta på något annat parti"

Snart tjugo år sedan. Blev uppmärksammad på intervjun genom att den lagts ut på sajten Grön Omstart. Lustigt nog handlar den bl a om hur MP då såg på regeringsbildningar, och hur gröna statsråd, från ett alltför litet grönt parti, lätt skulle "förvandlas till tjänstemän" som administrerar det stora koalitionspartiets politik. På tvärs mot vad man egentligen står för.