lördag 19 augusti 2017

MP-historia (09): 1987 - nu eller aldrig!

DN midsommar 87. Ingvar Carlsson var en av de som var surast på oss.

SvD 2 januari 1987.
1987 blev inledningen på den offensiv som skulle ta MP in i riksdagen året därefter. Eva Goës och jag var, som det kändes, ständigt på resande fot. Lokalavdelningarna mobiliserade, miljöpartister arbeetade ideellt över hela landet.

Det hände flera gånger att jag övernattade på järnvägsstationen i Katrineholm, när det blev alltför pinsamt att än en gång be Lena komma mitt i natten och hämta.

Frågor som vi drev förutom de rent miljörelaterade var förbud mot vapenexport, sänkt arbetstid och skattepolitik. Kärnkraftssamhället - med centralisering, storskalighet och sårbarhet - var förstås återkommande tema.

Redan vid nyåret utmanade vi moderaterna och socialdemokraterna på debatt. Dom skulle själva få välja ämne, varsågod. Själva hade vi förstås gärna utmanat dom i energipolitik, Eva var enormt påläst och engagerad.

Ett viktigt steg på vägen mot riksdagen var att vi äntligen - efter många års tjat, inte minst av Per Gahrton - fick ett eget namn i SIFO. Det vill säga vi slapp buntas ihop i "övriga partier". Över 4 procent gav mer utrymme i medierna, mer utrymme i medierna ökade efterfrågan på vår politik.

Men det skulle inte dröja länge innan den stora offensiven från de gamla partierna tog fart. Och nog hoppades de att vi skulle göra bort oss på årets kongress... mer om den imorgon.




fredag 18 augusti 2017

MP-historia (08): "MP styr och von Sydow tiger".

Klippen ur SvD - hämtade från SvD Arkiv.
Med anledning av försvarsuppgörelsen igår - S, MP, M, V och C har gjort upp om 8 ytterligare miljarder fram till 2020 - hoppar jag 12 år framåt i nostalgitrippen som pågår på bloggen. Övriga delar finns här.

Året är 1998 och Försvarsmakten har upptäckt - sic! - ett svart hål i budgeten. Och ansåg sig plötsligt har rätt till 7 miljarder till. Man får såväl försvarsminister von Sydow (S) som borgerliga med sig.

Uppgörelse är på gång i försvarsutskottet bakom vår rygg. Detta framkom i medierna. Göran Persson lär därmed ha godkänt hanteringen. Jag, och många med mig i MP, blir förbannade.

MP har sedan valet några månader tidigare budgetsamarbete med S och V. Enligt överenskommelsen låg försvarsfrågor visserligen utanför samarbetets ram. Och detta var en försvarsfråga menade försvarsministern. Det är en budgetfråga hävdade vi. Vänstern var tysta och hade en oklar inställning.

Finansminister Åsbrink (S) ringde mig och frågade hur MP såg på saken. Jag sa att vi bryter omedelbart budgetsamarbetet om S gör upp med borgarna om pengarna. Han verkade ganska nöjd med svaret.

MP gick ut med ett pressmeddelande om att vi omedelbart skulle bryta samarbetet med S om man gjorde upp med borgarna.

Men innan dess hade jag försökt få tag på Persson - han hade dock annat för sig, så jag skrev ett ilsket mejl till vice statsminister Lena Hjelm Wallén och förklarade att S burit sig svinaktigt åt som gått bakom ryggen på oss och gjort upp med borgarna. Hon kunde hälsa sitt parti att samarbetet upphörde med omedelbar verkan om dom fullföljde sin plan.

Lena Hjelm Wallén ringde mig efter en stund och frågade om vi kunde säga att mejlet var ställt till henne som partiansluten sosse istället för som vice statsminister - i det sistnämnda fallet skulle mejlet bli offentligt.

Försvarsmakten fick inte som de ville - däremot fick man ett tillfälligt lån på 2 miljarder ur kommande försvarsanslag. På Svenska Dagbladets ledarsida hatade man mig mer än tidigare och meddelade att jag var en stöddig jävel. Medan Carl Bildt meddelade att "Schlaug styr och von Sydow tiger". Nu var det väl i och för sig så att det var S som styrde, de hade ett vägval.

Styrkan i MP:s agerande byggde på enighet. I Försvarsutskottet satt Lars Ångström, tidigare ordförande i Svenska Freds, och i Finansutskottet satt Peter Eriksson, som tidigare varit den i MP som på en kongress hårdast drivit att försvaret skulle läggas ner med omedelbar verkan. I valet, som avhållits bara några månader före försvarsstriden hade MP drivit krav på en femårsplan för avveckling av svensk vapenindustri. Ett av motiven var att den upprätthölls tack vare olaglig eller tvivelaktig vapenexport.

Sägas skall att om vi hade accepterar sossarnas plan så hade vi under hela mandatperioden hamnat i underläge i förhandlingarna,  man hade trott att man kunnat köra med oss, det gällde att sätta ner foten i början.

torsdag 17 augusti 2017

MP-historia (7): Varning för MP som samlar farlig kunskap...

11 juni 1986. DN-




1986. MP har ännu inte kommit in i riksdagen. Däremot bestämmer vi oss för att utreda Sveriges sårbarhet. Ingen annan har gjort det.

