söndag 26 februari 2017

Alternativa MP-fakta...:-)

Söndag, sista dagen i veckan med låtar som illustration. Thore Skogman passar bra idag. 

Jag läser nämligen på Miljöpartiets hemsida  följande - se bilden till höger: "MP har på tjugo år mer än fyrdubblat antalet mandat i Sveriges Riksdag".

Inte dåligt, nuvarande regim har verkligen mosat den som rådde när jag var rör... :-) Alternativa fakta kan man påstå.  

Dessa alternativa fakta skulle innebära att partiet idag har minst 72 mandat....

Detta föranleder mig att denna påminna om denna låt....



Icke-alternativa fakta: 
MP fick 20 mandatår 1988, 18 mandat 1994, 16 mandat 1998, 17 mandat 2002, 19 mandat 2006 samt  25 mandat 2010 och 2014. 
(Påpekande har skett men trots detta har man inte ändrat på hemsidan så då får det bli ett blogginlägg... För övrigt har vi fyraprocentsspärr och utjämningsmandat i Sverige vilket gör att färre än 14 mandat kan det nog inte bli.)

lördag 25 februari 2017

Trump, trump, trump

Svenska medier tycks helt uppslukade av Trump. Och Trump verkar helt upfylld av Sverige.

fredag 24 februari 2017

Sverige kränktes av främmande makt

Så har då rapporten om  2016 års kränkningar av svenskt territorium kommit. Med förhållandevis liten rubrik meddelas i DN att Sverige kränkts 20 gånger. Varav 3 av USA, 14 av andra Natoländer samt två gånger av Finland och en av Ryssland. Kanske därav litenheten i rubriken.

Snopet för krigsretoriker ..? Men vem flyger över Sarek?


PS!
De kränkningar den svenska Försvarsmakten gjorde av främmande makt - fyra stycken -  förklaras som "misstag i form av felaktig geografisk lägesuppfattning samt administrativa misstag".

torsdag 23 februari 2017

onsdag 22 februari 2017

Soldier Blue i ny tappning: Standing Rock

Idag skall protestlägret vid Standing Rock tömmas. Oljeledningen skall byggas färdig. Så den kan föra olja från North Dakota till Illinois. Bland annat under Oahesjön, en del av Missourifloden. Dricksvatten hotas. För många miljoner.

Inte minst har aktivister från ursprungsbefolkningen reagerat. Den dras genom deras reservat, deras vattenrättigheter kränks.  Allt är sig likt. Om än i andra former.

tisdag 21 februari 2017

Wallström möter Lavrov - party for everybody...

Idag är Margot Wallström i Ryssland för samtal, hon behöver inte vara rädd, de flesta är likadana där som här, vill slippa tandvärk, äta nybakade bullar och sjunga fåniga sånger.

Sen får vi väl hoppas att Party for everybody inte är en omskrivning för kärnvapenkrig och att textraden  Come on and boom, boom inte är så mycket boom.


måndag 20 februari 2017

Instant Karma

Tro det eller inte, men det är på dagen 47 år sedan den här låten släpptes i Trumpland.

söndag 19 februari 2017

Återvunnen tanke på försök

I så kallade sociala medier så blandas nyheter, falska nyheter, fakta, falska fakta, åsikter och allmänt skitprat i en enda gröt. I traditionella medier blandas främst nyheter och åsikter. I t ex DN och SvD kan till och med åsikterna dominera förstasidan i form aav text från någon av tidningens kommentatorer.

Man tycks inte själva se att det är lite Pravda över det hela. Att åsikterna levereras utifrån en för tillfället rådande norm.

Vad som är nyheter och vad som är åsikter och åsiktsbaserade analyser är ofta oklart. Detta kommer att bli mediernas död. Man flyter nämligen ihop med de sociala medier man kritiserar. Finns ingen tydlig rågång mellan traditionella medier och sociala medier så kommer tilltron till de traditionella medierna att sjunka. Ytterligare.