Vi skickade ut en enkät till myndigheter och kommuner. Hela partiet är engagerat.

Generaldirektör Gunnar Nordbeck vid Överstyrelsen för civil beredskap varnar myndigheterna för att svara. En sammanställning kan visa hur sårbart Sverige är.

Centralisering, storskalighet, snabb avveckling av jordbruket, skakig säkerhet i elnät och elförsörjning, nedskuret civilförsvar. Allt har, enligt vår syn, kunnat ske genom den naiva föreställningen att försvar är liktydigt med militär. 

Nej, det är inte olagligt att fråga, säger generaldirektör Nordbeck, tvärtom är det "vällovligt av mp" och "bra att det kommer fram studier om brister i beredskapen".

För MP är minskad sårbarhet en ideologisk fråga, vi talar om självtillit och robust samhällsbygge.

"Den nästan ensidiga satsningen på militären har gjort försvaret till ett korthus".

Vi ville skapa opinion i frågan, såväl av sakskäl som för att tydliggöra grön ideologi.

Det har gått 30 år. Och Sverige är mer sårbart än någonsin. Naiviteten blir total när så många, med så stort inflytande, bländas av globalisering, frihet för kapital och nyliberalt tankegods.



onsdag 16 augusti 2017

Idag blir det paus i serien om MP-historia. De sex första delarna finns samlade här. Imorgon om när länsstyrelser och kommuner varnades för ett MP-projekt...

40 år sedan Elvis dog

För 40 år sedan dog Elvis. Det är som när Kennedy mördades, som när Armstrong steg iland på månen, som när Mohammed Ali (då Cassius Clay) slog Sonny Liston, som när jag fick veta att morfar hade dött. Jag kommer ihåg var jag befann mig, dofterna, vilka jag talade med, hur vädret var, hur stunden liksom fick världen att stanna några sekunder.
Här en intervju med Robert Plant från Led Zeppelin  om ett möte med Elvis...



Och här Reconsider baby, i en liveversion från 1969. Ursprungligen spelade han in den (Studio B i Nashville)  i början av 60-talet. Om det berättar jag i boken Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac.

https://www.youtube.com/watch?v=LW4BwwLTijU

Den sista tiden orkade inte Elvis ta sig till någon studio så skivbolaget spelade in på Graceland. Här är de sista inspelningarna. Klicka på bilden och lyssna...

https://www.youtube.com/watch?v=P7LJvaMxX8M




Kunskaperna har Schlaug definitivt, även på 10 000-kronorsnivå. Expressen

Birger Schlaugs roman är som starkast och mest övertygande så länge Elvis är ung. När blodet kokar och rock'n'roll ännu är nytt och framtiden fortfarande sjunger sånger som ännu inte blivit blasé.
Helsingborgs Dagblad

Den sista mörka tiden när Elvis är fånge i sin egen myt och fast i sitt pillerberoende har total trovärdighet.
Expressen
Boken är rolig, fräck, vanvördig och bitvis lysande.
Gotlands Tidningar

Elvis relationer till BB King och andra svarta artister känns alltigenom äkta. Hans envisa arbete i skivstudion likaså.
Expressen
Jag kan inte annat än fascineras av Schlaugs berättarförmåga, språk, konceptet med historiska fakta och trovärdigheten åt Elvis. Jag sträckläste boken.
Katrineholms Kuriren

Det bästa med boken är tidsatmosfären och miljöbeskrivningarna. Det ångar om Södern på 50-talet när Elvis och hans musiker svischar förbi bomullsfälten på de långa krävande resorna till olika spelningar. En ny tids gryning, inte bara för rock´n´roll. Medborgarrättsrörelsen är på gång.
Expressen

… entusiasmerande skildringar av dofterna och känslan på söderns bomullsvidder och gistna verandor.Göteborgs-Posten
En glödande och passionerad kärleksförklaring…
Helsingborgs Dagblad

Schlaug är oerhört påläst och har lyckats sätta in den vite rebellen i en miljö och ett politiskt sammanhang som känns helt rätt.
Gotlands Tidningar

Som om Elvis själv skulle ha suttit vid tangenterna nästan 30 år efter sin alltför tidiga död. Jag kan inte annat än fascineras av idén.
Falu Kuriren

Ändå har såvitt jag vet ingen gett sig på att skildra Elvis liv genom hans egna ögon, öron och tankar. Inte förrän nu när Birger Schlaug stiger in i Elvis huvud och berättar hela hans historia.
Expressen.

Lysande beskrivning av hur en ny tid växer fram. När Elvis besöker den tunga svarta klubben är det en historisk smocka åt Söderns vita etablissemang.
boksidan.net

Den är ovanligt och befriande opretentiös i anslaget. Den är skriven med en lite svängig stil - den liksom släntrar fram, avslappnad och avspänd - och ska därmed föra tankarna till tiden och den jargong som då rådde.
HD

Språket är korthugget och effektivt.
Expressen

Så otroligt bra! Vilket språk! Så fascinerande! Vilket överraskning! Betyg: 5 stjärnor!
Bokus Kungsbacka, läsarpanel

Vi kommer rockkungen så nära att det bränns. Jag är så överraskad och utlovar högtidsstunder för den som tar till sig den här boken.
boksidan.net

Det är skimrande musikhistorik... Boken är bra och fullastat med fina rockhistoriska referenser som är roliga att läsa. Språket är ironisk och full av empatisk kärlek till den svarta musikens världshistoriska betydelse. Med det kan man säga till nynazister, fascister och andra rasister, fuck you! Det är briljant roman som alla borde läsa för att förstå essensen som Birger Schlaug verkligen lyckas förstå, vad rockens verkliga själ är. Vi bugar oss vördigt för det som står i boken. Heder åt Birger Schlaug.
Webtidningen Blaskan

tisdag 15 augusti 2017

MP-historia (6): Annorlundaskapet i "Gahrtonpartiet"

Så ser den ut. Debattartikeln i DN som blev offentlig start på det som skulle leda fram till bildandet av Miljöpartiet.

"Jag tror att tiden är mogen för ett helt nytt politiskt parti som skulle skiljas sig från de fem riksdagspartierna vad gäller såväl målsättning som arbetsmetoder", skrev Per Gahrton - "avhoppad folkpartistisk riksdagsman" - i inlägget.

"Utomparlamentariska aktioner utan våldsinslag skall utgöra en av de nya partiets arbetsformer", kan läsas i bildtexten. 

Partiet hade inte språkrör från början, utan företräddes några månader i taget av "sammankallande i politiska utskottet". Någon övergripande partistyrelse fanns inte.

Den första sammankallande var Eva Sahlin (numera Bovin). En inspirationskälla som få när jag själv vågade tacka ja till att efter några år bli språkrör.

I Expressen kan man läsa: "Om miljöpartiet skall vara ett alternativ i svensk politik har man valt rätt ledare. Eva är ett enda stort alternativ. Eva Sahlin lever alternativt, äter alternativt, bor alternativt, undervisar barnen alternativt (hon är lärare)"

Expressen redovisar att Eva "har kämpat mot Iggesunds Bruks giftutsläpp i Hudiksvall och  var med och satte ner foten på rälsen för att stoppa SJ.s gifttåg 1975."

Eva beskriver MP.s syn på politik: "Vi ska ha delat ansvar i Miljöpartiet. Vi tror inte att en enda person kan bära en sådan position under en längre tid. Det har också visat sig i andra partier där medlemmarna ser upp till sina ledare på ett sätt som inte är nyttigt."

Eva efterträddes som sammankallande i politiska utskottet - efter tre månader - av Inger Paulsen från Östersund. Därefter blev Ralph Monö, numera aktiv på bla Grön Omstart, sammankallade.

Men vad hjälpte detta? De flesta journalister valde i alla fall att söka Per Gahrton de första åren. Som en sorts protest mot det nya partiets annorlunda principer. Eller om det var av ren bekvämlighet.

Så Miljöpartiet gick allt som oftast som "Gahrtonpartiet".

När vi bildade lokalavdelningen i Vingåker direkt efter den partibildande kongressen 1981 blev rubriken så här - och det blev något liknande när jag blev vald till språkrör fyra år senare.

Katrineholms-Kuriren 1981...
... och i riksmedier var det ungefär likadant 1985. Här i Aftonbladet.
Per på det partibildande mötet. Reell partigrundare. Skriver om Per här.

måndag 14 augusti 2017

MP-historia (5): Det gula häftet...


Så såg det ut. Häftet. Men handlingar som skulle leda fram till bildandet av Miljöpartiet, som så småningom skulle få tillnamnet De gröna.

Katedralskolan, Örebro. Den 19-20 september 1981.

Förberedelserna för bildandet av partiet började nästan ett år tidigare. Aktionsgruppen bestod av 1500 personer från Österlen i söder till Malmfälten i norr.

Själv anlände jag - som svepts med i gröna vågen på 70-talet och lämnat Stockholm - och några andra från Vingåker, till Katedralskolans parkeringsplats någon halvtimme innan mötets start. På parkeringsrutan intill parkerade en annan bil, ut steg en rödhårig tjej, vi tittare på varandra, kramades, fick barn och gifte oss.

Familjen kom så småningom att bestå av två vuxna, tre barn  och ett parti.

Lena var med och bildade MP i Eskilstuna, satt i landstinget och så småningom i Vingåkers kommunstyrelse. Jag drog igång MP i Vingåker, hamnade 1982 i rikspartiets Förtroenderåd och inför 1985 års val i politiska utskott. Efter det valet blev jag, i brist på bättre kandidater, språkrör när Per Gahrton plötsligt avgick. Lena var mitt tryggaste bollplank. Alltid ideologiskt solklar.

 Den gula häftet är heligt.

Nej till hemma-hos-reportage var principen, men ibland kändes det nödvändigt.

söndag 13 augusti 2017

MP-historia (4): Aktioner var en del av den gröna själen...


Aktioner var en del av partiets själ.  Eva Goës, språkrör 1986-88, greps av franska marinsoldater då hon var med och demonstrerade mot atomsprängningarna på Mururoa-atollen. Som språkrör och riksdagsledamot kunde jag, utan att partiet ifrågasatte, vara trädkramare i flera civila olydnadsaktioner.





Aktion mot kärnkraft
 "Vi kan tänka oss att belägra Barsebäck. Vi har tekniska och ekonomiska möjligheter för en sådan aktion". Sa jag inför att MP, Folkkampanjen mot kärnkraft och danska kärnkraftsmotståndare planerade en aktion.