En tidigare tanke jag hade -  när jag som språkrör emellanåt blev förbannad på att nyhetsartiklar efter en presskonferens blandades ihop med åsiktsjournalism -  var att dagstidningar borde delas upp i två sektioner: en med nyheter förmedlade med så mycket fakta och så lite åsikter som möjligt, den andra med analyser och åsikter och ledare och krönikörer och allmänt babbel.

Jag tror jag återvinner den tanken. På försök i alla fall.

Trots att gränsdragningen blir svår. Och att journalister måste skärpa sig. Och att den som vill läsa om Kim Källströms comeback i Sverige måste läsa matchreferatet i en del och analyserna i en annan. Hanna Fahl skulle vara hänvisad till åsiktsdelen.


Tillägg 18.09:  Idén är tydligen inte helt främmande... Ett tevesänt seminarium visar sig ha handlat om bland annat detta. Journalisten Andreas Ekström har samma tanke som jag återvunnit på försök...

lördag 18 februari 2017

Provprat om vår vilja att ta ansvar


En rejäl studie om adhd presenterades häromdagen. Ytterligare en pusselbit kan läggas om hjärnan. Men om vi blir klokare på kuppen vet jag inte... För övrigt är det intressant att hjärnan studerar hjärnan.

Låt mig provprata lite. Testa en fundering. Adhd kan vara jobbigt, kräver en del av föräldrar, av skola, av vänner och mest av allt av den som har diagnosen.

Om det skulle visa sig att adhd till viss del beror på miljöfaktorer - skulle vi åtgärda de faktorerna om de hade blivit en del av vår vardag, vår modernitet och vår ekonomi?

Om hjärnskador, med psykoser eller synapskollaps, skulle vara följden av något som vi gjort till vår vardag och modernitet - skulle vi besvära oss med att "gå tillbaka" då?

Låt oss säga att de som hävdar att mobilstrålning kan medföra påverkan på hjärnan har rätt - skulle samhället då göra något åt det, skulle skolor avveckla sladdlösa nätverk, skulle vi som individer lägga ner de sladdlösa nätverken hemma nu när vi har vant oss vid dem och det ju är så praktiska?

Vi vet att våra livsmönster leder till stora problem för planeten, ändå vägrar de flesta av oss att gå ner i standard för att kunna leva på ett sätt som alla skulle kunna leva alltid. Mediekoncerner vet att flygets ökningar skadar klimatet, men ändå tillåter man sida upp och sida ner med reklam för allt längre flygresor.

Skulle vi agera mer ansvarsfullt om det visar sig att hjärnan tar skada av något som vi byggt upp vår vardag kring  - om det skadar våra barn? Skulle vi förneka? Hävda att forskarna nog har fel. Se det vi vill se, inte det vi ser...

Duger vårt samhälle, och vi själva, till för att ta ansvar om det tar emot? Kan vi ta steg tillbaka om det skulle vara enda vägen till att rädda miljoner barn från skador? Eller skulle vi vända på det och säga att det också finns fördelar med förändringarna, att de kan skapa mer kreativa människor, att vi nog snart hittar botemedel utan att behöva tumma på vårt sätt att leva....

Jag tror att vi som människor inte skulle vara villiga att ta ansvar. Men det var förstås bara ett provprat.

fredag 17 februari 2017

Syre nr 139

I dag kommer nr 139 av det omistliga det gröna frihetliga nyhetsmagasinet Syre ut. Det är imponerande. För egentligen var det ett omöjligt projekt när den startades. Som numera lever och frodas och irriterar och glädjer. Får man skriva så om man är ledarskribent i två andra irriterande tidningar: Dagens ETC och Fria Tidningen? Ja!