Aktion mot djurfabriker
MP hade på tidigt 80-tal genomfört en uppmärksammad demonstration mot djurhållningen på regeringens Harpsund. Korna stod instängda året runt med det krystade motivet "de mår bättre där då de slipper bromsar". De släpptes ut så småningom.  Aktioner mot djurfabriker var ingenting som upprörde miljöpartister...

En aktion som medier hade svårt att undgå - ett sätt att skapa en tydlig bild av vad MP ville.
 
Full fart på aktionerna i mitten på 80-talet.


Aktion mot asbest och usel arbetsmiljö
Asbest tog livet av arbetare, medan det juridiska spelet pågick år efter år och politiker vägrade ta i frågan av ekonomiska skäl. Till slut skickade språkröret Ragnhild Pohanka (och jag som alldeles färskt språkrör) ett brev med pulver i (som i själva verket inte var asbest utan något ofarligt) till statsminister Palme och de övriga partiledarna med orden "det här är kanske det närmaste du har kommit asbest. Kanske känner du olust när det ligger på ditt skrivbord...".

Nej, påsarna innehöll egentligen inte asbestpulver... MP.s program för arbetsmiljö fick kanonbetyg i LO-tidningen.

Aktion mot Storebrorssamhället
I en av de första motionerna i riksdagen, när vi kommit in 1988, krävde vi att datoriserad registrering av vilka böcker som personer lånar på bibliotek inte skulle få ske på grund av risker för samkörning av olika register och därmed uppbyggande av storebrorssamhället. Vi sjösatte, i samma anda,  en landsomfattande aktion mot det, som vi ansåg, integritetskränkande sättet staten genomförde folkbokföring.

Kvällspressen, om inte annat, gillade konkreta bilder. En del blev förbannade,men bilden av MP:s syn på övervakningssamhället blev tydlig.

lördag 12 augusti 2017

MP-historia (3): Kärnvapenfri zon

Katrineholms Kuriren, en dryg vecka före att MP bildades...
Han heter Claes Lissenko. Dök upp i vår trädgård, presenterade sig och sa att han kom för att vi hade skickat in intresseanmälan för att bli med i aktionsgruppen för ett nytt parti.

Claes hade varit med hemma hos Per Gahrton när tankarna på det blivande partiet formulerades.

Claes och Gun hade utropat sitt hus och sin tomt som kärnvapenfri zon. Helt rimligt tyckte vi som skulle bli miljöpartister.  Man hade meddelat regeringen beslutet. Förstås. Provokationer var nödvändiga.

Claes, Gun, jag, min förra fru Lena och min nuvarande fru Lena blev alla med i det nybildade MP.s regionstyrelse i Sörmland.

PS!
På 60-talet drev FN:s generalsekreterare U Thant frågan om kärnvapenfria zoner. Finlands president Urho Kekkonen lade förslag om en kärnvapenfri zon i Norden - omfattande Finland, Sverige, Norge och Danmark.

En proklamerad zon, fri från kärnvapen, skulle enligt Kekkonen "stabilisera de nordiska staternas ställning" genom att osäkerheten kring kärnvapen skulle elimineras. Ett led, kan man säga, i de tankemönster som kom att kallas "gemensam säkerhet" - detta begrepp innebar, till skillnad från idag, att man med potentiella fiender skulle uppnå gemensam säkerhet.

fredag 11 augusti 2017

MP-historia (2): Aktioner mot sopförbränning

Dioxin. En av alla de ämnen som var anledning till att jag - som skulle bli vald till språkrör för MP några månader senare - tillhörde dem som bildade en aktionsgrupp mot sopförbränning. RAMS. Våren 1985.

Jag hade, inte minst i egenskap av lokalpolitiker i Vingåker, hamnat i konflikt med SAKB i Kvarntorp. De brände miljöfarligt avfall. Vid ett intrång såg vi läckande tunnor och hantering av miljöfarligt avfall som var rent groteskt.

I samband med ett okontrollerat utsläpp - som vi misstänkte hade nått Vingåker - upptäckte jag att de i sin rapport över händelsen hade vänt på vindrosen 180 grader för att komma undan ansvar.

Man påstod således att det blåst åt motsatt håll än det gjort och att därmed inte vare sig samhällen eller en stor livsmedelsindustri kunnat blivit utsatta.

En olaglig demonstration mot sopförbränning skedde också inför valet 1985. Flera av Miljöpartiets riksdagskandidater tog sig in på anläggningen i Uppsala. En av dem som skrivit om händelsen är Eva Goës. Så här skriver Eva:

"Vi smyger via järnvägsrälsen in på området strax före klockan sju på morgonen, helt öppet, och sätter oss på rampen upp till tippen. 

Aktionen ska bara vara en timme, så att vi inte stör processen och orsakar mer utsläpp. Inger Holmlund, sekreterare för Miljöpartiets riksorganisation, och Jan Wikström, från Uppsala, klättrar upp iden höga skorstenen med en banderoll. Åsa Domeij håller kontakt med media. 

Den första långtradaren kommer, och den brakar rätt på oss. Jag sitter i första ledet med en mugg te i handen och jag kan riktigt se hur jag måste ha flugit bakåt, för mitt sittunderlag är kvar mellan lastbilens däck. 