I detta nummer har jag skrivit om den föreslagna klimatlagen. Det finns många sätt att ta sig runt den. Och ihålig är den. Men bättre än ingen. Skulle kunna bli bra om den politiska viljan finns.



https://tidningensyre.se/2017/nummer-139/se-upp-klimatlagens-inbyggda-flyktvagar/

torsdag 16 februari 2017

Hur mycket tål man?

https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/utrikespolitisk-debatt/utrikespolitisk-debatt_H4C120170215ud?did=H4C120170215ud&start=6883&end=7199

Klicka på bilden så får du höra vad MP anser om CETA-avtalet som partiets kongress och medlemmar sagt nej till... Hur mycket tål miljöpartiets medlemmar innan man kastar ut den partiledning som så uppenbart föraktar dem? Pernilla Stålhammar, som ersatte Valter Mutt då denne sparkades bort som utrikespolitiskt talesperson eftersom han försvarade MP:s partiprogram och kongressbeslut, framför här partiledningens uppfattning om vad som är MP:s politik. Vilket inte kan ha varit lätt.

Miljöpartisterna i EU-parlamentet, liksom hela gröna gruppen, röstade emot förstås. Så varför inte säga som det är: "Miljöpartisterna i Bryssel röstade enligt MP:s uppfattning, men i regeringsöverläggningarna kom vi inte längre än så här - jag är ledsen, men jag utgår från att våra statsråd gjort så gott de kunnat - och en stor majoritet i riksdagen är dessutom för avtalet. Vi i MP:s riksdagsgrupp lägger ner våra röster."

Och här finns för övrigt en intervju med MP:s tidigare talesperson i utrikespolitiska frågor - en analys som ligger helt in linje med gröna värderingar, men totalt främmande för partiledningens argumentation.

PS!
Grön ungdoms språkrör twittrar dock nöjd över att den gröna gruppen i EU-parlamentet förlorade och CETA fick ja.
24 timför 24 timmar sedan
EU-parlamentet har röstat ja till handelsavtalet CETA med Kanada. Ännu ett steg i kampen för att binda samman världen!

onsdag 15 februari 2017

Språkrör stöder militariseirng av EU

Idag ställer sig Miljöpartiets språkrör och statsråd bakom följande text med målet att stärka EU:s militära unionsbildning: "Sverige skall verka aktivt för att stärka den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken". Tidigare har Sverige snarast bromsat en sådan utveckling - och för MP har det varit otänkbart att stötta något sådant.

PS! I en partiledardebatt (Agenda) hävdade tidigare Gustav Fridolin att han var stolt över att partiledningen ställt sig bakom miljardsatsning på nya JAS-plan - och även i den frågan kört över Miljöpartiets kongresser och partiprogram. Således inte bara en kompromiss man känt sig tvingad att göra - utan stolt. En gång tiden var språkrör stolta när de fått genomslag för partiets politik.

Är den rödgröna eliten intresserad?

Från min ledare i gårdagens ledare i Dagens ETC:

Kort sagt: den rödgröna regeringen har ett ansvar större än dess statsråd vill kännas vid. Ansvaret att förstärka berättelsen om något annat än den nyliberala våg som svept över mångt och mycket. Annars blir extremhögern den enda globalt surfande kraft som kritiserar kapitalets frihet och globaliseringens avarter. Vilket vore förfärande.

Är den rödgröna politiska eliten intresserad? Eller har den andra intressen? Är den rent av feg? Darrar den av rädsla för den våg av remissyttranden som särintressen sjösatt eller darrar den av eufori för att locka över Nato-entusiasterna i Liberalerna och nyliberalerna i Centerpartiet?

Jag tror att den darrar för att den saknar tillit till sina värderingar. Låt oss stärka denna tillit genom att uppmana till mod. Och ansvarstagande.

Så sätt ner foten när det gäller vinster i välfärden. Det är ett första steg. Både sakligt och symboliskt.

Hela texten finns här.

tisdag 14 februari 2017

Grön ungdom bryter nygammal mark

Företrädare för Grön ungdom, som ännu är Miljöpartiets ungdomsförbund, gläds i ETC över att Isabella Lövin meddelat att sänkt normalarbetstid inte är att tänka på just nu. Ännu skall tydligen 40-timmars lagstadgad normalarbetstid vara norm.