Chauffören är rasande. Han låter bilens motor vara på, till fem minuter innan vi avbryter det hela. Jag, med flera, försöker lugna ner honom och förklara att aktionen inte är riktad mot honom personligen. Att vi förstår hans vrede eftersom han kör på ackord, men att vi protesterar mot att UKAB fortsätter släppa ut dioxin trots våra propåer den politiska, byråkratiska vägen.

Lastbils-chauffören tycker att vi borde blockera direktörernas skrivbord i stället. En bra idé, säger jag, men den här gången valde videt här sättet i stället..."

Slut citat. Flera fälldes och fick betala dryga dagsböter. Men: Uppsala kommun införde i alla fall sopsortering. Året var alltså 1985. MP missade riksdagen det året. Men tre år senare var just Eva Goës (och jag) språkrör när MP som första nya parti på 70 år kom in i riksdagen.

Idag har Sverige så många sopförbränningsanläggningar att landet är importör av sopor. Framtidens Sverige kan bli sopornas, kärnavfallets och de enkla jobbens land. Grattis borgare och sossar, ni har lyckats!

torsdag 10 augusti 2017

MP-historia (1): Vägrar värnplikt tills hyckleriet tar slut...

DN 24 februari 1984.

Februari 1984. Miljöpartiet, som bildades 1981, hade ett drygt år kvar till kommande val.

Fredsfrågan var viktig. Många av oss som var aktiva i MP reagerade starkt mot främst socialdemokraternas hycklande - man pratade om nedrustning och fred men drev fram JAS-projektet och såg mellan fingrarna på olaglig vapenexport till diktaturer.

Vi beslöt att vägra värnplikt och repövningar - resp ge stöd till de som vägrade - så längre hyckleriet pågick.

En av de som än idag jobbar med MP på kanslinivå - Jan Hagman - hade redan dömts till fängelse för sin politiska vägran. Per Gahrton skulle bli nästa. Flera åtal väntades.

När Per, som satt med i partiets politiska utskott, fängslats förlade vi ett av våra möten på fängelset.

Själv väntade jag på kallelse till repövning - jag hade gjort lumpen på KA i Vaxholm -  men den kom aldrig. Tyvärr.

Civil olydnad bygger på att lagbrott sker utan våldsinslag, att det sker öppet och att man tar sitt straff. Syftet är att skapa opinion för att förändra lagar och regler - mycket av det vi idag uppfattar som välfärd är en följd av civil olydnad.

I Anarkistisk Tidskrift skrev jag en längre essä om vikten av att i första hand ta ansvar för "rollen" som människa, inte för rollen som tjänsteman, politiker eller något annat. Ett tema också i ett av kapitlen i min bok från 1989, Miljön, makten och friheten. Civil olydnadsaktioner var en del av MP:s själ.

onsdag 9 augusti 2017

Gentle on my mind

Glen Campell har dött. Inte för jag är så förtjust i countrymusik, men en del låtar har onekligen fastnat, inte minst den här versionen av Gently om my mind. Som finns med på LP:n From Elvis in Memphis (1969), som väl får sägas vara Elvis stora comebackplatta efter sunkna år i Hollywood.

Cambell skrev Gentle on my mind 1967. Fyra år tidigare hade han för övrigt spelat gitarr när Elvis spelade in bland annat  What´d I say och Viva Las Vegas.

tisdag 8 augusti 2017

Klimat reduceras till väder.

The Guardian skriver att mejl inom USA:s jordbruksdepartement visar att man uppmanas att inte använda begrepp som "klimatförändringar" utan istället använda begrepp som "extremt väder". Det vill säga det som myndigheter i Florida redan före senaste presidentvalet försökt driva igenom, enligt Miami Herald (8 mars 2015).

Väder är temperatur etc vid en given tidpunkt, klimat är statistik på vädret under många tidpunkter. Som väderobservatör på en väderstation uppmätte jag på 70-talet väder, på SMHI samlade man alla värden från alla stationer under långa perioder för att beskriva klimatet.

Åren har gått... Tidigt 70-tal. Tekniken har förändrats och figuren har samlat årsringar.

söndag 6 augusti 2017

lördag 5 augusti 2017

Anders Borg under press

När spriten går in, går vettet ut.
Eller.
Tänker man inte på vad man säger, säger man vad man tänker.
En kombination?
Skäl till att dricka så man får "blackout"?
"Jo, jag har levt under stor press de senaste månaderna..."
Säger f.d, statsrådet som är välbärgad, välbetald och har hög social status.
Jaha, sånt kan väl hända.

Vem har inte levt under stor press många månader av sitt liv?
Den som utförsäkrats och tappat livlinan?
Den som politiker sänkt sjukersättning för så att allt kollapsar i en redan kaotisk tillvaro?
Den som är utbränd och får höra att hen måste söka jobb och sluta leva i utanförskap?
Eller för den delen: den som blir över i nattväktarstaten?

"Jag har levt under stor press de senaste månaderna..."
Och den som lever under stor press år efter år?
Ska vi ha en barmhärtig och rättfärdig politik för hen så kan vi inte bete oss i närheten av vad den allians, som tidigare bildade regering, genomförde i akt och mening att att sätta den som levde under press under än större press.
Vi kan nog inte ens bete oss i närheten av vad dagens regering står för.

För inte ska vi väl ha större omsorg om den rike än om den fattige?
Kanske skulle ministern blivit en bättre minister om han levt under stor press innan han blev minister?
Att leva på gräddhyllan är aldrig en god grund för beslutsfattare.

När spriten går in, går vettet ut.
Sa morsan.
Och det är ju sant.
Tänker man inte på vad man säger, säger man vad man tänker.
Det är nog också sant
Vad betyder det i så fall?
Säger man på fyllan att man är förbannad för att man inte får bo i bästa huset -
när man ändå är den man är - säger inte det något om den ocensurerade självbilden?
Leendet stelnar.

Men vad vet jag?
Jag var inte på festen. Jag vet bara att  det f.d. statsrådet anser sig drabbat av blackout efter hård press och utifrån detta betett sig illa.
Jag vet dock att det finns många som lever under stor press. Utan att bete sig.
En del lever under press  på grund av politiska beslut.
När liv i kaos drivs till kollaps.
Av "övergripande ideologiska skäl".
Då är det fint, rationellt, den enda vägen.
Så erbarmligt fattig tankefigur.

Vi borde sätta den tankefiguren under press.
Det kanske räcker med några månader.
För att insikter skall väckas till liv.

Så länge vi är människor gör vi fel. Ibland stora och ibland mindre.
Säger partikamrat till statsrådet som levt under press.
Det är förvisso sant.
En del fel drabbar bara den som gjort felet.
Andra fel drabbar andra. Värst är när de drabbar dem som redan drabbats illa.
Än värre är att det inte är misstag som drabbar redan illa drabbade.
Utan att det sker med avsikt.
Ibland drabbar eget fel den som av övergripande ideologiska skäl  beslutat att andra, redan illa drabbade, skall drabbas än mer.

Mest beklämmande?
De moderata stödgrupper på nätet.
De där som kastar sig över de andra så fort de kan.
Men visst, så har det väl alltid varit.
Att i fina kretsar kalla kvinnor för horor och tafsa anses ske av gentlemän och devalveras i relation till inkomst och förmögenhet.
Afghanska pojkar har vare sig inkomst eller förmögenhet.
De lever visserligen under stress.
Med rätta acceptera vi inte att de beter sig som gentlemän.

Jaha. Kan man ju säga. Rent generellt.

fredag 4 augusti 2017

Den tragiska sfären där grönt och naivt samexisterar

I den sfär där grönt och naivt växt samman -  en sfär som är oändligt skadlig - utropades så naivt efter att Volkswagen avslöjats som miljömanipulatörer att straffet skulle bli hårt när nu konsumenterna skulle straffa dem. Så blev naturligtvis inte fallet.

De naiva menade att Lundin Petrolium skulle drabbas illa av reaktioner på deras agerande. Så blev inte fallet.

De gröna som också är naiva trodde att länderna skulle leva upp till Parisavtalet i handling, så är inte fallet.

På en av de senaste miljöpartikongresserna meddelades att FN:s 17 globala mål var som hämtade från MP:s partiprogram, ett förverkligande av det som MP bildats för att uppnå.  Inte ett ord om konflikten i de 17 målen... Inte ett ord om mål 8: alla länder skall uppnå ekonomisk tillväxt, som alltså likställs med mål som ekologisk hållbarhet, biologisk mångfald och skydd av de plantera processerna.  Den sfär där grönt och naivt möts finns långt upp i det gröna partiets hierarki.

Det naiva kan upprätthållas så länge politik och journalism bedrivs i stuprör. Vilket är förutsättning för röd och blå politik grundade på ideologier som räknat bort livsförutsättningarna ur sina ekvationer.


torsdag 3 augusti 2017

Var så säker, det kommer mera

Transportstyrelsen. Och hela spelet efter det. Toppen på ett isberg.

Var så säker. Det kommer mera.Varför?

Ingen ledande politiker har ansett att bygge av robust samhälle, med låg sårbarhet, har varit modernt. Naiviteten ligger i kombinationen av globalisering och oförmåga att se skillnad på frihet för människor och frihet för kapital.

Sverige har inte ens kvar en offentligt ägd infrastruktur för förmedling av pengar. När grundläggande infrastruktur, som är till för att samhällets mest elementära grunder skall fungera, läggs ut på marknaden, vars främsta drivkraft är nästa kvartals vinst, så har vi medvetet accepterat kortsiktighetens förbannelse.

Vi har byggt in oss i det som till slut blir en kollaps.

En gång i tiden - det känns som oerhört längre sedan - var jag språkrör för ett parti som hade som en ideologisk grundbult att samhället måste byggas robust, med låg sårbarhet, med självtillit, med grundläggande kontroll över basförsörjning. Vi skrev rapport om vikten av detta, med det var "omodernt" redan då så ingen jävel brydde sig. Ansvarsbefriad globalisering och naiv tro på "marknaden", som redan då börjat löpa amok, var det moderna projektet.

Så var så säker. Det kommer mera. Den naiva idén om att allt mer skall vara uppkopplat leder till sårbarhet utöver dumhetens gräns, den naiva idén om att IBM skulle vara den optimala partnern för Transportstyrelsen är bara toppen på ett isberg. En del av globaliseringens avarter.