I sin artikel kritiserar man sitt moderparti för dess krav på sänkt arbetstid - ett krav som kongress efter kongress slagit fast. "Sänkt arbetstid vore ett hårt slag mot företag och kommuner", skriver de gröna ungdomarna..

Som alternativ till sänkt normalarbetstid föreslår man istället "ökad flexibilitet", Jag vet inte om förbundet känner till att det tidigare kallades för elasticitet på arbetsmarknaden. Och att det redan på 1920-talet var ett krav från Allmänna Valmansförbundet - som sedermera blev Högerpartiet - samt från Verkstadsföreningen, den tidens Svenskt Näringsliv.

I artikeln, undertecknad av tunga representanter för förbundet, talar man såldes varmt för "ökad flexibilitet" och mindre reglering. Detta tycks bygger på idén om att vi som medborgare själva skall kunna välja arbetstider lite mer flexibelt. Tanken är ju intressant men så obarmhärtigt naiv i en tid när arbetslösheten är hög, makten ligger mer hos arbetsgivaren än arbetstagaren och när prekariatet breder ut sig.

Grön Ungdom låter ibland som vore de en underavdelning till Stureplanscentern.

Ökad elasticitet, eller ökad flexibilitet, innebär i en situation med hög arbetslöshet och stor makt till arbetsgivaren  att det blir ännu svårare för arbetstagaren att planera sin vardag. Inte inom alla sektorer, men inom många, särskilt där man redan nu har hårda villkor. Man tycks inte funderat på maktrelationer och varför arbetsgivarna under snart hundra år pläderat för just det som man  nu pläderar för. 

Stureplansperspektiv är inte så lyckat om man företräder ett grönt parti. Eller blir detta kanske ett naturligt steg när Grön ungdoms ledande skikt tar steget över till uppdrag inom moderpartiet?

 
I Verkstadsföreningens tidskrift Verkstäderna från december 1920 kan man såväl ta del av kravet på ökad flexibilitet som av arbetsgivarnas oro för arbetarnas förmåga att hantera den arbetstidsförkortning som just sjösatts - från 52 timmar i veckan till 48:

”Arbetsgivarnas allmänna intryck är, att åtminstone bland de yngre elementen av arbetarna icke kunnat förmärkas större intresse än förut för vare sig studier eller nyttigt arbete, snarare mindre. Angående de äldre arbetarna framhålles det, att dessa i stor utsträckning söka utnyttja sin lediga tid för arbete i koloniland och dylikt. Utbytet härav anser man emellertid litet i jämförelse med vad vederbörande arbetare skulle kunna prestera, om han fick arbeta motsvarande tid längre på sin plats i verkstaden.”
Det är skönt att höra att omsorgen om arbetarna var stor redan då...

För övrigt är det mer än trist att höra hur den rödgröna regeringens röda inslag blivit så stor att rätten till heltid ständigt betonas, medan rätten till deltid tycks helt ointressant.

PS!
Arbetstidslagen är emellertid inriktad främst på veckoarbetstid. Det är denna tid som skall ändras till t ex 30 timmar. Arbetstiden bör kunna förläggs till fyra dagar i veckan, vilket för många i glesbygd med långa resor förmodligen vore en god lösning.

En stegvis övergång till sänkt normalarbetstid skulle kunna ske genom att
  • arbetstidslagen ändras så att siffran 40 byts ut mot siffran 30
  • överenskommelse sker mellan staten, facken och arbetsgivarna om en femårig övergångsperiod där övertidsersättning inte får tas ut för arbetstid mellan 30 och 40 timmar
  • sänkt inkomstskatt för inkomster, eller den del av inkomsten, som ligger under inkomstgenomsnittet (kanske beräknad utifrån medianvärdet) för att nettolönen inte skall minska för inkomsttagare med lägre löner.

måndag 13 februari 2017

Ny ledarsida, cannabis och konsten att fälla ett träd

Vissa bloggtexter leder till ilskna reaktioner och sprids som exempel på att jag är dum. När jag för ett knappt halvår sedan skev om medicinsk cannabis så rasslade det till. Nu skall, äntligen, sådan tillåtas mot grov smärta. Så småningom kanske till och med industriell hampa ses med mer välvilliga ögon av politiker och andra som sedan årtionden tillbaka drabbas av mental blackout så fort ordet "hampa" dyker upp.