Men det handlar inte bara om sårbarhet. Det handlar om dess syskon: komplexitet. Samhällets funktioner vävs ihop till en obegriplig, oöverskådlig och okontrollerbar väv som är så långt ifrån ett gott förståelsesamhälle vi kan komma. Och demokrati bygger till avgörande del på att medborgarna känner tillit till systemen - och för att känna tillit till systemen måste man förstå dem.

Vilka förstår hur så basala system som trygghetssystem och skattesystem fungerar idag? De har lappats och lagats till absurditetens gräns. Hade någon idag föreslagit att införa de system som idag vuxit fram hade varenda politiker sagt nej.

Den globaliserade ekonomin skapar situationer där de geografiska och de politiska enheter vi kallar länder inte bara tappar kontrollen utan också möjlighet att själva agera för att lösa problem. Människor såväl som demokratiskt valda församlingar är alltmer underställda system de inte själva har överblick över eller möjlighet att styra.

Utvecklingen har anammats, och applåderats, som varande modern. Detta totalt intelligensbefriade ord som används av blå, röda och gröna politiker när ideologisk vilsenhet råder.

Problemet vi har idag är att politiska partier far fram på samma motorväg, i samma riktning, mot i grunden samma mål om än i olika filer, någon aningen till vänster om den som ligger allt mer till höger.

När jag följt politiken de senaste tio åren har jag gång på gång funderat på om inte det bästa vore att samtliga partier försvann från riksdagen och att vi börjar om från början. Med ledord som blandekonomi, robusthet, självtillit och ärlighet som ledord.

Vadå ärlighet, kanske vän av ordning frågar. Jo, ärlighet att säga som det är. När det gäller t ex miljö och klimat. Säga som det är: Sverige ligger inte i fronten när det gäller klimat och miljö - vi ligger på tionde plats på listan över länder vars befolkning per capita gör störst ekologiska fotavtryck. Vi har gröna statsråd som fungerar som förnekelseministrar därför att de inte tror att medelklassen tål att höra sanningen. Jag har större tilltro än så till medelklassen.

Jag tror att var och en egentligen har förmåga att begripa. Att vi inte kan upprätthålla system som är beroende av evig tillväxt som kräver ständigt ökande konsumtion och ständigt ökande skuldberg för att upprätthållas.

Visst. Redan när jag var riksdagspolitiker satt det allehanda politiker från allehanda partier i riksdagens bastu och konstaterade i avklätt tillstånd att vi måste ändra på systemen - men inte nu, utan sedan...

Jag skulle vilja se en politisk rörelse som bär på insikten om att konservatismen har det goda med sig att den ser samhället som en organism som inte överlever alltför snabba förändringar. Som bär på insikten att socialismen har det goda med sig att den inser att en rättfärdig fördelning mellan människor är grunden för det goda samhället. Som bär på insikten av att liberalismens tankar om yttrandefrihet är grunden för varje gott samhälle men att dess oförmåga att skilja på frihet för människor och frihet för kapital utgör en katastrofal brist.

Som bär på insikten att mångfald är en styrka - att självtillit utgör grunden för att vi skall kunna möta den andre utan rädsla. Som bär på insikten att demokrati grundas på att människor förstår hur systemen fungerar, att komplexitet till slut driver samhällen mot kollaps. Som bär på insikten att det kring individen bör finnas en blått frihetsrum, att samhället inte fungerar utan röd rättfärdig fördelning, att ingenting kommer att fungera när vi skadar de planetära processer som gör det möjligt för oss att bygga goda samhället.

Vi kan inte leva i en värld vars systemtänkande är så förvirrat att naturkapital, humankapital och realkapital anses att, under kortsiktighetens förbannelse och bisarra avkastningskrav, kunna ersättas av finanskapital. Verklighet ersatt av siffror på konton. Så in i helvete dumt. Men det är ju denna sjuka som tillåtits prägla det som kallas ekonomi.

Var så säker. Vänder vi inte utvecklingen så kommer systemen att kollapsa och samhällen att krackelera och demokratin att avvecklas. Transportstyrelsen är toppen på ett isberg, inte mer än så. Globaliseringen är fylld med isberg - och alla kan frånsäga sig ansvar för krockar och kollaps. Ungefär som den borgerliga oppositionen frånsäger sig ansvar för att ideologiskt driva på outsourcing och ministrar i dagens regering frånsäger sig sitt ansvar för att ens tala med varandra.

Nuvarande partier saknar vilja och förmåga att vända utvecklingen. De är fast i globaliseringens garn och räds att väljarna - det vill säga de människor som utgör samhället - inte tål att höra det mest uppenbara: vi måste ta oss ur den fälla vi fastnat i, den fälla som ansvarsbefriad globalisering och privatisering av de mest grundläggande funktionerna i samhället utgör. Vi måste ta oss ur kortsiktighetens förbannelse.

Och bygga robusta samhällen, där självtillit, överblick och förståelse är grundläggande värden oavsett kortsiktig lönsamhet eller inte.

Till slut kommer vi att hamna där. Frågan är bara om vi skall ta vägen på ett mindre smärtsamt sätt nu - eller om vi först skall låta kollapsen infalla och tvingas dithän under kaosartade förhållanden där så många kommer att fara så illa. Medan eliterna, som är ansvariga, i vanlig ordning lär komma undan.