För övrigt avslutar jag uppdraget som ledarskribent i ETC Helg för att istället skriva regelbundna ledare i Dagens ETC med början på tisdag. Ser fram emot det. Min uppgift är väl att lägga grönt perspektiv på samhällsutvecklingen. Uppdraget att skriva inledare i Fria Tidningen, som numera ägs av ETC, fortsätter. Jag lär väl inte undkomma lusten att också försöka få skriva en och annan frihetligt gröninspirerad artikel i Syre. Bloggen lär jag hålla igång ett tag till med dagliga inlägg även den snart fyller tio år och kanske bör pensionera sig,

Ni som följt bloggen kanske minst att jag gillar ved, allt från att så ömsint som möjligt fälla träd till att hugga och stapla. Ibland undrar man varför man inte själv kommit på de fiffigaste lösningarna när det gäller att fälla exakt och säkert. Så här - sista steget är genialt.

Våren är på väg. Kanoten ser bra ut, bryggan har klarat vintern och den sista vinteröverlevande purjon skall tas om hand. Och chilifröer skall sättas.

söndag 12 februari 2017

Sane Progressive




För den som vill få lite inspiration att tänka själv och få sig tillsända en del tänkvärda analyser som underlag för sådant  kan alltid söka sig till https://www.facebook.com/saneprogressive/

I stort sett dagliga videoinlägg kan berika den tristaste dag... Gillar ni Trump eller Clinton kanske ni skall förse er med ett glas kallt vatten innan ni tittar in.

lördag 11 februari 2017

Medborgarperspektiv - inte marknadsperspektiv eller statsperspektiv...

Medborgarperspektiv. Det är något annat är såväl marknadsperspektiv och statsperspektiv. Vi snuddade vid detta i gårdagens Nyhetspanel i SVT. I samband med en debatt om public service rätt att agera på nätet.

Medborgarperspektiv. Det är väl snarast så man kan definiera det samhällsperspektiv som grön ideologi rymmer - även om tolkningen av "medborgare" är vidare än formellt juridiskt medborgarskap.

Ur ett medborgarperspektiv är det viktigt att det till exempel finns "aktörer" på mediemarknaden som vare sig är åsiktsdrivna eller vinstsyftande. Public service kan vara - och är för det mesta - något sådant.

De med marknadsperspektiv anser att public service skall hålla sig borta från nya plattformar, det vill säga på nätet. De surar till och med när SVT använder skriven text.  Det sägs konkurrera med marknadsaktörer. Och så är det. Det är meningen. Trots att det ur ett marknadsperspektiv är fel. Dessutom: konkurrera om det lokala materialet kan aldrig vare sig SVT eller SR.

Samhället bör inte bli underställt marknadsperspektivet. Balans måste råda. Mellan marknadens normala krav på avkastning och civilsamhällets krav på något större än så.

Överhuvudtaget är marknadsperspektivet totalt dominerande i den svenska debatten. T ex när det gäller debatten om vinstuttag ur den skattefinansierade välfärden.

I andra länder inser man att det finns medborgarperspektiv som i detta fall väger tyngre än marknadsaktörernas krav på avkastning på insatt kapital. Därför tillåts inte vinstuttag från skattefinansierade friskolor. Vinst får de gärna ha. Men pengarna skall återinvesteras. Precis på det sätt som Miljöpartiets kongresser slagit fast gång på gång.

Krocken mellan medborgarperspektiv och marknadsperspektiv är oundviklig. För Miljöpartiet var medborgarperspektivet grundläggande som del av grön ideologi när vi startade partiet. Vi ville inte se ett dominerande marknadsperspektiv, men inte heller en dominerande statsperspektiv.

När MP drev icke-vinstsyftande kooperativa lösningar inom t ex omsorgen så kom kritik från både vänster och höger. Från vänster ville man se enbart offentligt ägd barnomsorg utifrån någon sorts variant av statsperspektiv. Från höger förordade man bolagiserade ägarformer, hämtat från marknadsperspektivet.

Idag har Vänsterpartiet lustigt nog förflyttat sina positioner och anser ungefär samma sak som MP ansåg tidigare.

MP:s partiledning har virrat fram och tillbaka, kanske av olust över att Vänster anammat uppfattningarna. Plötsligt ansågs den politik som MP stått för som varande vänster, trots att Vänstern en gång anklagat den för att vara höger...

Utan medborgarperspektiv lär samhällets alla områden till slut underkastas ekonomismens järnlag: medborgare reduceras till kunder, alla verksamheter blir underställda vinstkrav istället för sociala krav, goda värden ersätts med penningvärden, demokratin blir underställd ekonomismens järnlag med de kortsiktiga kvartalsrapporternas förbannelse. I ekonomismens värld kan det vara rationellt att angripa de planetära processer utifrån den mentala inställning som i praktiken råder: finanskapital är likvärdigt med naturkapital.

Utan medborgarperspektiv går varje uns av möjlighet att bygga goda samhällen under. Svårare än så är det inte. Så därför må man begripa att varje, till synes harmlös, pusselbit som läggs utifrån ökat marknadsperspektiv till slut blir en förfärande slutprodukt. Lika förfärande slutprodukt som pusselbitar för ständigt ökat statsperspektiv skulle skapa.

 

fredag 10 februari 2017

Gyllene blårandigt

Det finns mycket skit här i världen. Men så dyker små gyllene ögonblick upp. Kim Källström är tillbaka i Djurgården.

Med Homer Simpson som ansvarig

Bombhot kan vi inte göra så mycket åt. Inte att människor springer över räls och blir överkörda heller. Men nog skulle Trafikverket kunna ha en rimligare informationspolicy när det gäller inställda tåg - t ex tala om att de är inställda i högtalare, eller på ljusskyltarna på stationerna, eller på hemsidan.

Sök information på hemsidan brukar det heta... Jovisst.  Vet man att tåget inte gått från Hallsberg så borde man ju kunna meddela det tidigare än en timme senare på hemsidan eller åtminstone via de högtalare som finns på stationerna eller ljustavlorna. Kan man ödmjukhet tycka. Man kan ju också fundera på varför Trafikverket inte kan förstå att ett tåg inte kan komma till en perrong där det redan är fullt med stillastående tåg. Eller hur det kan komma sig att man håller fast vid avgångstider till minuterna före den tänkta avgången trots att tåget befinner sig mer än fyra mil bort.

Den lustigaste varianten är att tåg faktiskt kommer tre minuter efter det att information utgått om att tåget inte kommer - så resenärerna, som har hunnit rusa till busstationen utan att hinna fram innan bussen kört iväg, plötsligt ser tåget anlända - men ack, inte hinner tillbaka innan tåget stolt far vidare.

Regionaltåg är inte något som Trafikverket bryr sig om. Få så kallade affärsresenärer där. Bara sketna medborgare.

År efter år samma sak. Allt medan man pratar om höghastighetsbanor och vinstkrav - hur vore det om man på allvar försökte se till att det man har fungerar? Typ högtalare. Eller hemsidor.

Nästa kaos lär komma när bankernas digitala system rasar ihop och alla de siffror vi har som pengar går upp i rök allt medan kontanterna rationaliserats bort eftersom vi i Sverige fått för oss att kriser och kaos inte drabbar ett så modern och utvecklat land som vårt...

Modernitetens förbannelse: sårbarhet. Människans förbannelse: naivitet. Marknadens förbannelse: kortsiktighet.Trafikverkets förbannelse: Simpson som informationsansvarig.