Tidigare införd här.

tisdag 1 augusti 2017

Hett om fötterna

På en lokal utställning hittade vän av ordning nedanstående tavla... Föreställande det politiska livet i Vingåkers kommun någon gång på 80-talet och början av 90-talet.

Det är jag som eldar. Och KG Röd (S) och KG Blå (M) som tillsammans med lokal centerpartist får det besvärande hett om fötterna. I bakgrunden lurar kanslichefen i kommunen - skulle förmodligen vilja sätta kniven i mig.

De hade haft det så lugnt och fint före det att  MP kom in i fullmäktige och rörde om.

När vi kom in första gången (1982) ringde en av våra nyvalda ledamöter upp kanslichefen och frågande om vi kunde få lite information om hur det politiska arbetet i kommunen fungerade. Han svarade: "Jag sitter inte här för att upplysa er om någonting". Sen la han på luren. Sådant var klimatet
.
Många år senare lyckades MP, genom opinionsarbete och min hustru Lenas goda argumentation i kommunstyrelsen, få med sig majoriteten för att få bort honom. Det var stressigt för en del, inte minst sossar, som satt i hans knä.

Förresten ansåg KG Röd, som var kommunalråd, att vårt förslag om källsortering av hushållsavfall var helt orealistiskt eftersom alla hus inte hade källare...

Och en annan höjdare, icke med på bilden, meddelade att vi var korkade som krävde miljömärkt el i kommunen eftersom det skulle krävas nya elledningar så att inte den miljömärkta blandades med den vanliga elen.

Och en tredje krävde avslag på vårt förslag om att ha öppna utskottsmöten, så att allmänheten kunde lyssna, med att det skulle kräva att vi byggde ett nytt Globen i Vingåker så alla skulle komma in.

Så kunde det låta på 80-talet! Inte undra på att vi eldade på!

Vi drev förstås krav på klorfritt papper, solfångare på  badhus, för solen rättvända hus, ekologisk mat i skolorna etc - förundrade tittade KG Röd och KG Blå på motionsströmmarna. Så småningom vann vi en del slag, MP blev stort i kommunen.

Mest retade blev herrarna när vi lyckades stoppa en gravt miljöförande industri vid sjön Tisnarens strand.

Som kuriosa kan nämnas att vi avslöjade hur SAKAB, som brände miljöfarligt avfall, efter ett utsläpp vänt på vindrosen 180 grader i sin rapport om ett utsläpp (förmodligen med dioxin etc) för att ge sken av att samhället inte drabbats av nedfallet...

måndag 31 juli 2017

Stort förtroende

Jag har alltid varit förvånad över att så många känner stort eller ganska stort förtroende för partiledare och språkrör. Det är ju något väldigt stort att känna förtroende för någon man inte känner. Det har vanligen inte med åsikt eller uppdrag att göra. Det är något annat.

Jag är med i Republikanska föreningen, men känner förtroende för Victoria i alla fall. Det ytterst lilla jag sett av henne - såväl i medier som live - har lustigt nog resulterat i en känsla av förtroende. Men jag vill ändå att monarkin skall avvecklas.

Att 40 procent känner stort eller ganska stort förtroende för Annie Lööf upplever jag som mycket konstigt, Gustav Fridolin har ju helt rätt i att hon i debatter konstant småljuger.

Varför är förtroendet för Isabella Lövin så lågt jämfört med andra? Kanske beror det på att hon fortfarande är ganska okänd, att hon företräder ett parti som det inte går så bra för, att den som följer politiken nog kan känner lite olust av hennes sätt att argumentera. Ja, jag har svårt att känna förtroende för någon som gång på gång, i egenskap av klimatminister, hävdar att Sverige ligger i fronten när det gäller klimatrelaterade frågor - och därmed liksom kan leva som vi gör - samtidigt som vi i själva verket ligger på tionde plats på listan över länder vars befolkning per capita gör störst ekologiska fotavtryck..

Jag skrev en gång att om jag måste köpa en begagnad bil av något partiledare/språkrör så hade jag valt Åsa Romson. Jag känner henne hyggligt väl, har arbetat med henne i bland annat Miljöpartiets partistyrelse, hon lismade inte, kändes ärlig rakt av. Inte alla politiska tårar har nog varit så äkta som hennes.

Gustav känner jag delvis, men känner inte igen, vilket - med rätta eller inte - gör att känslan av förtroende inte är högre än för andra. Jonas Sjöstedt känns ärlig, de gånger jag träffat honom känns han genuin, rättskaffens, så en del förtroende i någon form skapas, lite som med Victoria. Ja, jag har ganska stort förtroende för honom,

Förtroende för sådana som levererar färdiga pratbubblor oavsett på vilka frågor de svarar existerar inte överhuvudtaget. AKB är av den kalibern,. Hade jag känt henne personligen kanske utfallet blivit bättre.

Som sagt, allt beror väl på vad man lägger i begreppet "förtroende". Kanske har jag för stora krav. Eller också följer jag politiken för noga. Utifrån mina mått tycker jag att hela skaran nedan skall vara mer än nöjda över hur människor ser på dem.  Ja, till och med med bottensiffran tio procent bör man vara nöjd. Var tionde som Isabella möter på gatan har förtroende för henne utan att egentligen känna henne mer än via medier. Det ÄR inte dåligt!

Men allt beror förstås på vad man menar med förtroende. Jag lägger nog  mer i ordet än vad andra gör.