Det tre första - om modernitetens, människans och marknadens förbannelser - är ett citat från ett gammalt kongresstal från 1993, baserat på en MP-rapport om vikten av att bygga robusta samhällen med låg sårbarhet. Det var då, innan ideologin lades i arkivet och man i brist på ideologi började prata om modernisering - som ju kan betyda vad fan som helst. Inklusive infantilisering.

PS! Min medverkan i Nyhetspanelen ställs rent fysiskt in för att ersättas med ett foto i panelsoffan och prat i telefon. Ett mycket litet, i stort sett obetydligt, problem i sammanhanget.

Interiör från Trafikverkets, eller om det är SJ:s, informationscentral.

torsdag 9 februari 2017

Studio Ett: Pladder i bladverket medan stammen ruttnar.

Studio Ett igår. Sände från Centralen i Stockholm. Man samtalade om ekonomi. Man diskuterade bladverket medan stammen håller på att ruttna. Det var förfärligt att lyssna på.

Göran Persson ansåg att den viktigaste åtgärden är att fler barn föds. För att hålla uppe konsumtionen. Som om karln inte hört talas om att vi a) är på väg att bli tolv miljarder människor mot tidigare beräkningar på tio miljarder och b) håller på att konsumera sönder planeten.

Det är som att tala om hur man färgar löven gröna medan inte bara stammen utan till och med rötterna är på väg att ruttna.

Jag tar mig för pannan. Och undrar: hur kan det komma sig att samma så kallade experter som ställt till det återigen dammas av och helt oberörda säger motsatsen mot vad de sagt tidigare. Sålunda kunde Klas Eklund plötsligt säga att globaliseringen och dess tillväxt kanske inte ger några nya jobb...

Men, kära hjärtanes, det är vi många som sagt länge, med då bannlystes vi från den ekonomiska debatten som mindre vetande. Jag vet inte hur totalt instängd i en tanke-silo man kan vara för att inte kunnat se  a) att globaliseringen har som syfte att effektivisera genom stordrift och b) robotiseringen och den senaste vågen av digital teknik minskar antalet jobb.

Hur instängd i sin silo får man vara innan man sträcker sig och ser på världen därutanför?

Och sen kom då prat om att fler jobb skall finansiera välfärden. Istället för att inse att skattebasen måste breddas, att skatt på arbete kommer att utgöra en allt mindre del av den totala ekonomin, att produktionen i sig måste beskattas oavsett om det är människor, robotar eller hybrider som står för tillverkningen.

Hur snärjd av tanken på att det är arbete som skall finansiera skola, vård, omsorg och trygghetssystem får man vara innan man blir utvisad från den ekonomiska debatten?

Och sedan antydde då någon att socialförsäkringssystemen borde ses över... Jamen, herregud! Godmorgon!

Och så undrar jag vad i herrans namn de grönas språkrör finns. Varför driver ni inte den ekonomiska debatten utifrån gröna värderingar, ni sitter ju på en grön skattkista - plocka fram nyckeln, öppna locket och ta för er!

Sällan har väl möjligheterna för en offensiv från Miljöpartiet varit större än idag. Men då väljer partiledningen att sitta i sin silo i Rosenbad. För att verka regeringsdugliga...Allt medan stammen och rötterna ruttnar. Jisses, så det kan bli.


onsdag 8 februari 2017

Rödgröna företrädare blir nyttiga spelpjäser för extremhögern

Ni som följt min blogg under årens lopp har hört det förr. Att jag ogillar begreppet folket. Särskilt när några tar på sig rollen att tala för folket. Jag avskydde det när vänsterns företrädare ansåg sig veta vad folket ville, krävde och ansåg.

Nu är denna vänsters riddare inte lika nöjda, ty nu är det extremhögern som med stor fäbless anser sig tala för folket - vad folket vill, kräver och anser.

Marine Le Pen låter lika entusiastisk som de som viftade med Maos lilla röda en gång i tiden.

Få hade läst den lilla röda, än färre hade fattat vad som stod i den, och de som både läst och fattat men ändå viftade var nog att se som politiskt inkontinenta i meningen att förståndet runnit ut i takt med högljudheten i retoriken

Få har nog trängt in i Le Pens tankegods, analyserat vart det kan leda och lär en vacker dag se lika oförblommerat oskyldiga ut som vänsterns barn började göra när Stalins arv låg där så naket så att bara sinnessvaga vägrade se vad de såg - eller när de såg hur Maos variant av kulturrevolution kläddes av inpå bara de benknotor som blev följden av revolutionens masshysteri.

Och alla goda människor - jo, de finns mitt i smeten - som ser Le Pen, Trump och den allt mer vinnande nationalistiska höger som samhällets räddande änglar? Hur ska man få dem att förstå att de utnyttjas som nyttiga idioter av dem vars målsättningar de alls inte skulle dela om de bara kunde se hur de är medföljare på ett sluttande plan som inte slutar förrän de själva kommer att hamna i en samhällsmodell de egentligen avskyr?

Men hur skall de kunna välja något annat om något annat alternativ inte beskrivs? Om inte vi som ser ett annat alternativ står upp för det, om vi som tillhör den rödgröna rörelsen i vid mening inte förstår vårt ansvar genom att stötta sådana som Sanders, Hamon och andra? Om de som på något sätt företräder den rödgröna sfären i riksdag, regering, kultur- och opinionsscen hellre stöttar Clinton än Sanders, hellre Valls än Hamon...

Vilket ansvar har Löfven, Fridolin, Lövin för att att förstärka den våg som skapats av Sanders och Hamon? Stort ansvar! Men de tar inte det ansvaret. Och därmed är de medskyldiga till att den enda kraftfulla motbild mot nyliberalismens och globaliseringens avarter skapas av extremhögern. Man är medskyldiga till att illa drabbade människor sätter sitt hopp till Le Pen, Åkesson och liknande. I detta ligger de rödgrönas stora förbannelse. Den traditionsbundna vänstern och de fega gröna reducerar sig själva till något mycket mindre än de är, till nyttiga spelpjäser till gagn för extremhögern.
 

tisdag 7 februari 2017

Plastbluffen

DN berättar idag om fiffel i återvinningsbranschen - plast som skall materialåtervinnas bränns i en cementfabrik istället - vilket fick mig att berätta om sopornas historia - den är mer spännande än man kan tro - här.

Så har vänster och höger bytt plats...

Utbildningsminister Gustav Fridolins kräver att mer systematisk uppdelning mellan flickor och pojkar under skoltid skall förhindras. Aktuellt, om än i liten omfattning, i ämnet idrott.

Angrepp kommer från Vänsterns ungdomsförbund. Och stöd från moderaterna. För ett antal år sedan hade det varit tvärtom.

Och förresten, apropå vänster och höger, så repriserar jag två favoritcitat som speglar hur vänster och höger kunde resonera:

"Vad har jag för glädje av att kunna skaffa mig en sommarstuga och fiska, när de gäddor jag får upp är kvicksilverförgiftade och oätbara? Vad har jag för glädje av att kunna köra bil när jag tvingas sitta i milslånga köer, omvärvd av illaluktande och giftiga gaser? Och vad har jag för glädje av arbetstidsförkortning som äts upp av ökat avstånd och restid mellan arbete och bostad?"
Anders Björck, M, 1968 tal i Gimo, sedermera försvarsminister.

"Ja, vi vill ha ekonomisk tillväxt, vi struntar i om vi förstör några mil kust i det här landet. Det finns ju hundratals mil kuster runt Medelhavet och andra hav, dit vi kan åka med den ekonomiska tillväxten i bagaget så att säga… Vi kan ju plaska omkring i Stilla Oceanen, när avstånden krymper." 
Kjell Olof Feldt, S, Chalmers 1970, i Göteborg, sedermera finansminister.